The entire Galapagos archipelago and its waters belong to Ecuador. The area is considered the world's second largest marine reserve with its 133,000 km2 and is classified as a UNESCO World Heritage Site with a unique animal and plant life. The archipelago consists of 19 larger islands, 4 of which are inhabited, plus a further 110 uninhabited small islets and rocks. The islands are all volcanic islands and lie at the intersection of three continental plates. The islands belong to the northern part of the Nazca plate, on the border with the so-called Cocos plate in the north. To the west, it borders the South American continental plate. The Nazca plate is slowly drifting in a southeasterly direction towards the South American continental plate at a speed of about 5 cm per year. The movement causes new volcanoes to arise to the west and the most recent eruption on the Galapagos took place in March 2024 on the westernmost island of Fernandina. It is believed that the islands began to form five to ten million years ago and the difference in age between the islands varies, with the oldest, easternmost islands (San Cristóbal and Española) being several million years older than the westernmost (Isabela and Fernandina). The islands are believed to have been uninhabited until the first Spaniards from Panama arrived there in the 16th century. When we spoke to residents of Santa Cruz, many referred to the “Pirate age”. It turned out to be a period in the 16th and 17th centuries when many pirate ships, who made plundering raids on the mainland, were able to escape to the archipelago and, among other things, feed on the large land tortoises that were on the islands. In fact, the name Galapagos means tortoise.
Unfortunately, the first visitors to the islands brought with them other animal species that caused damage to the islands. Perhaps the worst was the rats, which multiplied rapidly and fed on the animals that were already on the islands; baby turtles, lizards, small iguanas, etc. The lack of mammals and larger predators meant that the species that lived on the islands became easy prey as they were completely fearless. To solve the rat problem, cats were eventually introduced, but they found lizards, iguanas and fearless birds being easier prey than the cautious rats. On several islands, entire species got extinguished because of this. Goats and stray dogs have also been major problems. Dogs are now only kept as pets and under control. Feral cats are still found on some islands. We ourselves saw a small wild cat chasing a lizard when we walked to a beach on Santa Cruz. In recent years, it has been possible to remove all foreign species on some islands and several projects are underway to replant many of the animals and plants that have disappeared. However, it is also known that several species have unfortunately become completely extinct.
During the 25 days we stayed in the Galapagos, we stayed anchored in Academy Bay near the town of Puerto Ayora on the main island of Santa Cruz. It is also allowed to sail to three more islands in the archipelago, but after just a few days, we didn't think it was worth the trouble with the permits that we had to arrange with our agent for each island. At each island you have to clear in and out and pay a small national park fee in addition to the fees we had already paid to be able to sail here at all. In addition, Puerto Ayora was the port with the best facilities and where it was easiest to refuel the boat and be able to clear out of the Galapagos when leaving. It is clear that the islanders focus on tourists who come to the islands by plane to be able to service them when they ask for accommodations, food, activities, etc. Leisure boat tourists, like us, requires more work with checks of the boat and crew and less income for the islands. To get to and from the island from the boat, we could call a taxi boat. It cost a dollar per person and was well worth the small fee. You can use your own dinghy if you want, but in reality, it is not possible as there is nowhere to dock on land. In addition, the sea lions could quickly take possession of the boat for their rest when they are not catching fish in the sea outside. When we stepped ashore on Santa Cruz, it was amazing to see how fearless all the animals we encountered were. Sea lions and iguanas lay calmly sunbathing in the middle of the hustle and bustle of the city of Puerto Ayora and various birds sat completely fearlessly in the middle of visitors and preened their feathers. Tourism makes up more than 80% of the islands' economy and we quickly realized that here, as in many other places we have visited, they do everything they can to make a few pennies from visitors. The taxi boats were just one example. In Puerto Ayora, the streets were full of small travel agencies offering tickets for fast ferries between the islands, sightseeing tours on land as well as diving or snorkeling trips. Drivers hailed from their white pickup taxis and asked if we wanted a ride. There are very few areas on the islands where you can roam freely in nature or snorkel on your own. Basically, all places require you to have a guide with you. The lasting impression was like being in a gigantic zoo. However, it must be admitted that the guided tours were well organized and the guides were consistently very knowledgeable. We also made sure that they were kept busy, as inquisitive as we are…😊. Nowadays, all guides and park rangers in the Galapagos must be certified and continuously trained and also reside on one of the islands. Everyone we met was also really professional and concerned that we would have a good experience but also very clear about the rules that applied so as not to harm animals or plants in any way.
The first visit we made, was to the Charles Darwin Research Station. Here we were given a brief overview of Darwin's visit to the islands in 1835 and how his studies of life on the Galapagos played a role in his theory of natural selection. Among other things, he was able to see with his own eyes how finches had adapted over time on the different islands depending on what food they could mainly eat. The shape of the beaks had changed and looked different depending on which island the finches lived on. It was a somewhat reverent moment for us to visit places that have become so important for our understanding of how species developed on earth... The research center also breeds several of the 15 different species of large tortoises found on the different islands. They wait until the tortoises are 5 years old before they are released. Only then are the tortoises' shells hard enough to prevent them from falling victim to rats. 5 years may seem like a lot, but on the other hand, tortoises live around 150 years! The research center is very active in various educational projects for both residents and visitors. Scientists from all over the world come here to study animal and plant life on land and in the sea. Many projects are focused on the conservation of endangered species and restoration. Other projects aim to find more sustainable energy alternatives on the islands and how to tackle the problem of the enormous amount of plastic waste that flows ashore on the islands via ocean currents. Illegal fishing in the seas outside is another major problem that is being addressed, where unfortunately China stands out as being particularly active. Since the fishing boats turn off their transponders, AIS, etc., they become almost impossible to track for the few coast guard vessels that patrol the entire reserve. We ourselves have been surprised when we have sailed at night and suddenly seen lights from fishing boats appear just a few nautical miles away that we have not been able to track via our plotter (AIS). When we have sailed past them, they have turned off their lanterns again and thus made themselves completely invisible again. Now we understand what could have been the reason…
We also visited a reserve for land tortoises and saw them roaming around completely freely. They like to graze together with the cows that are kept on the island and the tortoises are so big that they sometimes force their way through the cow enclosures so that the cows also come out – much to the farmers’ annoyance. On the way there, we saw giant land tortoises crossing the roads in slow motion, where traffic had to stop to let them pass. The taxi driver told us that only park rangers are allowed to move tortoises that are on the road and drivers can be fined the equivalent of several months’ wages and even jail time if they hit a tortoise. It’s simply a matter of being patient…
We also booked a snorkeling trip to the small island of Pinzón to see more of the underwater life. Unfortunately, the visibility was poor but we managed to film some of it. In fact, where Anastacia was lying, there was also a lot of life, both in and on the water. Reef sharks, large sea turtles and iguanas swam around the boat. A lot of different seabirds, in addition to the more common frigate birds and pelicans, visited us. We saw several Blue Footed Boobys which have become a bit of a symbol of the Galapagos. Then we have a special relationship with a Galapagos heron which often returned and almost settled on the boat. We called the bird Sture but had no idea if it was a female or a male. Sture seemed to think the boat was a perfect place to stand to watch for fish. We also saw him catch a fish which turned out to be too big for him to swallow. After several failed attempts Sture released the fish into our cockpit and watched for more fish. The next day the fish was still there and had probably been desperately squirming around before it finally died so we had to clean up the entire cockpit. Christer threw the fish into the sea and Sture, who was still sitting on the railing, looked at him angrily. Apparently, he thought it was a shame to throw away the food he had spent so much energy catching… We were also soon visited by a sea lion who parked on Anastacia’s small swimming platform. We had thought that the platform was too small for sea lions, but this individual didn’t think so and stayed there all night. Unfortunately, the sea lion left a big business card behind on the platform that smelled really bad and we had to spend a good while washing everything off. After that, we placed two large ball fenders in the stern and avoided further visits.
Christmas was celebrated with traditional Christmas porridge made from plain rice and other improvised food for our small Christmas table on the boat. Of course, we had made sure to bring the obligatory Italian Panettone, bought in Panama, which we enjoyed with our coffee. New Year's Eve, which was also Christer's birthday, was first celebrated with breakfast on the boat with cream cake and a little later in the day, homemade birthday panna cotta garnished with toasted, candied coconut flakes was served, followed by gift-giving and beautiful singing performed by the lady on the boat. In the evening, we had a delicious sea-inspired dinner at a nice restaurant where we got a table on a balcony overlooking the water. Then we celebrated the old year with thousands of other Galapagos residents from both Santa Cruz and other islands + a lot of tourists who strolled the streets and bought something from the street vendors who crowded along the main street in Puerto Ayora. A small funfair with a train track for the youngest visitors had been set up at one end of the street. To our surprise, we saw that the staff, with young, enthusiastic helpers, were helping to push the train with all the carriages around the track. The children rode and screamed with delight and had fun and the parents watched. Just like at any other funfair, although this one was operated by hand without motors or electricity 😊. The city had also arranged entertainment throughout the evening and night in the square, with artists from Colombia, among others. At midnight, the cheers broke out. No fireworks or light shows but a thunderous roar from the stage and cheering people everywhere. At two o'clock we took a boat taxi back to Anastacia and heard the music from the harbor well into the morning. When we, on January 2nd, went ashore again to buy some vegetables, we were surprised that so few shops were open. Now we found out that the Ecuadorian president, Daniel Noboa, had declared a national holiday from New Year's until after the Epiphany! We had to wait with the vegetables…
The only disappointment during our visit was that we had a cold last week, which meant we had to cancel a diving trip to the island Isla Seymour Norte, just north of Santa Cruz. There we could have seen more species, including reef sharks and hammerhead sharks! However, we hope to have that chance later on in our sailing. Now we are preparing the boat for the longest crossing we will make. We have just over 3000 nautical miles to sail to the island of Nuku Hiva, in the Marquesas archipelago, French Polynesia. After a few administrative procedures, we will set off tomorrow and expect to arrive in 25-30 days. We also operate a postal service, albeit on a very small scale. On the way here, we delivered a small oil pump that the agent here had ordered from Panama. We will bring a package to Polynesia for a sailor who had to leave the Galapagos before the package from his parents arrived here. To be safe, we check the contents before we set off 😊 If we had visited the island of Floreana here in the Galapagos, we could have visited Post Office Bay founded in 1793 where former whalers could leave letters and at the same time see if there were letters addressed to the destination they were sailing to... This unofficial post office is said to still be used today by sailors.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hela Galapagos-arkipelagen med tillhörande vatten tillhör Ecuador. Området räknas som världens näst största marina reservat med sina 133,000 km2 och är klassat som ett UNESCO världsarv med ett unikt djur- och växtliv. Arkipelagen utgörs av 19 större öar varav 4 är bebodda plus ytterligare ca 110 obebodda små holmar och klippor. Öarna är alla vulkanöar och ligger i skärningspunkten mellan tre kontinentalplattor. Öarna hör till den norra delen av Nazca-plattan, på gränsen till den så kallade Cocosplattan i norr. Västerut gränsar den till den sydamerikanska kontinentalplattan. Nazcaplattan driver långsamt i sydostlig riktning mot den sydamerikanska kontinentalplattan med en hastighet av cirka 5 cm per år. Rörelsen gör att nya vulkaner uppstår västerut och det senaste utbrottet på Galapagos skedde i mars 2024 på den västligaste ön Fernandina. Man tror att öarna började bildas fem till tio miljoner år sedan och skillnaden i ålder mellan öarna varierar, där de äldsta, östligaste öarna (San Cristóbal and Española) är flera miljoner år äldre än de västliga (Isabela och Fernandina). Öarna tros ha varit obebodda varit fram till att de första spanjorerna från Panama kom dit på 1500-talet. När vi talade med invånare på Santa Cruz så var det många som hänvisade till ”Pirate age”. Det visade sig vara en period på 1500 och 1600-talet då många piratbåtar, som gjorde plundringsräder på fastlandet, kunde fly till ögruppen och bl a livnära sig på de stora landsköldpaddorna som fanns på öarna. Namnet Galapagos betyder just sköldpadda.
De första besökarna till öarna förde tyvärr med sig andra djurarter som ställt till skada på öarna. Värst var kanske råttorna som förökade sig snabbt och livnärde sig på de djur som redan fanns på öarna; sköldpaddsungar, ödlor, små leguaner etc. Avsaknaden av däggdjur och större rovdjur gjorde att de arter som levde på öarna blev lätta byten då de var helt orädda. För att lösa råttproblemet infördes så småningom katter som dock tyckte att ödlor, leguaner och orädda fåglar var enklare byten än de skygga råttorna. På flera öar dog hela arter ut p g av detta. Getter och lösspringande hundar har också utgjort stora problem. Hundar hålls nu endast som sällskapsdjur och under kontroll. Förvildade katter finns fortfarande på vissa öar. Vi såg själva en liten vildkatt jaga en ödla när vi promenerade till en strand på Santa Cruz. På senare år har man kunnat få bort alla främmande arter på vissa öar och flera återplanteringsprojekt pågår för att kunna återinplantera många av de djur och växter som försvunnit. Dock vet man också att flera arter tyvärr dött ut helt.
Under de 25 dagar vi stannat på Galapagos så har vi hela tiden legat för ankar i Academy Bay vid staden Puerto Ayora på huvudön Santa Cruz. Det är tillåtet att också segla till ytterligare tre öar i arkipelagen men redan efter några dagars vistelse tyckte vi inte att det var värt besväret med de tillstånd som vi hade behövt ordna med vår agent för respektive ö. Vid varje ö måste man nämligen klarera in respektive ut och betala en liten nationalparksavgift förutom de avgifter vi redan betalat för att över huvud taget få segla hit. Dessutom var Puerto Ayora den hamn med bäst faciliteter och där det enklast gick att få tanka båten och kunna klarera ut ur Galapagos vid avfärd. Det är tydligt att man fokuserar på turister som kommer via flyg till öarna och service till dem då de efterfrågar övernattningsmöjligheter, mat, aktiviteter o s v. Fritidsbåtturister, som vi, innebär mer jobb med kontroller av båt och besättning och mindre intäkter till öarna.
För att ta oss till och från ön från båten kunde vi kalla på en taxibåt. Det kostade en dollar per person och var väl värt den lilla avgiften. Man får använda den egna dingen om man vill men i praktiken går det inte då det inte finns någonstans att lägga till på land. Dessutom kunde sjölejonen snabbt ta gummibåten i besittning för sina vilopauser när de inte fångar fisk i havet utanför.
När vi steg iland på Santa Cruz var det fantastiskt att se hur orädda alla djur var som vi stötte på. Sjölejon och leguaner låg lugnt och solade mitt i stadsvimlet i Puerto Ayora och olika fåglar satte sig helt orädda mitt bland besökare och putsade fjädrarna. Turismen utgör mer än 80% av öarnas ekonomi och vi insåg snabbt att här, liksom på många andra ställen vi besökt, gör man allt för att kunna tjäna några slantar av besökarna. Taxibåtarna var bara ett exempel. I Puerto Ayora var gatorna fulla av små resebyråer som erbjöd biljetter till snabbfärjor mellan öarna, sightseeingturer på land liksom dyk- eller snorkelturer. Chaufförer hojtade från sina vita pickup-taxis och frågade om vi ville ha skjuts. Det finns väldigt få områden på öarna där man kan få ströva fritt i naturen eller snorkla på egen hand. I princip alla ställen kräver att man har med sig en guide. Det bestående intrycket var som att befinna sig på en gigantisk djurpark. Det måste dock erkännas att de guidade turerna var välorganiserade och guiderna var genomgående mycket kunniga. Vi såg också till att de fick fullt upp att göra, så frågvisa som vi är…😊. Numera skall alla guider och parkvakter på Galapagos vara certifierade och vidareutbildas kontinuerligt och dessutom vara bosatta på någon av öarna. Alla vi mötte var också verkligen seriösa och måna om att vi skulle få en bra upplevelse men också mycket tydliga med vilka regler som gällde för att inte på något sätt skada djur eller växter.
Första besöket blev på Charles Darwin Research Station, Här fick vi en kort genomgång av Darwins besök på öarna 1835 och hur hans studier av livet Galapagos spelat en roll för hans teori om det naturliga urvalet. Bl a kunde han med egna ögon se hur en finkar med tiden hade anpassat sig på de olika öarna beroende på vilken föda de främst kunde äta. Näbbarnas form hade ändrats och såg olika ut beroende på vilken ö finkarna levde på. Det blev en lite andäktig stund för oss att få besöka platser som fått sådan betydelse för vår förståelse av hur arter uppkommit på jorden… På forskningscentret bedrivs även uppfödning av flera av de totalt 15 olika arter av stora landsköldpaddor som finns på de olika öarna. Man väntar tills sköldpaddorna är 5 år gamla innan de släpps ut. Först då är sköldpaddornas skal tillräckligt hårda för att de inte skall falla offer för bl a råttor. 5 år kan verka mycket men å andra sidan blir landsköldpaddor runt 150 år gamla! Forskningscentret är väldigt aktivt bl a i olika utbildningsprojekt för både invånare och besökare. Forskare från hela världen kommer hit för att studera djur och växtliv på land och i havet. Många projekt är inriktade på bevarandet av hotade arter och restaurering. Andra projekt syftar till att hitta mer hållbara energialternativ på öarna och hur man skall angripa problemet med den enorma mängd plastskräp som via havsströmmar flyter i land på öarna. Olovligt fiske i haven utanför är ett annat stort problem man försöker adressera där tyvärr Kina sticker ut som särskilt aktiva. Eftersom fiskebåtarna stänger av sina transpondrar, AIS etc. blir de nästan omöjliga att spåra för de få kustbevakningsfartyg som patrullerar hela reservatet. Vi har själva varit förvånade när vi seglat nattetid och plötsligt sett ljus från fiskebåtar dyka upp på bara någon sjömils avstånd som vi inte kunnat spåra via vår plotter (AIS). När vi seglat förbi dem har de åter släckt lanternorna och på så sätt gjort sig helt osynliga igen. Nu förstår vi vad det kan ha berott på…
Vi besökte även ett reservat för landsköldpaddor och fick se dem strosa runt helt fritt. De betar gärna tillsammans med de kor som hålls på ön och sködpaddorna är så stora att de ibland forcerar igenom inhägnaderna till korna så även korna kommer ut – till böndernas förtret. På vägen dit såg vi gigantiska landsköldpaddor korsa vägarna i sakta mak, där trafiken fick stanna för att låta dem passera. Taxichauffören berättade att det bara är parkvakter som får flytta sköldpaddor som ligger i vägen och förare kan få böter motsvarande flera månadslöner och t o m fängelsestraff om de skulle köra på en sköldpadda. Det gäller helt enkelt att ha tålamod…
Vi bokade också en snorkeltur till den lilla ön Pinzón för att få se mer av livet under vattnet. Tyvärr var sikten dålig men vi fick filmat en del. Faktum är att där Anastacia låg vimlade det också av liv, både i och på vattnet. Revhajar, stora vattensköldpaddor och leguaner simmade runt båten. En massa olika sjöfåglar, förutom de mer vanliga fregattfåglarna och pelikanerna, besökte oss. Vi såg flera blåfotade sulor (Blue Footed Booby) som blivit lite av Galapagos symbol. Sedan har vi ett särskilt förhållande till en Galapagoshäger som ofta återkom och nästan bosatte sig på båten. Vi kallade fågeln för Sture men hade egentligen ingen aning om det var en hona eller hane. Sture verkade tycka båten var en perfekt plats att stå på för att spana på fisk. Vi såg honom också fånga en fisk som visade sig vara för stor för honom att svälja. Efter flera misslyckade försök släppte Sture fisken i vår sittbrunn och spanade efter fler fiskar. Dagen efter låg fisken kvar och hade antagligen förtvivlat sprattlat runt innan den slutligen dog så vi fick sanera hela sittbrunnen. Christer kastade i fisken i havet och Sture, som fortfarande satt på relingen, tittade surt på honom. Tydligen tyckte han att det var synd att kasta maten som han lagt så mycket energi på att fånga… Vi fick också snart besök av ett sjölejon som parkerade på Anastacias lilla badplattform. Vi hade trott att plattformen var för liten för sjölejon men det tyckte inte den här individen som låg kvar en hel natt. Tyvärr lämnade sjölejonet ett rejält visitkort efter sig på badplattformen som luktade riktigt illa och vi fick lägga en bra stund på att tvätta bort allt. Därefter placerade vi två stora kulfendrar i akterna och slapp vidare besök.
Julen firades med julgröt gjord på vanligt ris och annan improviserad mat till vårt lilla julbord på båten. Såklart hade vi sett till att få med den obligatoriska italienska Panettonen, inköpt i Panama, som vi avnjöt till kaffet. Nyår tillika Christers födelsedag firades först med frukost på båten med gräddtårta och lite senare på dagen serverades hemgjord födelsedags-pannacotta garnerad med rostade, kanderade kokosflarn följd av presentutdelning och skönsång framförd av frun på båten. På kvällen åt vi en god havsinspirerad middag på en trevlig restaurang där vi fick ett bord på en balkong med utsikt över vattnet. Sedan firade vi ut det gamla året med tusentals andra Galapagosbor från både Santa Cruz och andra öar + en massa turister som flanerade på gatorna och köpte något från gatuförsäljarna som trängdes längs huvudgatan i Puerto Ayora. Ett litet tivoli med en tågbana för de minsta besökarna hade satts upp vid ena änden av gatan. Till vår förvåning såg vi att personalen med unga, entusiastiska medhjälpare, hjälptes åt att putta tåget med alla vagnarna runt på banan. Barnen åkte och skrek förtjust och hade roligt och föräldrarna tittade på. Precis som på vilket annat tivoli som helst fast detta drevs för hand utan motorer eller elektricitet 😊. Staden hade också ordnat med underhållning under hela kvällen och natten på torget, med artister från bl a Colombia. Vid tolvslaget så bröt jublet ut. Inga fyrverkerier eller ljusshower men ett hejdundrande hålligång från scenen och jublande människor överallt. Vid tvåtiden tog vi en båttaxi tillbaks till Anastacia och hörde musiken från hamnen långt in på morgonen. När vi, den 2:e januari, åter gick i land för att köpa lite grönsaker blev vi förvånade över att så få butiker hade öppet. Nu fick vi reda på att den ecuadorianske presidenten, Daniel Noboa, hade utlyst nationell helg från nyår till efter trettonhelgen! Vi fick vänta med grönsakerna…
Enda smolket i glädjebägaren under vårt besök var att vi sista veckan legat förkylda vilket gjort att vi fått avboka en dyktur till ön Isla Seymour Norte, strax norr om Santa Cruz. Där hade vi kunnat få se fler arter av bl a revhaj och hammarhaj! Vi hoppas dock kunna få den chansen senare på vår seglats. Nu förbereder vi båten för den längsta överfarten vi kommer att göra. Vi har lite drygt 3000 sjömil att segla till ön Nuku Hiva, i ögruppen Marquesas, franska Polynesien. Efter lite administrativa procedurer, ger vi oss iväg imorgon och räknar med att vara framme om 25-30 dagar. Vi agerar dessutom postservice om än i mycket liten skala. På vägen hit levererade vi en liten oljepump som agenten här hade beställt från Panama. Till Polynesien kommer vi att ta med ett paket till en seglare som hann lämna Galapagos innan paketet från hans föräldrar hann fram hit. För säkerhets skull kontrollerar vi innehållet innan vi ger oss iväg 😊 Hade vi besökt ön Floreana här på Galapagos hade vi kunnat besöka Post Office Bay, grundad 1793, där tidigare valfångare kunde lämna brev och samtidigt se om det finns brev som var adresserade till den destination de skulle segla till… Detta inofficiella postkontor sägs användas än idag av sjöfarare.
A heartwarming Christmas carol performed to us by youngsters from the Molas club. Molas Club promotes ecological and biodiversity conservation projects for young people in Galapagos . The performance was part of a competition and we really hope these four won the competition! ❤️
Animal encounters at Puerto Ayora and the fish market in Santa Cruz
Giant Tortoises
At the beach. Santa Cruz
Under water videos. Galapagos islands
At our boat
5 Commentaire(s)
Vilka fantastiska upplevelser ni får vara med om. Ha en go seglats till nästa mål. Lång tripp den 🥰
14 January 2025 AnswerKul att kolla på ert äventyr. Fair Winds and Following Seas på nästa lååånga etapp 👍
14 January 2025 AnswerMycket intressant som vanligt! Go tur till Marqueesas. Galapagos och Niku Hiva är öar som vi besökte med M/S Kungsholm för snart sextio år sedan…
14 January 2025 AnswerHärliga upplevelser! Inte lätt att ta in allt. Tur att Malin är så flitig att skriva ner allt så ni kan gå igenom det i lugn och ro när ni är hemma igen. Lycka till på nästa etapp.
14 January 2025 AnswerTack för ännu en intressant o rolig blogg. Vi lär oss så mycket. Vilken lång seglats ni har framför er. Spännande. Ser fram emot att höra ifrån er igen. Kram 🥰
15 January 2025 Answer