The quest for a new boat

Before leaving Niue, we searched the sailboat market and realized that French Polynesia and Tahiti probably had the largest selection at reasonable prices. So, we flew there with a stopover in Auckland, New Zealand. We wanted to be as efficient as possible and had already booked some visits and video tours in advance. During the barely two weeks we lived in Papeete, we managed to look at over 10 different boats. We drove to different ports, took the ferry to Raiatea to look at the boats that were there, and moved from hope to despair. Hope was lit when we saw pictures and read descriptions and watched films of prospective sailboats. However, hope was lost when we visited the boats on site. Many of the pictures and films that the owners and brokers showed were several years old and rarely reflected the condition of the boats. This is not unusual in itself, but the differences here were much greater than we were used to. The concept of “ready to sail!” as stated in most advertisements, should probably be read in the sense that the boat needs at least three months of renovation and overhaul, which increases the cost considerably. We looked at a Hallberg-Rassy 41 from 1978 and an Amel Maramu 46 from 1979, both ketch-rigged (two masts) and “ready to sail”. Both models are known for being robust, where age plays less of a role if they have been looked after properly, but unfortunately, they turned out to be in such a deplorable condition that even a year of renovation work on them would not have been enough to make them ready to sail. In both cases, the owners had a nostalgic image of how the boats once looked and often reminded themselves of all the fantastic and romantic moments they had on their sailing trips. Many sailors come to French Polynesia to spend the winter and end up staying. Then the owners are forced to pay the boat VAT to stay and the boat becomes “Papeetisised”. Sailing is then more about shorter trips between the islands and the boat becomes more of a live aboard- boat and maintenance is therefore secondary... Often there were many spare parts and tools on the boats (to our delight!) where the owners had brilliant renovation plans that unfortunately never came to realization. When we then visited the boats, we could see that the boats, spare parts and tools were now in less operational condition...

We still put a bid on a Jeanneau Sun Odyssey 39 DS from 2007 (unvisited) that was in Bora Bora. The boat was in good condition and was very similar to the Anastacia, although a little smaller and with a so-called "deck-saloon". Unfortunately, the owner asked for a lot more than we could give for it so we did not go ahead with the purchase. We also looked at a Jeanneau Sun Odyssey 40 from 1999 that looked really promising at a good price until we discovered that the entire teak deck was perforated with thousands of small screws right into the hull. On a boat we visited, the owner had some odd solutions to everyday problems on board. For example, he had installed a washing machine on the boat where the water from the machine was not led out from the boat but went straight down into a compartment under the floor just above the keel of the boat. When the water almost reached the floor (which had begun to swell from the moisture), he simply scooped it out with a bucket. He didn't think a bilge pump was needed for the purpose. He knew exactly when it was time to scoop after different wash programs!

We were finally close to buying a Dufour 43 Classic from 1999 where we spent almost two hours going through the boat and bombarding the poor owner with questions. There were many things that needed fixing on the boat but nothing that was remarkably difficult and there was good bargaining power on the price. Just when we had decided to submit an offer with the condition that we would also be allowed to inspect the boat after a haul-out, we were contacted by a friend who needs to sell his boatskipper, The same boat we sailed with between Aitutaki and Niue. Now the boat is on land in Fiji for a refit and will hopefully be ready next week and "ready to sail" for real! Unlike the other boats we have looked at, this boat is basically fully equipped for long passages. The offer was too good not to be taken seriously so now we have turned down more boat-visits in French Polynesia and have instead booked flights to Fiji. If everything is going according to plan, we will be able to continue our adventure with "Anastacia II" 🙂 and we have not lost any time from what we had planned from the beginning.

The contribution that friends and family have gratefully collected for us will go to the purchase of the boat. Even if the budget is a little tighter, we will be able to complete our round-the-world voyage!

~~~~~~~~~~~~

Innan vi lämnade Niue sökte vi igenom segelbåtsmarknaden och insåg att Franska Polynesien och Tahiti troligen hade störst utbud till rimliga priser. Vi tog därför flyget dit med mellanlandning i Auckland, Nya Zealand. Vi ville vara så effektiva som möjligt och hade redan bokat några visningar och videogenomgångar i förväg. Under de knappa två veckor vi bodde i Papeete hann vi titta på över 10 olika båtar. Vi körde till olika hamnar, tog färjan till Raiatea för att titta på de båtar som låg där och pendlade mellan hopp och förtvivlan. Hoppet tändes när vi såg bilder och läste beskrivningar och tittade på filmer på presumtiva segelbåtar. Hoppet släcktes dock när vi besökte båtarna på plats. Många bilder och filmer som ägare och mäklare visade upp, var flera år gamla och speglade sällan vilket skick båtarna egentligen var i. Det är i och för sig inget ovanligt men skillnaderna här var mycket större än vad vi var vana vid. Begreppet ”ready to sail!” som det stod i de flesta annonserna skulle nog läsas som att båten behöver minst tre⁹ månaders renovering och översyn vilket ökar kostnaden betydligt. Bl a tittade vi på en Hallberg-Rassy 41 från 1978 och en Amel Maramu 46 från 1979, båda ketchriggade (två master) och ”ready to sail”. Båda modellerna är kända för att vara robusta, där åldern spelar mindre betydelse om de har skötts på rätt sätt, men tyvärr visade de sig vara i så bedrövligt skick att inte ens ett års renoveringsarbete med dem hade räckt för att göra dem segelklara. I bägge fallen hade ägarna en nostalgisk bild av hur båtarna sett ut en gång i tiden och påminde sig ofta om alla fantastiska och romantiska stunder de haft på sina seglatser. Till Franska Polynesien kommer många seglare som s a s övervintrar och till slut stannar kvar. Då blir ägarna tvungna att betala båtmomsen för att få stanna och båten blir ”Papeetisised”. Att segla handlar då mer om kortare turer mellan öarna och båten blir mer av en bo-båt och underhållet därför underordnat… Ofta ingick det många reservdelar och verktyg på båtarna (till vår förtjusning!) där ägarna haft strålande renoveringsplaner som tyvärr aldrig blivit av. När vi sedan besökte båtarna kunde vi konstatera att båtarna, reservdelarna och verktygen numera var i mindre användbart skick…

Vi la ändå ett bud på en Jeanneau Sun Odyssey 39 DS från 2007 (osedd) som låg i Bora Bora. Båten var i bra skick och var väldigt lik Anastacia fast lite mindre och med så kallad ”deck-saloon”. Tyvärr begärde ägaren en bra bit mer än vad vi kunde ge för den så vi gick inte vidare med köpet. Vi tittade också på en Jeanneau Sun Odyssey 40 från 1999 som såg riktigt lovande ut till ett bra pris tills vi upptäckte att hela teakdäcket var perforerat med tusental små skruvar rätt in i skrovet. På en båt vi besökte hade ägaren lite udda lösningar på vardagsproblemen ombord. Bl a hade han installerat en tvättmaskin på båten där tvättvattnet inte leddes ut utan gick rätt ner i ett fack under golvet strax ovanför kölsvinet på båten. När vattnet nästan nådde golvet (som börjat svälla av fukten) öste han helt sonika ut det med en hink. Någon länspump tyckte han inte behövdes för ändamålet. Han visste ju precis när det var dags att ösa efter olika tvättprogram!

Vi var till slut nära att köpa en Dufour 43 Classic från 1999 där vi ägnat nästan två timmar med att gå igenom båten och bombarderat den stackars ägaren med frågor. Det var många saker som behövde fixas på båten men inget som var anmärkningsvärt svårt och det fanns god prutmån på priset. Precis när vi bestämt oss för att lämna ett bud med villkoret att också få inspektera båten efter upptagning på land, blev vi kontaktade av en vän som vill sälja sin båt. Samma båt vi seglat tillsammans med mellan Aitutaki och Niue. Båten  ligger på land i Fiji för genomgång och blir förhoppningvis klar under nästa vecka och är ”ready to sail” på riktigt! Till skillnad från de andra båtarna vi tittat på är den här båten i princip fullt utrustad för långa passager. Erbjudandet var för bra för att inte tas på allvar så nu har vi tackat nej till fler visningar i Franska Polynesien och har istället bokat flyg till Fiji. Om allt går enligt plan kan vi fortsätta vårt äventyr och har inte heller förlorat någon tid mot det vi hade planerat från början.

Det bidrag som vänner och familj tacksamt har samlat ihop för oss, går till båtköpet. Även om budgeten blir lite tightare så kommer vi att kunna slutföra vår jordenruntsegling!

Some of the boats we have been looking at (yacht broker's pictures)