The entire 3100 nautical miles crossing from Galapagos to French Polynesia took us just under 22 days to complete. We had favorable winds for most of the crossing as well as a westerly current of about 1 knot. Despite the fact that the weather files we downloaded every day recommended other routes, we were able to maintain a fairly straight course towards our destination, the island of Nuku Hiva in the Marquesas archipelago. The average speed we maintained was almost 6 knots, which can be considered a good average speed for Anastacia.
On all longer crossings, we write down our position every few hours and plot it on a paper chart as part of “dead reckoning”. The data we obtained showed that on some days we maintained a good speed and covered 170 nautical miles/day with an average speed of over 7 knots. One day we had almost no wind at all and did 75 nautical miles in a whole day. Then we took the opportunity to swim holding on to a rope behind the boat. A wonderful experience to get a proper clean! 😊. Then we also discovered how much growth Anastacia had on her hull. A lot of gooseneck barnacles had gotten stuck under her… That means more hull cleaning in the future for us…😒
During most of the sailing we were able to use our downwind sail (Blue water runner) either fully on both sides of the boat (goose wing) or double-folded as a large gennaker. The experience from the Atlantic crossing, where the halyard was chafed in the mast, had taught us the importance of sewing in extra chafing protection in the halyard where the wear was the greatest and also being careful to, at regular intervals, change the positions of both halyard and sheet to avoid too much chafing at the same spot. It paid off and despite the hundreds of hours the sail was up, nothing serious happened. The only thing that occurred was that a small line in the halyard fastening broke one night, but we were able to quickly fix that by hauling down the sail and securing it with a new piece of rope. Our third crew member, the wind rudder, had to work non-stop and had done its job brilliantly. We are still amazed by this mechanical marvel that steers the boat after the wind with such elegance. The autopilot has been allowed to rest during the entire trip, which also contributed to low power consumption. We are also a little proud that we have not had to use the engine for anything other than sporadically charging the boat's batteries and running the water maker. We have really been able to sail the whole time! 😊
We have also taken the opportunity to practice the so called heave to, which we have never done before with Anastacia. It required a little trimming of the sail and rudder until we could reduce the speed from 7 to 0.8 knots in relatively high waves. Now we have agreed that we will practice heave to until both of us can solve it on our own. It can be important to slow down the boat in rough weather or emergencies.
At regular intervals, we have had text contact with family via Iridium Go (satellite phone) and the crew of the Swedish boat S/Y Kerpa who also sailed to the Marquesas but started the crossing from Panama. Being without internet for so long was a challenge for us at the beginning but something we also got used to relatively quickly and eventually didn't miss at all…
The voyage has otherwise been quite uneventful. We created routines to be able to get through the days. We ate all meals together and made sure they ended up between our four-hour watch shifts. The waves were sometimes big and caused the boat to roll a lot. Sleeping was sometimes a challenge and we had to help each other give each other extra sleep time when possible. We have done daily inspection rounds of the boat to check the ropes, mast, boom and sails. We have devoted ourselves to cooking in a kitchenette, where just about everything is moving all the time and, at regular intervals, baked bread, made yogurt, etc. We have spent time on maintenance, such as renovating the chafing protections for the ropes and stays. We have read books, learned a little more about sea weather and navigation with a sextant. At night we could observe the starry sky of the southern hemisphere where only a few stars and constellations were familiar to us. The North Star had disappeared below the northern horizon and the guidance for the compass directions was replaced instead by the constellation of the Southern Cross to the south. The moon appeared to lie like a small smiley in the sky when it was new. We noted that at no time during the voyage did we see any airplanes in the sky, nor have we seen any other boats. We have seen storm-petrels, however, almost every day. It is incredible that these birds can fly out to sea when the nearest landmass is 1,500 nautical miles away! We have looked in vain for whales. However, we were able to see large schools of dolphins in the distance, a few days after we left the Galapagos. They jumped several meters into the air before landing with a thunderous splash! A real spectacle! Christer caught two tunas (Skipjack tuna). They were enough for a week's dinner for the two of us, but after that there was a fishing ban on Anastacia! Sometimes you can have too much of a good thing! 😊
Now, after the longest sailing we have ever done, we have finally reached land and are anchored outside the village of Taiohae on the main island of Nuku Hiva. We celebrated with a beer and some chips in the cockpit. A bit festive as there is an absolute ban on alcohol on the boat while sailing… After an uncomplicated clearance at the French gendarmerie on the island, we went to bed and slept for over 12 hours! Now a few months of exploring the different island in Polynesia awaits 😊
~~~~~~~~~~~~
Hela överfarten på 3100 sjömil från Galapagos till Franska Polynesien tog oss knappt 22 dygn att genomföra. Vi hade gynnsamma vindar den största delen av överfarten liksom medström med ca 1 knops fart. Trots att väderfilerna vi laddade ner varje dag rekommenderade andra rutter kunde vi hålla en någorlunda rak kurs mot målet, ön Nuku Hiva i ögruppen Marquesas. Snittfarten vi höll var nästan 6 knop vilket får anses vara en bra medelfart för Anastacia.
Vid alla längre överfarter skriver vi upp vår position med några timmars mellanrum och plottar ut på ett papperssjökort som en del i ”dead reckoning”. Den data vi fick fram visade att vi vissa dygn höll god fart och tillryggalade 170 nautiska mil/dygn med en snittfart på över 7 knop. En dag hade vi nästan ingen vind alls och gjorde 75 nautiska mil på ett helt dygn. Då passade vi på att bada hållandes i ett rep efter båten. En underbar upplevelse att få bli ordentligt ren! 😊. Då upptäckte vi också så mycket påväxt Anastacia hade fått på sin botten. En massa s k långhalsar (Gooseneck barnacles) hade fastnat under henne… Det innebär mer bottenskrapning framöver för vår del…😒
Under större delen av seglingen kunde vi använda vårt medvindssegel (Blue water runner) Antingen fullt ut på båda sidor om båten (goose wing) eller dubbelvikt som en stor gennaker. Erfarenheterna från Atlantöverfarten, där fallet skavts sönder i masten, hade lärt oss vikten av att sy in extra skavskydd i fallet där nötningen var som störst och dessutom vara noga med att, med jämna mellanrum, ändra på positionerna för både fall och skot för att undvika för stort skav på samma punkt. Det betalade sig och trots de hundratals timmar seglet var uppe skedde inget allvarligt. Det enda som hände var att en liten tamp i fästet mot fallet brast en natt men det kunde vi snabbt åtgärda genom att hala ner seglet och fästa med en ny repstump. Vår tredje besättningsmedlem, vindrodret, har fått arbeta oavbrutet och skötte sitt arbete med bravur. Vi är fortfarande förundrade över detta mekaniska underverk som styr båten efter vinden med sådan elegans. Autopiloten har fått vila under hela resan vilket också bidragit till låg strömförbrukning. Lite stolta är vi också över att inte ha behövt använda motorn till annat än att sporadiskt ladda båtens batterier och köra watermakern för att göra vatten. Vi har verkligen kunnat segla hela tiden! 😊
Vi har också passat på att öva på att dreja bi, vilket vi aldrig gjort tidigare med Anastacia. Det krävde lite trimning av segel och roder tills vi kunde få ner farten från 7 till 0,8 knop i relativt höga vågor. Nu är vi överens om att vi skall träna på att dreja bi tills båda kan lösa det på egen hand. Det kan vara viktigt att få ner båtens fart vid hårt väder eller nödsituationer.
Med jämna mellanrum har vi haft sms-kontakt med familjen via Iridium Go (satellittelefon) samt besättningen på den svenska båten S/Y Kerpa som också seglade till Marquesas men startade överfarten från Panama. Att vara utan internet så länge var en utmaning för oss i början men något vi också vande oss vid relativt snabbt och till slut inte saknade alls…
Färden har i övrigt varit ganska händelsefattig. Vi skapade rutiner för att kunna få dagarna att gå. Alla måltider åt vi tillsammans och såg till att de hamnade mellan våra fyratimars vaktpass. Vågorna var tidvis stora och gjorde att båten rullade en hel del. Att sova blev ibland en utmaning och vi fick hjälpas åt att ge varandra extra sömntid när det var möjligt. Vi har gått dagliga kontrollrundor på båten för att se över tampar, mast, bom och segel. Vi har ägnat oss åt matlagning i ett pentry, där precis allting rör sig hela tiden och, med jämna mellanrum, bakat bröd, gjort yoghurt mm. Vi har ägnat tid åt underhåll, som att renovera skavskydd till tampar och stag. Vi har läst böcker, lärt oss lite mer om sjöväder och navigation med sextant. På nätterna kunde vi betrakta södra halvklotets stjärnhimmel där bara några få stjärnor och stjärnbilder var bekanta för oss. Polstjärnan hade försvunnit under norra horisonten och vägledningen för väderstrecken ersattes istället av stjärnbilden södra korset mot syd. Månen syntes liggandes som en liten smiley på himlavalvet när den var ny. Vi noterade att vi inte under någon tidpunkt på seglatsen sett några flygplan på himlen inte heller har vi sett några andra båtar. Stormsvalor har vi däremot sett nästan varje dag. Otroligt att dessa fåglar kan flyga ute till havs när närmaste landmassa ligger 1500 sjömil bort! Vi har förgäves spanat efter valar, utan att se några. Stora flockar med delfiner kunde vi dock beskåda på avstånd, några dygn efter att vi lämnat Galapagos. De hoppade flera meter upp i luften innan de landade med ett hejdundrande plask! Ett riktigt skådespel! Christer fick upp två tonfiskar (Skipjack tuna). De räckte till en veckas middagar för oss två men därefter rådde fiskeförbud på Anastacia! Det kan ibland bli för mycket av det goda! 😊
Nu, efter den längsta seglats vi någonsin gjort har vi äntligen nått land och ligger för ankar utanför byn Taiohae på huvudön Nuku Hiva. Vi firade med varsin öl och lite chips i sittbrunnen. Lite högtidslikt då det råder absolut alkoholförbud på båten under färd… Efter en okomplicerad inklarering vid det franska gendarmeriet på ön lade vi oss och sov i över 12 timmar! Nu väntar några månaders utforskande av de olika ögrupperna i Polynesien 😊
A short video from the crossing
A happy fisherman
Chafing protection. Before and after...
7 Commentaire(s)
Fantastiskt äventyr. Kul att delta som webbmatros.👍
08 February 2025 AnswerSå härligt vilket äventyr ni är på. Man ser lyckan i ögonen
08 February 2025 AnswerVery well done
08 February 2025 AnswerGott jobbat, men jag är inte förvånad över att det gott bra, ni är grymma, hoppas att ni får vila upp er nu så att ni orkar med bloggen 😂😂 Många kramar från oss båda Tinne & Lennart
08 February 2025 AnswerHärligt att läsa o se era bilder. Är så glad att allt gick fint på denna långa seglats. Njut av livet!! Kram🥰
08 February 2025 AnswerKul att få läsa bloggen igen och allt gått bra utan större intermetzon. Fockens fisk stängde ned i Vänersborg för några år sedan, ser talangen hos Dig Christer, ett alternativ efter ert äventyr?😎 Må väl, segla väl👍⛵️
08 February 2025 AnswerHäftigt
08 February 2025 Answer