Niue

16 May 2025 written by Malin /

Niue

Large parts of this post were written before the low-pressure system swept over Niue and took Anastacia with it. To exclude all the good things we had experienced during our stay on the island and only write about the accident, would not do Niue justice. A new post about what happened to the boat and our plans for the future will therefore come a little later, when everything is sorted out and we are able to leave the island.

The crossing to Niue went well for us. We had waves up to four meters high and a strong trade wind from the east. However, the wave period was long and the waves did not break so Anastacia still bobbed nicely on the water, despite the roller coaster feeling...🫤 The wind rudder did most of the work with the steering with minor adjustments from the person sitting at the helm when the gales became too strong. It was much tougher for the buddy boat Timmies Run with Canadian captain Alan and Russian crew member Alena on board. The electronics on their boat worked poorly or not at all and the faults could not be fixed in Aiututake. The boat basically only had a working chart plotter and a VHF radio. They sent AIS signals at certain intervals but could not receive AIS signals and, worst of all, their autopilot refused to work. They had to steer manually during the (almost) five days that the voyage took and in the prevailing conditions they could not leave the helm, even for a short while. Alan and Alena had three hours shifts where the nights were the worst as they could not see the waves and were forced to try to keep their course via compass and plotter. To top it all off, there was no moon so the sky was pitch black at night. We could only imagine how difficult it was for them and tried to stay as close as possible so that we always had the boat in sight and gave them the opportunity to steer by our lanterns at night. It was easier said than done as the high waves often obscured the light from Anastacia's side and stern lanterns. Often, they couldn't see us at all... We marked their position on our plotter as soon as their AIS transmitted and, as usual, we wrote down our own position at regular intervals.

Timmies Run had some gybes that tore their mainsail despite the fact that they had set up the preventer and at one point the whisker pole fell off and the ropes got tangled in the propeller. Alan then decided to put on his snorkel gear and jumped into the water while the boat was lying along the waves with all the sails down. He managed to cut the propeller free and get back on the boat. An incredible feat that could have ended really badly in the high waves! Before he set out on his attempt, we asked him to make sure Alena could handle the radio in case something went wrong... In the meantime, all we could do was circle around them and keep our fingers crossed that everything would go well. Luckily, Alan is a very experienced sailor and Alena is a real tough lady, despite her young age. They also managed this setback with skillfulness! For us, the sailing was also a good practice in adjusting the boat's speed. It turned out to be more difficult than we thought. We tried different sail settings but still had difficulty keeping their speed.

The relief was of course enormous on both boats when the silhouette of Niue emerged in the darkness on the last night and we were finally able to dock at our buoys on the west side of the island. For a while we were the only boats there but later Valentin also joined with Jürgen and Heike onboard who left a day after us from Aiututake. After everyone had rested, Christer and Alan spent a few hours going up and down almost all the cables and equipment on Timmies Run and measuring everywhere to try to identify the fault and at least be able to get the autopilot working again but unfortunately there was something wrong with the main unit itself. The islands of Niue and Tonga are too small with too few resources to be able to order and replace equipment so Alan expects to be able to get help in Fiji.

Niue rises like a pancake out of the water and is at its highest just over 60 m above sea level. It is a coral island and has no lagoon but only a narrow reef around the island that ends steeply into the sea and already a few hundred meters out from the island the depth is over 1000 m! It is still somewhat unclear how and when the island was formed but geologists believe that the island was formed around 1.6 million – 10,000 is then through volcanic activity where the volcano cooled, eroded but then slowly built up with coral reefs, much like an atoll and where tectonic activity and different periods of sea changes of the volcano as the rest of the water level. Therefore, Niue's geology is extra interesting with high levels of iron and aluminum oxides and mercury. In addition, high levels of natural radioactivity! 😮 The island has no sandy beaches but a fantastic coastline with lots of deep cracks and caves. Just like the Cook Islands, Niue was populated by Polynesians and today belongs to New Zealand with relatively large autonomy and is considered a representative democracy but without parties! A form of government that we have not heard of before but which seemswork in countries with small populations. Here, just like on Aitutake, the New Zealand dollar and left-hand traffic apply.

Niue has around 1700 inhabitants with a large diaspora where many live and work in New Zealand and Australia and come home a few times a year. They speak both English and a variant of Maori/Polynesian. Everyone we have met has been wonderfully welcoming and there is a relaxed atmosphere where everyone greets each other and wherever you go you are met with smiles and curious questions. If you walk by the roadside, you are immediately offered a lift. In the capital Alofi, where the small warf is also located, there is most of the service in the form of cafes, restaurants, a market place and shops. However, the largest shopping center is at the airport. Niue is the first entire country to be designated an “International Dark Sky Sanctuary” so stargazing is also a nice activity to do.

The wharf in Alofi is a high concrete pier with stairs down to the water. The waves, the reef and the tidal differences make it difficult to arrange floating docks, so if you want to get to the island from the sea, the only option is to use the small crane in the harbor and lift the dinghy onto the dock. A funny device that worked great! The important thing is to make sure to leave the lifting hook behind so that it hangs at the right height, ready for the next boat to hook in.

A small and a bit sad connection to Sweden: Niue lost its top-level domain .nu in the 1990s in an agreement with the American businessman Bill Semich who wanted to control the domain in exchange for free unlimited access to the internet in Niue. Too late, the small island nation discovered that they had lost a lot on the deal that had brought in big money for Bill's company when Scandinavian (mainly Swedish) companies paid to be able to use .nu (means “now” in Swedish) in their web addresses. Nowadays, the operation and maintenance of the top-level domains .se and .nu are handled by the Swedish Internet Foundation and Niue is in an unequal legal battle against the Internet Foundation to regain its top-level domain and receive compensation for many years of lost revenue. Please see a GP article on the topic from 2024 (Swedish): https://www.gp.se/nyheter/nyhetsanalys/soderhavso-kan-inte-stamma-svenska-internetstiftelsen.94cc031c-63b8-4ce5-8f55-81cd4456638f

We rented a small motorbike and went around the island and visited several beautiful places. Mainly on the west side where erosion and constant waves have created fantastic formations in the rock. We walked small paths down to the water's edge and admired the small pools and hollows that have formed over millennia and are characteristic of the island.

In addition to drinking coffee and a little girl talk, we, three ladies from Anastacia, Timmies Run and Valentin, were also able to engage in some cultural activities. We visited the Niue Council of Women and learned some basics of the art of weaving baskets. Older and very patient women took us on. We had a nice and very moving time with these ladies who encouraged us novices and showed us their ancient craft and, after an hour or so, we left proudly with our own handmade, braided coasters. It felt just like when you came home with something you made in crafts when you were at school😁

After a little over a week on Niue it was time to plan our departure for Tonga. Another sailboat, S/V Oatneck with the young French couple Milena and Nicolas on board, joined our small fleet. They were also going on to Tonga and we discussed a possible date for departure. The weather forecast predicted unstable weather and a low pressure system was starting to form far to the west…

~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Stora delar av detta inlägg skrevs innan lågtrycket svepte över Niue och tog Anastacia med sig. Att utesluta allt fint vi varit med om under vår vistelse på ön, och bara skriva om olyckan, skulle inte göra Niue rättvisa. Ett nytt inlägg om vad som hände båten och våra planer för framtiden kommer därför lite senare, när allt rett ut sig och vi kan lämna ön.

Överfarten till Niue gick bra för vår del. Vi hade upp till fyra meter höga vågor och stark passadvind österifrån. Det var dock långt mellan vågorna och de bröt inte så Anastacia guppade ändå fint på vattnet, trots berg- och dalbanakänslan…🫤 Vindrodret gjorde det mesta av arbetet med styrningen med mindre justeringar från den som satt vid rodret när byarna blev för starka. Mycket tuffare var det för kompisbåten Timmies Run med kanadensiske kaptenen Alan och ryska besättningsmedlemmen Alena ombord. Elektroniken ombord fungerade dåligt eller inte alls och felen hade inte kunnat avhjälpas i Aiututake. På båten fanns i princip bara en fungerande kartplotter samt VHF-radio. De sände AIS-signal med vissa intervaller men kunde inte ta emot AIS och, värst av allt, så vägrade deras autopilot att fungera. Det var handstyrning som gällde under de (nästan) fem dygn som seglatsen tog och i de förhållanden som rådde kunde de inte lämna rodret, ens för en kort stund. Alan och Alena löste av varandra var tredje timme där nätterna var värst eftersom de inte kunde se vågorna utan var hänvisade till att försöka hålla kursen via kompass och plotter. Till råga på allt rådde det nymåne så det var becksvart på himlen på nätterna. Vi kunde bara ana hur jobbigt de hade det och försökte hålla oss så nära som möjligt så att vi alltid hade båten inom synhåll och ge dem möjlighet att styra efter våra lanternor nattetid. Det var lättare sagt än gjort då de höga vågorna ofta skymde ljuset från Anastacias sido- och akterlanternor. Ofta kunde de inte se oss alls… Vi markerade deras position på vår plotter så fort deras AIS sände och, som vanligt, skrev vi ner vår egen position med jämna mellanrum.

Timmies Run råkade ut för jippar som slet på deras storsegel trots att de satt upp preventer och vid ett tillfälle slet sig spirbommen och tamparna trasslade in sig i propellern. Alan valde då att ta på sig sin snorkelutrustning och hoppade i vattnet under tiden de låg på tvären i vågorna med alla segel nere. Han lyckades skära loss tamparna och ta sig upp på båten igen. En otrolig bedrift som kunde slutat riktigt illa i de höga vågorna! Innan han gav sig på försöket bad vi honom se till att Alena kunde hantera radion ifall något skulle gå fel… Under tiden kunde vi inte göra mer än att cirkla runt dem och hålla tummarna för att allt skulle gå bra. Som tur är, är Alan en mycket erfaren seglare och Alena en riktig tuffing, trots sin unga ålder. De klarade även detta bakslag med bravur! För vår del blev seglatsen en bra träning i att anpassa båtens fart. Det visade sig nämligen vara svårare än vi trott. Vi provade olika varianter på segelsättning men hade ändå svårt att hålla oss till deras fart..

Lättnaden var såklart enormt stor på båda båtarna när Niues silhuett avtecknade sig i mörkret den sista natten och vi till slut kunde lägga till vid var sin boj på öns västsida. Ett tag var vi de enda båtarna vid ön men senare anslöt även båten Valentin med Jürgen och Heike som gav sig av någon dag efter oss från Aiututake. Efter att alla vilat ut lade Christer och Alan några timmar på att vända uppochner på nästan alla kablar och utrustning på Timmies Run och mätte överallt för att försöka identifiera felet och åtminstone kunna få igång autopiloten men tyvärr verkade det vara något fel med själva huvudenheten. Öarna Niue och Tonga är för små med för dåliga resurser för att kunna beställa och byta ut utrustning så Alan räknar med att kunna få hjälp först på Fiji.

Niue sticker upp som en pannkaka ur vattnet och är som högst strax över 60 m över havet. Det är en korallö och har ingen lagun utan bara ett smalt rev runt ön som slutar brant ner i havet och redan några hundra meter ut från ön så är djupet över 1000 m! Det är fortfarande något oklart hur och när ön bildades men geologer tror att ön bildades runt 1,6 miljoner – 10 000 är sedan genom vulkanisk aktivitet där vulkanen svalnat, eroderat men sedan sakta byggts upp med korallrev, ungefär som en atoll och där tektonisk aktivitet och olika perioder av havsnivåförändringar gjort att delar av den gamla koralltäckta vulkanen rest sig ovanför vattenytan. Därför är Niues geologi extra intressant med höga halter av järn- och aluminiumoxider samt kvicksilver. Dessutom höga halter av naturlig radioaktivitet! 😮 Ön har inga sandstränder men en fantastisk kustremsa med massor av djupa sprickor och grottor. Precis som öarna på Cook Islands så befolkades Niue av polynesier och tillhör idag Nya Zeeland med relativt stort självstyre och räknas som en representativ demokrati men utan partier! En form av styrelseskick som vi inte hört talas om tidigare men som verkar fungera i länder med liten befolkning. Här, precis som på Aitutake är det Nyazeeländska dollar och vänstertrafik som gäller.

Niue har runt 1700 invånare med en stor diaspora där många lever och arbetar i Nya Zeeland och Australien och kommer hem några få gånger per år. Man talar både engelska och en variant av maori/polynesiska. Alla vi mött har varit fantastiskt välkomnande och här råder en avslappnad atmosfär där alla hälsar på varandra och vart man än kommer möts man av leenden och nyfikna frågor. Går man vid vägkanten så erbjuds man omedelbart lift. I huvudstaden Alofi där också den lilla hamnen ligger finns den mesta servicen i form av caféer, restauranger, marknadsplats och butiker. Det största köpcentret ligger dock vid flygplatsen. Niue är första hela landet som utsetts till ”International Dark Sky Sanctuary” så stjärnskådning är också en trevlig aktivitet att ägna sig åt.

Hamnen i Alofi är en hög betongbrygga med trappor ner till vattnet. De höga vågorna, revet och tidvattenskillnaderna gör det svårt att ordna med flytbryggor så vill man komma in till ön från havet är enda möjligheten att använda sig av den lilla lyftkranen i hamnen och lyfta upp dingen på bryggan. En lustig anordning som fungerade utmärkt! Det viktiga vara att se till att lämna lyftkroken efter sig så den hängde på lagom höjd, färdig för nästa båt att kroka i.

En liten tråkig koppling till Sverige: Niue blev av med sin toppdomän .nu på 1990-talet i ett avtal med den amerikanske affärsmannen Bill Semich som ville kontrollera domänen i utbyte mot gratis obegränsad tillgång till internet i Niue. Alltför sent upptäckte den lilla önationen att de förlorat stort på dealen som inbringat stora pengar för Bills bolag då skandinaviska (främst svenska) företag betalade för att kunna använda .nu i sina webbadresser. Numera sköts drift och underhåll av toppdomänerna .se och .nu av svenska Internetstiftelsen och Niue för en ojämn juridisk kamp gentemot Internetstiftelsen för att återfå sin toppdomän och få ersättning för många års förlorade intäkter. Se gärna en GP-artikel från 2024 (Svenska): https://www.gp.se/nyheter/nyhetsanalys/soderhavso-kan-inte-stamma-svenska-internetstiftelsen.94cc031c-63b8-4ce5-8f55-81cd4456638f

Vi hyrde en liten motorcykel och tog oss runt ön och besökte flera vackra platser. Främst på västsidan där erosion och ständiga vågor skapat fantastiska formationer i berget. Vi gick små stigar ner till vattenbrynet och beundrade de små bassänger och urholkningar som bildats genom årtusenden och som är utmärkande för ön. Förutom kaffedrickande och lite tjejsnack kunde vi, tre damer från Anastacia, Timmies Run respektive Valentin, också ägna oss åt lite kulturaktiviteter. Vi besökte Niues kvinnoråd ”Niue Council of Women” och fick lära oss några grunder konsten att binda korgar. Äldre och mycket tålmodiga kvinnor tog sig an oss. Vi hade en trevlig och mycket rörande stund med dessa damer som uppmuntrande visade oss noviser sitt urgamla hantverk och efter någon timme gick vi stolta därifrån med varsitt egentillverkade, flätade glasunderlägg. Det kändes precis som när man kom med något man gjort i slöjden när man gick i skolan😁

Efter lite drygt en vecka på Niue var det dags att planera för avfärd till Tonga. Ytterligare en segelbåt, S/V Oatneck med det unga franska paret Milena och Nicolas ombord anslöt sig till vår lilla flotta. De skulle också vidare till Tonga och vi diskuterade möjligt datum för avförd. Väderprognoserna spådde ostadigt väder och det började bildas ett lågtryck långt västerut…

The Warf and bay outside Alofi