St. Barths (Saint-Barthélemy)

We had a nice northwesterly sail from Barbuda to St. Martin where we anchored at Marigot Bay. On the way there, we had spent the night in the northern part of St. Barth but decided not to clear in at the island but to visit it later. No sooner said than done! From Marigot we chose to take the fast ferry to St. Barts. After a very bumpy trip of 17 nautical miles, we disembarked at the capital Gustavia 45 minutes later. A stretch that had taken us just over 3 hours to sail with Anastacia – but less bumpy!

St. Barts or Saint-Barthélemy as the island is actually called, is a small island with a varied history. The island is named after Christopher Columbus' brother Bartolomeo. The island first belonged to Spain (after driving out the indigenous population) but was later annexed by the French. The island had no major economic importance as it was considered difficult to do any farming there. In 1784, the Swedish king Gustav III negotiated with the French and St. Barts (and its small surrounding islands) became a Swedish colony in exchange for the French getting trading rights in Gothenburg. The trade agreement with the French also included the so-called “Franska tomten” a warehouse, today a block at Packhusplatsen in Gothenburg, where the French could store various French and West Indian goods. Gustav III was in great need of replenishing the Treasury in order to fulfill the dream of re-establishing Sweden's role as a great European power. He hoped that trade income from St. Barts would favor his plans and decided that the island would become a free trade area and the Swedish West Indian Company was formed. The island thus also functioned as a transit island for the slave trade where slaves from Africa arrived to be later shipped on to other islands in the West Indies. Sweden also actively participated in the slave trade with its own ships. This despite the fact that slavery was banned in Sweden since the 14th century! Slavery was regulated through the Code noir suédois, "Swedish black law". The island remained a Swedish colony until 1878 when it was sold back to France for 300,000 kroner by Oscar II as it was considered too unprofitable to keep it.

Today there are several traces left of the Swedish colonial era where duty free trade still prevails and you see Swedish street names in Gustavia, along with the French ones (which incidentally have no connection to each other) and remains of old forts established during the Swedish rule. The island's coat of arms also includes the three crowns that represent Sweden, in addition to the three lilies that represent France and the Maltese cross that represents the short reign of the Sovereign Military Order of Malta. The island has belonged to Guadeloupe as its own French municipality within the EU, but is now independent. Through a monetary agreement with France, they have managed to keep the euro as currency. In St. Barth's population is mostly white as few slave descendants remain there. The slaves who remained after slavery ended moved to other islands where the living conditions for them were somewhat better. Today, the island's inhabitants live mostly from luxury tourism and the island is sometimes called the West Indies' equivalent of the French Riviera. Here you can shop in brand stores and stay in luxury hotels with your own private driver. Large private luxury yachts are anchored outside the harbor and cruise ships carrying mainly American tourists dock at Gustavia periodically.

We walked for a long time in Gustavia, looking at the remains of the forts erected around the harbor to defend the city from invaders. To our great delight, we also got to see a live Red-footed tortoise of crawl in a shrubbery😊. We sneaked a peek at passing shopping-hungry flaneurs wearing fashionable summer creations. Even the swimwear and flip-flops were trendy and chic. Other than that, it felt like being in any European city - just a bit more expensive... We had a good brunch in a nice little bar and were glad that the prices weren't quite as high as we had feared...

After a full day of strolling, it was time to take the fast ferry back to St Martin.

~~~~~~~~~~

Vi hade en fin nordvästlig segling från Barbuda till St. Martin där vi ankrade vid Marigot Bay. På vägen dit hade vi övernattat i norra delen av St. Barth men beslutat oss för att inte klarera in på ön utan besöka den senare. Sagt och gjort! Från Marigot valde vi att ta snabbfärjan till St. Barts. Efter en mycket skumpig resa på 17 sjömil gick vi iland vid huvudstaden Gustavia 45 min senare. En sträcka som hade tagit oss dryga 3 timmar att segla med Anastacia – dock mindre skumpigt!

St. Barts eller Saint-Barthélemy som ön egentligen heter, är en liten ö med en mångskiftande historia. Ön är döpt efter Christofer Columbus bror Bartolomeo. Ön tillhörde först Spanien (efter att man jagat bort ursprungsbefolkningen) men annekterades senare av fransmännen. Ön hade ingen större ekonomisk betydelse då det ansågs svårt att bedriva jordbruk där. 1784 förhandlade den svenske kungen Gustav III till sig St. Barts (och dess små omkringliggande öar) mot att fransmännen fick handelsrättigheter i Göteborg. I handelsavtalet med fransmännen ingick även den s k Franska tomten, idag ett kvarter vid Packhusplatsen i Göteborg, där fransmännen kunde magasinera olika franska och västindiska varor. Gustav III var i stort behov av att fylla på statskassan för att uppfylla drömmen om att återupprätta Sveriges roll som europeisk stormakt. Han hoppades att handelsinkomster från St. Barts skulle främja hans planer och bestämde att ön skulle bli ett frihandelsområde och Svenska Västindiska Kompaniet bildades. Ön fungerade därmed också som en transit-ö för slavhandeln dit slavar från Afrika anlände för att senare skeppas vidare till andra öar i Västindien. Sverige deltog också aktivt i slavhandeln med egna skepp. Detta trots att slaveriet var förbjudet i Sverige sedan 1300-talet! Slaveriet reglerades genom Code noir suédois, "svenska svarta lagen". Ön förblev en svensk koloni till 1878 då den såldes tillbaka till Frankrike för 300 000 kronor av Oscar II då det ansågs alltför olönsamt att behålla den.

Idag finns flera spår kvar av den svenska kolonialtiden där tullfrihet fortfarande råder och man ser svenska gatunamn i Gustavia, jämte de franska (som för övrigt inte har någon koppling till varandra) och rester av gamla fort som upprättats under det svenska styret. I öns stadsvapen ingår även de tre kronorna som representerar Sverige, förutom de tre liljorna som representerar Frankrike och Malteserkorset som representerar Malteserordens korta styre. Ön har tillhört Guadeloupe som en egen fransk kommun inom EU men är numera självständigt. Genom ett monetärt avtal med Frankrike har man lyckats behålla euron som valuta. I St. Barth är befolkningen mestadels vit då få slavättlingar bor kvar där. De slavar som fanns kvar efter att slaveriet upphörde flyttade till andra öar där livsbetingelserna för dem var något bättre. Idag lever öns invånare mest av lyxturism och ön kallas ibland för Västindiens motsvarighet till franska Rivieran. Här kan man shoppa i märkesbutiker och bo flott på lyxhotell med egen privatchaufför. Stora privata lyxyachter ligger ankrade utanför hamnen och kryssningsfartyg med främst amerikanska turister lägger till vid Gustavia med jämna mellanrum.

Vi promenerade länge i Gustavia, tittade på lämningarna efter de fort som upprättats runt hamnen för att försvara staden från inkräktare. Till vår stora förtjusning fick vi också se en rödfotad skogssköldpadda kravla i ett buskage😊. Vi smygtittade på förbipasserande shoppinsugna flanörer iklädda moderiktiga sommarkreationer. T o m badkläderna och flip-flopsen var av senaste snitt. I övrigt kändes det som att befinna sig i vilken europeisk stad som helst – bara lite dyrare… Vi åt en god brunch i en trevlig liten bar och gladdes åt att priserna inte var fullt så höga som vi hade befarat…

Efter en hel dags vandrande var det dags att ta snabbfärjan tillbaka till St. Martin.

St. Barths

 

  

 

 

Road signs

   

Swedish forts and buildings

 

Fashion

 

 

A beautiful turtle!