May 2024

From Saint Martin we had a good 24-hour sail south towards Dominica. The wind came almost directly from the east, but around the islands it became incredibly erratic, as did the waves. We had to change sails and often sheet in or out 😊. We passed west of the islands of St. Kitts and Nevis and Montserrat. As we sailed past Montserrat, we could clearly see the traces of the lava flows from the various eruptions that volcanoes on the island have had since 1995. A total of 19 people are said to have lost their lives during the various eruptions. We also saw a plume of smoke rising from the top of the Soufrière Hills volcano and smelled a strange smell of smoke from the island as the wind came in our direction. Although the last major eruption took place a few years ago, the volcano is still active and large parts of the population have had to move from there. 2/3 of the island is now cut off and the capital Plymuth is said to be almost completely buried in ash. They have recently built a new town and harbor at Little Bay instead. However, we chose not to disembark here. It would certainly have been a fantastic experience and our friends at Kwilena had spoken highly of the island they had visited a few weeks earlier but we needed to move on. After several more hours of sailing, we finally reached Dominica.

Dominica (Commonwealth of Dominica) turned out to be a Caribbean gem. Dominica is named after the Spanish word for Sunday (God's Day) as Columbus arrived on the island on a Sunday. Dominica is independent but part of the former British Commonwealth and was one of the last Caribbean islands to be colonized. Much because the indigenous people resisted so strongly against the Spanish and subsequent French colonizers. Dominica is also the only Caribbean Island with a larger group of descendants of the indigenous Kalinago population (Amerindians) still living, nowadays in reserve on the island (Kalinago Territory). Poverty is widespread on the island, which can be most closely compared to Grenada in terms of economy and exploitation. There is high unemployment here and the population survives, among other things, on the export of fruit and coconuts. Previously, banana plantations dominated the island, but diseases that attacked the plants and increased competition from other banana-producing countries meant that banana exports decreased. The island was also very badly hit by Hurricane Maria, in 2017, which devastated large parts of the island. Now they are trying to invest in attracting tourists to Dominica and new roads, tourist facilities and a new international airport are being built on the island. Several large projects are financed and implemented by China.

We anchored on the beach next to the city of Portsmouth and were immediately contacted by the guide Elvis who asked if we wanted a guided tour on the Indian River which was right “next door”. Yes. We wanted that 😊! We cleared in to the country and took the opportunity to greet some Viking Explorer boats from the Netherlands who had also arrived here and were heading north.

It turned out that Elvis and the other guides in Portsmouth belong to the Portsmouth Association of Yacht Services (PAYS) which offers all kinds of guiding, diving trips, beach barbecues etc. in a safe and sustainable way for boat tourists. We were also encouraged to purchase a permit to be able to visit the various national parks that cover large parts of the island. Among other things, Morne Trois Pitons National Park, which is on the UNESCO World Heritage List. The pass cost just over SEK 100/person and was well worth the money. We asked Elvis about the Indian River boat ride and what it's been like here before Hurricane Maria. He said Portsmouth looked a lot different back then. Most of the buildings had been swept away by the hurricane and many were left homeless. Now, with aid from China, the government has built apartments that those who lost their homes can rent for free and only pay for electricity and water. He thought it was a good project, although he considered himself lucky to have been able to build his home a little further up on the hills that surround the city. Elvis also told us that hurricanes weren't the only concern. Sometimes there are a so-called groundswell. Gigantic waves that start far off the island and are triggered by small earthquakes or hurricanes further away. The waves hit the shores and carry tons of material out to sea. These waves can be compared to small tsunamis. The bay Anastaca was located at had apparently previously been a beach! But. Elvis also said that some groundswells bring material back from the sea to the beaches too - so it changes... We had a bit of a hard time grasping the scale of it all...

Elvis rowed us slowly up the Indian River (you are not allowed to motorboat in the river) and told us about all the life that is in and around the protected river. The river got its name from when many Kalinago Indians lived close to the river before the Spanish arrived. A bit into the journey, you could hear nothing but the different sounds of the jungle and the quiet splashing of the oars. We sat in the boat with a Spanish lady who wanted to learn more about the tour before she was to guide Spanish pensioners with Elvis. We sat in silence and were amazed at the incredible richness of species that met us and how beautiful it was! We saw hummingbirds and heard parrots. Elvis recognized the sound of a Jacko (Red-necked Amazon, Amazona Arausiaca) which is a parrot species that decreased in numbers after Hurricane Maria but recovered. Dominica also has the world's largest parrot, the Imperial Amazon (Amazona Imperialis), which can also be seen on the country's flag. Elvis told us that this parrot was also called Sisserou. Unfortunately, we did not get to hear or see this endangered bird. However, we got to see large crabs crawling at the roots of the trees and termites at their black nests on the tree trunks. Large mangroves and other trees and palms clothed the entire riverside with green. Despite the fact that most of the trees were swept away in the 2017 hurricane, many had already grown up. However, some really old and now gnarled mangrove trees had survived the hurricane and were completely covered by various clinging plants. Halfway into the tour, we had to stop for a short while at Calypso's house, which was built for the filming of "Pirates of the Caribbean". When we disembarked a little further up, we also got to visit a small plantation with some sugarcane plants, various fruit-bearing trees such as mango trees, breadfruit trees, three different banana trees, pineapple plants, almond trees, coconut palms, herbs and medicinal plants such as panadol, better known as "paracetamol plant" as well as edible roots such as turmeric. Just like on other Caribbean islands, plants from all over the world have been introduced here by the various colonizers to be grown on the plantations. Either for further export or to be used as food. Elvis stated. - Well, it is true that many are poor here, but no one really needs to starve as food grows everywhere. He explained that most trees "belong" to someone living nearby, but are in such abundance that there are usually no problems picking them -just ask first.

We wanted to see more of the island and preferably visit Kalinago Barana Aute. A reconstructed small village showing how members of the Kalinago people lived before colonization and located in the Kalinago Territory. Elvis promised to solve it but needed more interested people to be able to carry out a guided tour. He advised us to speak to the crew of the American catamaran Long Story which was also anchored here. They were going on a guided full-day tour of the island and could perhaps combine it with us. We took the dingy and went to Long Story and talked to the nice crew consisting of two couples from Colorado + an equally nice captain from Texas. We agreed on roughly which places we wanted to visit on the tour. The captain had to stay on the boat but the rest of us got, the next day, an unforgettable full-day tour with our guide "Goose" from Eddison Tours. He drove us in a minibus through rutted roads through more than half the island and told us a lot about all the places we visited as well as more about the history of the island. The first stop was made on the northeast side at a place called Red Rocks, which faces the Atlantic. It was exactly as many described the place. A Martian landscape where the iron-rich, red clay really gave an extraterrestrial impression. We took a lot of photos here! 😊

Furthermore, we visited the nearby small family-owned chocolate factory, Pointe Baptiste Chocolate Factory, which was run with simple methods, where we received a small guide from a woman who worked there and got to see the entire process from picking the cocoa fruits from the cocoa tree to fermentation and drying of the beans and further roasting and grinding into cocoa mass which is then flavored. The process was similar to the one we saw in Grenada but on a smaller scale. Some chocolate shopping was done before we went on 😊

The journey continued into Kalinago Territory on the east side of the island. We traveled through the parts of the island where the Chinese are building the new airport. It was like driving through a giant construction site. We asked Goose what he thinks about China investing so many projects on the island and he replied that it was good for the population as it provides some job opportunities even though most of the people who work on these sites come from China. An international airport is also needed to be able to bring in more flights from, for example, the United States, where the capacity of the old airport is currently limited. - But, he continued. -I don't know what the Chinese get in return, no one invests in such big projects without getting something in return, right?
Upon further research, we read that Dominica chose to end diplomatic relations with Taiwan in favor of recognizing China. Perhaps this was the "price" that Dominica paid to get development projects to the island?

Kalinago Barana Aute is a place in the Kalinago Territory where small buildings have been built using old methods and which also houses an information center, a large meeting area, canoe making, etc. A local guide from the Kalinago people met us and the great takeaway from the visit was to hear him speak about the history of his people from pre-colonial times until today. He did not sound judgmental or bitter but told the story matter-of-factly, despite all the atrocities committed. Today, the Kalinago people still live sustainably in harmony with nature and are almost self-sufficient despite the barren part of the land they have been assigned (about 3% of the island). About 2,500 people are considered to belong to the Kalinago people and they live relatively integrated in Dominican society. They have been given indigenous rights according to the UN declaration and thus also have some self-determination, which means that they can, via their own Kalinago Council, agree on what is best for the Kalinago people. In this way, they can be involved in deciding which development or exploitation projects may be carried out in the reserve. With some pride, the guide told us that many of the Kalinago people go on to higher education and are even represented in the country's parliament.

After the visit to the Kalinago people, we continued the journey south and had lunch at a restaurant along the way with a wonderful view of the Atlantic on one side and a dusty road construction on the other 😊. When everyone was satisfied, Goose drove us further inland to the large national park Morne Trois Pitons. To really do the park justice, several weeks would have been needed. The park covers almost 7,000 hectares, has about fifty fumaroles, hot springs, several waterfalls, three freshwater lakes, a boiling lake and five volcanoes, and is considered to have the richest biodiversity in the Lesser Antilles (the islands from the Virgin Islands in the north to Trinidad in the south). We only had one afternoon left to spend here so we had decided to visit the Emerald Pool. A beautiful waterfall with a pool below with clear water where you can swim. Of course, we swam there and enjoyed the beautiful surroundings. Goose was on his guard when he thought he heard a Sisserou. He scouted for a long time and pointed up in the trees but the parrot disappeared before we could see anything.

On the way north, Goose told us about the town of Massacre on the west side of the island. The village got its name after the massacre of Kalinagos that the French committed in 1674.
Sometimes you get terrible facts presented to you in such an unsentimental way that you remain speechless...

Once back in Portsmouth we thanked Goose and were shuttled back to our boats. The next day it was time to head south again.


Från Saint Martin hade vi en bra dygnssegling söderut mot Dominica. Vinden kom nästan rakt österifrån men runt öarna blev den otroligt oberäknelig liksom vågorna. Vi fick ändra segelsättning och skota ofta 😊. Vi passerade väster om öarna St. Kitts och Nevis samt Montserrat. När vi seglade förbi Montserrat kunde vi tydligt se spåren av lavaströmmarna från de olika utbrotten som vulkaner på ön har haft sedan 1995. Totalt sägs 19 människor ha mist livet under de olika utbrotten. Vi såg också en rökplym höja sig från toppen av vulkanen Soufrière Hills och kände en konstig röklukt från ön när den kom i vindriktningen. Även om det sista större utbrottet skedde för några år sedan så är vulkanen fortfarande aktiv och stora delar av befolkningen har fått flytta därifrån. 2/3 av ön är avspärrad och huvudstaden Plymuth lär nästan vara helt begravd i aska. Man har nyligen byggt upp en ny stad och hamn vid Little Bay istället. Vi valde dock att inte gå iland här. Det hade säkert varit en fantastisk upplevelse och våra vänner på Kwilena hade talat varmt om ön som de besökt några veckor tidigare men vi behövde komma vidare. Efter ytterligare flera timmars segling nådde vi slutligen Dominica.

Dominica (Samväldet Dominica) visade sig vara en karibisk pärla. Dominica har fått sitt namn efter det spanska ordet för veckodagen söndag (Guds dag) då Columbus kom till ön på en söndag. Dominica är självständigt men ingår i f.d. brittiska samväldet och var en av de sista karibiska öarna att koloniseras. Mycket på grund av att ursprungsbefolkningen gjorde så starkt motstånd mot spanjorerna och efterföljande franska kolonisatörer. Dominica är också den enda karibiska ön med en större grupp ättlingar av ursprungsbefolkningen Kalinago (Amerindianer) som lever kvar, numera i ett eget reservat på ön (Kalinago Territory). Fattigdomen är utbredd på ön som närmast kan jämföras med Grenada vad gäller ekonomi och exploatering. Här råder hög arbetslöshet och befolkningen lever bl a på export av frukter och kokosnötter. Tidigare dominerade bananodlingarna på ön men sjukdomar som angrep plantorna samt ökad konkurrens från andra bananproducerande länder gjorde att bananexporten minskade. Ön drabbades också mycket svårt av orkanen Maria, 2017, som ödelade större delar av ön. Nu försöker man satsa på att locka turister till Dominica och det byggs både nya vägar, turistanläggningar och en ny internationell flygplats på ön. Flera stora projekt bekostas och genomförs av Kina.

Vi ankrade vid stranden intill staden Portsmouth och blev genast kontaktade av guiden Elvis som undrade om vi ville få en guidad tur på Indian River som låg strax intill. Ja! Det ville vi! 😊. Vi klarerade in i landet och passade sedan på att hälsa på några Viking Explorerbåtar från Nederländerna som också kommit hit och var på väg norrut.

Det visade sig att Elvis och de andra guiderna i Portsmouth tillhör föreningen Portsmouth Association of Yacht Services (PAYS) som erbjuder alla möjliga typer av guidningar, dykturer, strandgrillning etc. på ett säkert och hållbart sätt för båtturister. Vi blev också uppmanade att köpa ett tillstånd för att kunna besöka de olika nationalparkerna som täcker stora delar av ön. Bl a Morne Trois Pitons nationalpark som finns med på Unescos världsarvslista. Passet kostade bara strax över 100 SEK/person och var väl värt pengarna. Vi frågade Elvis om båtturen i Indian River och hur det har sett ut här innan orkanen Maria. Han sa att Portsmouth såg mycket annorlunda ut då. Den mesta bebyggelsen hade dragits med i orkanen och många blev hemlösa. Nu har regeringen med bistånd från Kina byggt lägenheter som de som mist sina hem kan hyra gratis och bara betala för el och vatten. Ett bra projekt tyckte han även om han själv skattade sig lycklig som kunnat bygga sitt hem lite längre upp på kullarna som omger staden. Elvis berättade också att orkaner inte var det enda bekymret. Ibland kommer det s k groundswell mot ön. Gigantiska vågor som startar långt utanför ön och utlöses av små jordbävningar eller orkaner längre bort. Vågorna slår mot stränderna och tar med sig tonvis med material ut till havet. Dessa vågor kan närmast liknas vid små tsunamis. Viken Anastaca låg vid, hade tydligen tidigare varit strand! Men. Elvis sa också att vissa groundswell tar mad sig material tillbaka från havet till stränderna -så det växlar…
Vi hade lite svårt att ta in vidden av det hela…

Elvis rodde oss sakta uppför Indian River (man får inte köra motorbåt i floden) och berättade om allt liv som finns i och runt den skyddade floden. Floden fick sitt namn då många Kalinago-indianer bodde och levde där innan spanjorerna kom. En bit in på färden kunde man inte höra annat än djungelns olika ljud och det stilla plaskandet från årorna. Vi satt i båten tillsammans med en spansk dam som ville lära sig mer om turen innan hon skulle guida spanska pensionärer tillsammans med Elvis. Vi satt tysta och häpnade vi över den otroliga artrikedom som mötte oss och hur vackert det var! Vi såg kolibris och fick höra papegojor. Elvis kände igen ljudet från en Jacko (Red-necked Amazon, Amazona Arausiaca) som är en papegojart som minskat i antal efter orkanen Maria men återhämtat sig. På Dominica finns också världens största papegoja, Kejsaramazonen (Amazona Imperialis), vilken också kan ses på landets flagga. Elvis berättade att den också kallades för Sisserou. Tyvärr fick vi vare sig höra eller se denna utrotningshotade fågel. Vi fick däremot se stora krabbor kravla vid trädens rötter och termiter vid sina svarta bon på trädstammarna. Stora mangroveträd och andra träd och palmer klädde hela flodsidorna med grönt. Trots att det flesta träd drogs med i orkanen 2017 hade redan mycket hunnit växa upp. Vissa riktigt gamla och numera knotiga mangroveträd hade dock överlevt orkanen och var helt övertäckta av olika klängväxter. Halvvägs in i turen fick vi stanna en kort stund vid Calypsos hus som byggts upp inför inspelningen av ”Pirates of the Carribean”. När vi steg i land ytterligare en bit längre upp fick vi också besöka en mindre plantage med några sockerrörsplantor, olika fruktbärande träd som mangoträd, brödträd, tre olika bananträd, ananasplantor, mandelträd, kokospalmer, örter och medicinalväxer som panadol, mer känt som ”paracetamol plant” samt ätliga rötter som exempelvis gurkmeja. Precis som på övriga karibiska öar har växter från all världens hörn introducerats här av de olika kolonisatörerna för att kunna odlas på plantagerna. Antingen för vidare export eller för att användas som föda. Elvis konstaterade. -Jo, visserligen är många fattiga här, men ingen behöver egentligen svälta för maten växer överallt. Han berättade att de flesta träd ”tillhör” någon boende i närheten men finns i sådant överflöd att det oftast inte är några problem att få plocka, om man bara ber om lov.

Vi ville gärna se mer av ön och helst få besöka Kalinago Barana Aute. En rekonstruerad liten by som visar hur medlemmar av Kalinagofolket levde innan koloniseringen och som ligger i Kalinago Territory. Elvis lovade att lösa det men behövde fler intresserade för att kunna genomföra en guidad tur. Han rådde oss att prata med besättningen på den amerikanska katamaranen Long Story som också låg ankrad här. De skulle ut på en guidad heldagstur på ön och kunde kanske kombinera den med oss. Vi tog dingen och åkte till Long Story och pratade med den trevliga besättningen bestående av två par från Colorado + en lika trevlig kapten från Texas. Vi kom överens om ungefär vilka platser vi ville besöka vid turen. Kaptenen behövde stanna kvar på båten men vi andra fick, dagen efter, en oförglömlig heldagstur med vår guide ”Goose” från Eddison Tours. Han körde oss i en minibuss genom knaggliga vägar genom drygt halva ön och berättade massor om alla platser vi besökte liksom mer om öns historia. Första anhalten gjordes på nordostsidan vid en plats som kallas för Red Rocks och som vetter mot Atlanten. Det var precis som många beskrivit platsen. Ett Marslandskap där den järnhaltiga, röda leran verkligen gav ett utomjordiskt intryck. Vi tog många foton här! 😊

Vidare besökte vi den närliggande lilla familjeägda chokladfabriken Pointe Baptiste Chocolate Factory som drevs med enkla metoder där vi fick en liten guidning av en kvinna som jobbade där och fick se hela processen från att man plockar kakaofrukterna från kakaoträdet till fermentering och torkning av bönorna och vidare rostning och malning till kakaomasa som sedan smaksätts. Processen var likadan som den vi fick se i Grenada men mer småskalig. Lite chokladinköp hanns med innan vi åkte vidare 😊

Färden fortsatte till Kalinago Territory på öns östsida. Vi färdades genom de delar av ön där kineserna bygger den nya flygplatsen. Det var som att åka genom en gigantisk byggarbetsplats. Vi frågade Goose vad han tänker om att Kina satsar så många projekt på ön och han svarade att det ju var bra för befolkningen då det ger lite arbetstillfällen även om de flesta som arbetar på dessa siter kommer från Kina. En internationell flygplats behövs också för att kunna få in fler flyg från bl a USA där kapaciteten på den gamla flygplatsen idag är begränsad. -Men, fortsatte han. -Jag vet inte vad kineserna får i utbyte, ingen satsar väl i så här stora projekt utan att få något tillbaka?
Vid senare efterforskning läste vi att Dominica valt att upphöra med de diplomatiska förbindelserna med Taiwan för att istället erkänna Kina. Kanske var detta ”priset” som Dominica betalat för att få utvecklingsprojekt till ön?

Kalinago Barana Aute är en plats i Kalinago Territory där man byggt upp små byggnader med gamla metoder och som också inrymmer ett informationscenter, en stor samlingslokal, kanottillverkning m m. En lokal guide från Kalinagfolket mötte oss och den stora behållningen av besöket var att höra honom berätta om sitt folks historia från förkolonial tid fram till idag. Han lät vare sig dömande eller bitter utan berättade sakligt om historien, trots alla grymheter som begåtts. Idag lever Kalinagofolket fortfarande hållbart i samklang med naturen och är nästan självförsörjande trots den karga del av landet de fått tilldelat sig (ca 3% av ön). Ca 2500 människor anses tillhöra Kalinagofolket och de lever relativt integrerat i det Dominikanska samhället. De har fått urfolksrättigheter enligt FN:s deklaration och har därmed också visst självbestämmande vilket innebär att de kan, via det egna beslutande Kalinagorådet, komma överens om vad som är bäst för Kalinagofolket. På så sätt kan de vara med och avgöra vilka utvecklings- eller exploateringsprojekt som får genomföras i reservatet. Med viss stolthet berättade guiden att många från Kalinagofolket går vidare till högre utbildning och finns t o m representerade i landets parlament.

Efter besöket hos Kalinagofolket fortsatte vi färden söderut och åt lunch vid en restaurang vd vägen med vidunderlig utsikt mot Atlanten på ena sidan och ett dammigt vägbygge på andra 😊 När alla var mätta och nöjda körde Goose oss vidare inåt landet till den stora nationalparken Morne Trois Pitons. För att verkligen göra parken rättvisa hade man behövt flera veckor på sig. Parken omfattar nästan 7 000 hektar, har ett femtiotal fumaroler, varma källor, flera vattenfall tre sötvattensjöar, en "kokande sjö" (Boiling Lake) och fem vulkaner och anses ha den rikaste biologiska mångfalden i Små Antillerna (öarna från Virgin Islands i norr till Trinidad i söder). Vi hade bara en eftermiddag kvar att tillbringa här så vi hade bestämt oss för att besöka Emerald Pool. Ett vackert vattenfall med en pool nedanför med klart vatten där man kan bada. Självklart badade vi där och njöt av de vackra omgivningarna. Goose var på sin vakt då han tyckte att han hörde en Sisserou. Han spanade länge och pekade upp i träden men papegojan försvann innan vi hann se något.

På vägen norrut berättade Goose om orten Massacre på västsidan av ön. Namnet har byn fått efter den massaker på Kalinagos som fransmännen begick 1674.
Ibland får man fruktansvärda fakta presenterat för sig på ett så osentimentalt sätt att man förblir stum…

Väl tillbaka i Portsmouth tackade vi Goose och blev skjutsade tillbaka till våra båtar. Dagen efter var det dags att bege sig söderut igen.

The bay outside Portsmouth


Tour at Indian River






Red Rocks





Kalinago Barana Aute



Emerald Pool




3 Commentaire(s)

  • Åse

    Oj,oj vilken berättelse och vilka fina foton ni tagit. Kan nästan känna att jag är med er.

    08 May 2024 Answer
  • Bob

    Once again a fantastic account of your adventure. We look forward to your detailed stories with interest and wish we could be there.

    08 May 2024 Answer
  • Tinne

    Tack för ännu en härlig reseberättelse och fina foto Det är så fint att ni är så nyfikna på alla nya platser ni besöker och kan berätta både om er upplevelse men också öarnas spännande historia. Längtar redan till nästa blog

    13 May 2024 Answer

Leave a reply

Latest articles


" Sail through the good days, and on bad days pick a spot of blue sky to steer toward. "