St. Vincent and the Grenadines

Saint Vincent and the Grenadines consists of 32 islands and belongs to the Lesser Antilles archipelago and forms the northern part of the Grenadines (the southern part of the Grenadines belongs to Grenada). All these islands are worth a visit but we had to choose. When we left Grenada we decided to sail to the island of Bequia and then the larger island, Saint Vincent where the capital Kingstown is located. On the way to Bequeia we passed Union Island, Mayreau, Tobago Cays and Mustique among others. Tobago Cays, we hope to visit when we turn south again. Here is a large marine reserve consisting of several reefs and, according to our boating friends, should be a fantastic area to snorkel in. Mustique is also said to be a very beautiful island owned by a foundation. It is an expensive and exclusive destination for celebrities who pay well to get some privacy. Mustique is probably not for us... 😉 Otherwise, the islands unfortunately share roughly the same violent history as Grenada, with the extermination of the indigenous population and the shipping of slaves from Africa who had to work on various plantations, as well as wars that followed each other in which France and Great Britain wanted to take over power.

Bequeia has fantastic beaches and here we also thought the population was a bit more alert and benefited from tourism in a different way than we saw in Grenada. We were moored for two nights outside Port Elisabeth where we checked in smoothly and easily via a digital service. Here it is bustling and the market along the main road is open almost every day. The fruit and vegetable stalls are crowded with clothing and craft stalls. The beach next door is called Princess Margaret beach. It is long and full of bars, restaurants and small resorts. Here and everywhere, cannabis is sold completely openly. Medical ones, of course, and prescriptions can be obtained in a few minutes, said a sign in front of a fancy little cafe.

The island is known for its whaling history from the early 19th century. Today whale hunting still takes place here but on a minimal scale. The International Whaling Commission has given the population on the island the right to kill four humpback whales per year, where traditional whaling methods are used with, among other things, harpoons from smaller, open boats. Even Greenpeace has approved this hunt, which provides a valuable addition of meat to the population. You can read more about whaling here: https://iwc.int/management-and-conservation/whaling/aboriginal/bequia

At Bequeia there was also a noticeable presence of Rastafarians. We met many people who wore the classic black-red-yellow-green caps and dreadlocks. We tried to read more about the religion as it is completely unknown to us. It was not entirely easy as there are so many different variants and interpretations. Rastafari is a religion but at the same time also seems to be a political/social movement and has its biggest stronghold in Jamaica but has spread to the Caribbean and other parts of the world. Within Rastafarianism, one believes in God and that the blacks, of African descent, will on the last day receive compensation for their suffering (colonization and slavery). People look forward to coming/returning to the promised land. The promised land sometimes includes African countries in general, but usually Ethiopia specifically. Ethiopia or Zion (cf. Hebrew Zion) thus has a special position and it is above all the so-called Ethiopian Bible that one tries to follow/interpret. Haile Selassie who was also called Ras Tafari was emperor of Ethiopia during the middle of the 20th century. He is seen within Rastafari as a kind of emissary of God who will return on the day of judgment and free Rastafarians. Western "white" society is called Babylon and is fundamentally evil. The whites have distorted the Bible's message for their own purposes and to be able to justify, for example, violence against the blacks. Rastafarians compare themselves to the Jews and their position in the Old Testament as God's chosen people. Within Rastafari, a vegetarian diet is often advocated and smoking marijuana/cannabis is a ritual way of getting closer to God and getting people to resolve religious issues in a peaceful way. In principle, all other drug or alcohol use is not allowed and is seen as evil from Babylon. The woman is to be subordinate to the man and the Rastafarian men are expected to regain their masculinity which was weakened by Babylon. We could very well understand how religion has been able to gain a place with the people here but neither it nor cannabis is something for us…

In Sant Vincent we stopped at a small beach next to the island of Young Island. We needed to clear out of the country and therefore took a bus into Kingstown. We were used to bus rides from Grenada but these little minibuses on Saint Vincent were a touch worse! At high speed on the winding roads, we were crowded with 17 other travelers. We sat like packed herrings and if someone further back in the bus needed to get out, half the bus had to be emptied. The drivers stop at bus-stops sometimes, but usually it's easier to just wave a bus in at the side of the road and an usher, who always sits on the bus and communicates with the driver, makes sure to make room. Here, just like on most Caribbean islands (except the French ones), left-hand traffic prevails, so it is important to stand on the “right side” of the road!

Once in Kingstown we found our way to the customs office. After a fantastic bureaucratic process, with a paper exercise that we have not been involved in before as most of it could be done electronically, we also had to pay a small penalty. Then we realized that we had arrived at the office at lunchtime and in that case, you’ll get charged extra for the administration. The fact that we were not able to clear out electronically via the digital system that we used to clear in, was explained by the fact that there was no computer available at the moment. We assumed it was computer with internet connection that was meant because there were, in fact, computers on all the office desks… Oh well. We have learned not to get pointlessly annoyed with things and, above all, to keep track of the office hours from now on. The next place we had to clear out of was the immigration office. We waited until 1:00pm so as not to disturb anyone's lunch and took the opportunity to see a bit of the city before entering the office building.

Once it was all over, we decided to go to the botanical garden which was right next to the city. This garden was laid out by the English and here there are lots of trees, shrubs and flowers from all over the world. The focus is on useful plants as, when the garden was established in 1765, they wanted to be sure to meet the islands' needs for fruit and vegetables as well as what would be grown on the plantations. We were guided by an extremely knowledgeable guide, Edwin, who introduced himself as a trained herbalist. He showed us around the garden and told us about every tree, herb, flower and fruit. Its origin, Latin name and area of use. In addition to the more common herbs and spices that we knew from before, there were many other, for us, unusual varieties. Surprisingly many were said to be good for potency (the male) for women there were remedies that alleviated menstrual pain or generally good to take for menopausal symptoms, but nothing for women that increased lust. It seems to be a male problem apparently…? Furthermore, there were herbs that could be ground and mixed in hot water that were generally good for heart problems and others that could be taken for colds. We thought it was interesting and tried to look serious-minded when Edwin explained that God has given us humans everything we need from nature and that the plants themselves tell us what they can be used for. If a flower looks like a heart, you can be sure that it is a remedy for heart problems. If a fruit looks like a lung, then breathing problems are a thing of the past... The garden also had an impressive collection of different hibiscuses that I (Malin) took several photos of. At the end of the garden there were also several pairs of an endangered parrot, the Saint Vincent amazon (Amazona guildingii) which is endemic to the islands here and which efforts are being made to preserve and reintroduce. Edwin ended his tour by singing us a languid love song in the middle of the garden accompanied by guitar playing. He had a really good singing voice! We gave him a small tip as we parted, quietly wondering if there was any connection between the guide Edwin at the Botanic Gardens on St Vincent and the guide Edwin who had guided us around Grenada ending his tour by playing the harmonica for us while he drove us back to the marina.

There is of course more to see at St. Vincent. Among other things, the volcano La Soufrière, which is still partially active, but we felt we were done with the island, for this time, and sailed further north. As soon as we left St. Vincent, we saw a large, different-colored lump on the water about 50 m from the boat on the port side. I thought it was floating debris and seaweed that had accumulated like a small floating island. Christer, on the other hand, immediately turned to starboard because he thought it was an unmarked shoal we were about to sail into. Suddenly we see a head rise from the "lump" and realizes that it is a giant turtle! Unfortunately, as soon as we picked up the camera, the turtle had already disappeared under the surface of the water...

Now we sail further north and have stayed one night at St. Lucia, spent a few days in French Martinique to stock up and fix some repairs on the boat. Now we have just passed Dominica and anchored at Guadeloupe where we intend to stay for a while. Firstly, we need to send away all the Sargassum samples we have collected during our trip so far and secondly, connect with primary schools in Vargön and Trollhättan where the teachers and students want to interview us as part of the teaching. We hope to be able to visit the islands we passed, on our way south when we eventually sail back towards Grenada.

More about Guadeloupe next time!

~~~~~~~~

Saint Vincent och Grenadinerna består av 32 öar och tillhör ögruppen Små Antillerna och utgör den norra delen av Grenadinerna (södra delen av Grenadinerna hör till Grenada). Alla dessa öar är värda ett besök men vi var tvungna att välja. När vi lämnade Grenada bestämde vi oss för att segla till ön Bequia och därefter den större ön, Saint Vincent där huvudstaden Kingstown ligger. På vägen till Bequeia passerade vi bland andra Union Island, Mayreau, Tobago Cays och Mustique. Tobago Cays hoppas vi kunna besöka när vi vänder söderut igen. Här ligger ett stort marinreservat bestående av flera rev och skall, enligt våra båtvänner, vara ett fantastiskt område att snorkla i. Mustique lär också vara en mycket vacker ö som ägs av en stiftelse. Det är ett dyrt och exklusivt resmål för kändisar som betalar bra för att få lite avskildhet. Mustique är nog inget för oss… 😉. I övrigt delar öarna här tyvärr ungefär samma våldsamma historia som Grenada med utrotning av ursprungsbefolkning och inskeppning av slavar från Afrika som fick arbeta på olika plantage samt krig som avlöst varandra där Frankrike och Storbritannien velat ta över makten.

Bequeia har fantastiska stränder och här tyckte vi också att befolkningen var lite mer alert och drog nytta av turismen på ett annat sätt än vi sett på Grenada. Vi låg på boj i två nätter utanför Port Elisabeth där vi klarerade in smidigt och enkelt via en digital tjänst. Här är det liv och rörelse och marknaden längs huvudvägen är igång nästan varje dag. Frukt- och grönsaksstånden trängs med kläd- och hantverkstånd. Stranden intill kallas Princess Margaret beach. Den är lång och full av barer, restauranger och små semesteranläggningar. Här och var säljs cannabis helt öppet. Medicinsk sådan, förstås, och recept går att få på några minuter kan vi läsa på en skylt till ett tjusig litet café.

Ön är känd för sin valfångsthistoria från början av 1800-talet. Idag sker fortfarande jakt på val här men i minimal skala. Internationella valfångstkommissionen har givit befolkningen på ön rätt att döda fyra knölvalar per år där traditionella valfångstmetoder används med bl a harpuner från mindre, öppna båtar. T o m Greenpeace har godkänt denna jakt som ger ett värdefullt tillskott på kött till befolkningen. Man kan läsa mer om valjakten här: https://iwc.int/management-and-conservation/whaling/aboriginal/bequia

På Bequeia fanns också en påtaglig närvaro av rastafarianer. Vi träffade många som gick med de klassiska svart-röd-gul-grönfärgade mössorna och dreadlocks Vi försökte läsa på mer om religionen då den är helt okänd för oss. Det var inte helt lätt då det finns så många olika varianter och tolkningar. Rastafari är en religion men verkar samtidigt också vara en politisk/social rörelse och har sitt största fäste på Jamaica men har spridit sig till Karibien och andra delar av världen. Inom rastafari tror man på Gud och att de svarta, av afrikansk härkomst, på yttersta dagen skall få upprättelse för sitt lidande (läs kolonisering och slaveri). Man ser fram emot att få komma/återvända till det förlovade landet. Med det förlovade landet räknas ibland afrikanska länder i allmänhet men oftast specifikt Etiopien. Etiopien eller Zion (jmf Sion) har alltså en särställning och det är framför allt den s. k. etiopiska bibeln som man försöker följa/tolka. Haile Selassie som också kallades Ras Tafari var kejsare i Etiopien under mitten av 1900-talet. Han ses inom rastafari som en sorts guds utsände som skall återkomma på domedagen och befria rastafarianer. Det västerländska ”vita” samhället kallas Babylon och är i grunden ont. De vita har förvrängt bibelns budskap för sina egna syften och för att exempelvis kunna rättfärdiga våld mot de svarta. Rastafarianer jämför sig med judarna och deras ställning i gamla testamentet som Guds utvalda folk. Inom Rastafari förespråkas gärna vegetarisk kost och rökning av marijuana/cannabis är ett rituellt sätt att komma närmare Gud och få människor att på ett fredligt sätt reda ut religiösa frågor. I princip är all annan drog- eller spritanvändning inte tillåten och ses som ont kommet från Babylon. Kvinnan skall vara underordnad mannen och rastafari-männen förväntas återta sin manlighet som försvagats av Babylon. Vi kunde mycket väl förstå hur religionen har kunnat få en plats hos folket här men vare sig den eller cannabisen är något för oss…

I Sant Vincent stannade vi vid en liten strand intill ön Young Island. Vi behövde klarera ut från landet och tog därför en buss in till Kingstown. Vi var vana vid bussåkande från Grenada men dessa små minibussar på Saint Vincent var snäppet värre! I hög fart på de slingrande vägarna trängdes vi med 17 andra resenärer. Vi satt som packade sillar och om någon längre bak i bussen behövde kliva ur så fick halva bussen tömmas. Chaufförerna stannar vid hållplatser ibland men oftast är det enklare att bara vinka in en buss vid vägkanten och en inkastare, som alltid sitter med i bussen och kommunicerar med föraren, ser till att ge plats. Här precis som på de flesta karibiska öarna (utom de franska) råder vänstertrafik så det gäller att stå på rätt sida vägen!

Väl i Kingstown letade vi oss fram till tullkontoret. Efter en fantastiskt byråkratisk process, med en pappersexercis som vi inte varit med om tidigare då det mesta kunnat ske elektroniskt, blev vi även tvungna att betala en liten straffavgift. Då fick vi klart för oss att vi kommit till kontoret på lunchtid och då tar man extra betalt för expedieringen. Att vi inte kunnat klarera ut elektroniskt via det digitala system som vi använt för att klarera in, förklarades med att man för tillfället inte hade någon dator tillgänglig. Vi antog att det var dator med internetuppkoppling som avsågs eftersom det stod datorer på alla kontorsbord… Nåväl. Vi har lärt oss att inte irritera oss i onödan och, framför allt, hålla reda på kontorstiderna framöver! Nästa ställe vi behövde klarera ut från var immigrationsmyndigheten. Vi väntade tills klockan blev 13:00 för att inte störa någons lunch och passade på att se lite av staden innan vi gick in till kontorsbyggnaden.

När allt väl var över bestämde vi oss för att gå till den botaniska trädgården som låg precis intill staden. Denna trädgård anlades av engelsmännen och här finns massor av träd, buskar och blommor från all världens hörn. Fokus ligger på nyttoväxter då man, när trädgården anlades 1765, ville vara säker på att tillgodose öarnas behov för frukt och grönt samt det som skulle odlas på plantagerna. Vi blev guidade av en ytterst kunnig guide, Edwin, som presenterade sig som utbildad herborist. Han visade oss runt i trädgården och berättade om varje träd, ört, blomma och frukt. Dess ursprung, latinska namn och användningsområde. Förutom de mer vanliga örterna och kryddorna som vi kände till sedan tidigare fanns många andra, för oss, ovanliga sorter. Förvånansvärt många sades vara bra för potensen (den manliga) för kvinnor fanns det medel som mildrade mensvärk eller allmänt bra att ta vid klimakteriebesvär, dock inget för kvinnor som förhöjde lusten. Det verkar uppenbarligen vara ett manligt problem…? Vidare fanns örter som kunde malas och blandas i hett vatten som var allmänt bra för hjärtbesvär och andra som kunde tas vid förkylning. Intressant tyckte vi och försökte se seriösa ut när Edwin förklarade att Gud har givit oss människor allt vi behöver från naturen och att växterna själva talar om för oss vad de kan användas till. Ser en blomma ut som ett hjärta kan du ge dig sjutton på att det är ett medel mot hjärtbesvär. Ser en frukt ut som en lunga, ja då är andningsproblemen ett minne blott… Trädgården hade också en imponerande samling av olika hibiskusar som jag (Malin) tog flera kort på. I slutet av trädgården fanns också flera par av en utrotningshotad papegoja, Saintvincentamazon (Amazona guildingii) som är endemisk för öarna här och som man försöker bevara och sätta ut igen. Edwin avslutade sin guidning med att sjunga en smäktande kärlekssång för oss mitt i trädgården ackompanjerad av gitarrspel. Han hade en riktigt bra sångröst! Vi gav honom lite dricks när vi skildes åt och undrade stillsamt om det fanns något som helst samband mellan guiden Edwin på botaniska trädgården på St Vincent och guiden Edwin som guidat oss runt på Grenada avslutat sin tur med att spela munspel för oss samtidigt som han körde oss tillbaka till marinan.

Det finns såklart mer att se på St. Vincent. Bl a vulkanen La Soufrière som fortfarande är delvis aktiv men vi kände oss färdiga med ön, för denna gång, och seglade vidare norrut. Så fort vi lämnat St. Vincent fick vi syn på en stor olikfärgad klump på vattnet ca 50 m från båten på babords sida. Jag trodde det var flytande skräp och tång som ansamlats som en liten flytande ö. Christer däremot, girade genast styrbord eftersom han trodde att det var ett omärkt grund vi höll på att segla in i. Plötsligt ser vi ett huvud resa sig från ”klumpen” och inser att det rör sig om en gigantisk sköldpadda! Så fort kameran var framme hade den tyvärr redan försvunnit under vattenytan…

Nu seglar vi vidare norrut och har stannat en natt på St. Lucia, tillbringat några dagar på franska Martinique för att proviantera och fixa med lite reparationer på båten. Nu har vi precis passerat Dominica och ankrat vid Guadeloupe där vi tänker stanna ett tag. Dels behöver vi skicka iväg alla Sargassum-prover vi samlat in under vår resa hittills och dels koppla upp oss med grundskolor i Vargön resp. Trollhättan där lärarna och eleverna gärna vill intervjua oss som en del i undervisningen. Öarna vi passerat hoppas vi kunna besöka på väg söderut när vi så småningom seglar tillbaka mot Grenada.

Mer om Guadeloupe nästa gång!

Bequeia

 

 

 

 

Young Island. St. Vincent

Kingstown and the Botanical Garden