Welcome Anastacia II

It was Alan, the Canadian on Timmies Run, who had contacted us with an offer to buy his boat. The boat is a Beneteau Oceanis 461 (46 feet, 14 m) from 2000. Two feet longer than Anastacia and ten years older. It is the same boat that Alan and Christer spent a whole day in, a few months ago, trying to find the fault with the autopilot that had stopped working. Alan had originally planned to continue to New Zealand with crew member Alena and sell the boat there, but the sales process in NZ would be complicated, so he decided to make the boat ready to sail and sell her in Fiji instead. When we flew to Fiji on June 7, the boat was on land in Vuda Marina and was already treated with antifouling. A Raymarine expert had started troubleshooting the autopilot and after a few days it was discovered that a small cable from the control unit was the problem. When it was replaced, the autopilot worked as it should. Alan wanted the engine, autopilot and all navigation equipment to work before we took over the boat and during the two weeks it took to sort out all the electronics and service the engine we stayed at a cheap hotel in the town of Lautoka and rented a car so we could commute to the marina and fix what was needed on the boat. We also took the opportunity to change the name of the boat from Timmies-Run to Anastacia II. Sailors’ superstition says that a name change signifies bad luck but, since the boat had already changed its name once before it didn't feel so bad 😊. Timmies-Run is a Canadian slang expression for getting coffee at Tim Hortons, a fast food chain focusing on coffee and snacks. A typical Canadian expression but without any connection to us or Sweden. However, we decided to keep the picture of the coffee cup but now as a symbol of Swedish "fika".

Christer, with the help of ChatGPT and other sources, made a proposal for an international boat contract that Alan was happy with and Christer also managed to charm the ladies at the marina expedition into witnessing the signatures. We were now the fourth owner of the boat. We made sure that the boat received a Swedish registration certificate from the Swedish cruising club and Alan deregistered her from Canada. The AIS number and Callsign from Anastacia were transferred to Anastacia II so that we can continue sailing with the same identity as before and Alan was able to deregister what previously applied to Timmies-Run. When all the important repairs were completed, she was launched and is now at a berth in the marina. Alan has traveled back to Canada. While we were working on the boat, Alena had spent the weeks in Fiji improving her surfing technique at one of the many surfing spots on the east side of the island. Big waves often form here, perfect for wave surfing. However, with the disadvantage that the waves do not break against a sandy beach but against a sharp coral reef. It adds an extra dimension of excitement to surfing, where you not only have to master the waves but also have to make sure you land correctly at the end, so as not to get yourself damaged. Alena was quite bruised and had received a few hits that must have taken a toll, but there was no complaining, like the tough girl she is, she just stated that she needed to improve her technique a little more. Now she is in New Zealand ready for new adventures. We hope that this was not the last time we met...

Another two weeks have passed since the boat was launched. In the meantime, we have turned the Anastacia II inside out and gone through all the spaces, washed it clean, inspected it and tried to get to know the boat. We have run over 15 washes in the marina's washing machines and used up several liters of vinegar. At times, the boat has looked like a floating drying rack. Before Alan bought the boat five years ago, she had been sailing in The Great Lakes in Canada. Previous owners had spent a lot of equipment and tools on her. Alan hadn't used everything so we've tried to restore some parts that had been turned off and given away or thrown away things that were no longer needed or were usable. We've come across some gadgets that we had no idea what they could be used for and after a lot of guessing we've finally had to use Google Lens to help. The boat is built in the USA and is therefore adapted for 12 and 110 V respectively. This means purchasing extra adapters and inverters/converters so that we can use certain equipment and stay in marinas in the rest of the world, which uses 220V 😉.

Anastacia II has a huge equipment list with far more features and gadgets than our previous boat. Including a diesel generator and a larger watermaker, davits to hang the dinghy at the stern as well as radar and other navigation equipment that we didn't have before. Alan had installed new consumer batteries and there are substantial solar panels mounted on the davits so power supply at sea will not be a problem.

The disadvantage of so many gadgets and equipment is that all these things cost space, so one of the stern cabins has, for example, been given space for the generator and we use the remaining space as storage room instead. The boat also includes a very nice, foldable bike that also needs space. The generous “bedroom” in the bow means that we only have one double cabin left in the stern, which is significantly smaller than in Anastacia where we had a total of four cabins. Despite the longer boat, the boat feels a little smaller than before. However, Anastacia II is more solidly built in “one piece” and has more real wood in the interior.

For communication, there is both IridiumGo satellite communication and Starlink for Internet. We are not activating the Starlink subscription yet because we will be sailing to countries where it is forbidden to use the equipment and we do not dare to take chances on the argument that we are a “yacht in transit”. In addition, the subscription is relatively expensive and we have managed well in the past with IridiumGo on longer passages and local SIM cards on land. The sails are in good condition even though they are used, but we only have a mainsail and a genoa on board, as well as a spinnaker that we recently had repaired. We do not have any spare sails or storm jib, which feels a bit insubstantial. We also wanted to install a third reef in the mainsail, but the sailmaker had a waiting list for a month of work, so we are postponing that job. What we are perhaps lacking most of all, however, is a wind rudder. We can't really see how we would have been able to mount one on the stern because the davits and solar panels are in the way, so we will be completely dependent on the autopilot for self-steering. If it doesn't work, hand steering is the way to go!

Onboard comfort is good. In the galley there is a three-burner gas stove with a fantastic oven that we have already tried baking bread and muffins in, a microwave, a spacious fridge, a freezer, etc. There are also opportunities for some entertainment on the boat. A (working) TV adorns the wall above the freezer so we can watch movies and Christer managed to get a radio with Bluetooth working so we can play some music. There is both AC and a heater in the boat, which we however, didn't want to test drive. The equipment hasn't been running for at least five years and we need to go through the engines, fans, ventilation pipes, etc. first. That will have to wait until another time.

To our great joy, in the midst of all the chaos with the boat, we were visited by our French friends Milena and Nicolas on Oatenec. The young couple who spent the days with us when our respective boats were at the buoys in Niue during the storm. It must be admitted that the shared experience made us feel an extra emotional bond with the couple. Before they left Niue, they had given us a very personal gift in the form of a small (medicine) capsule containing some words of wisdom written on a neatly rolled piece of paper. They themselves had been given a small jar of such capsules, carefully made by their parents, before their own sailing. The idea of the medicine jar is that, when courage fails, open a small capsule and read the contents as comfort and encouragement. Now we had the honor of receiving one of these capsules and when we opened the little fortune cookie, we found a few lines from the French poet, writer and politician(!) Alphonse de Lamartine: "Le monde est un livre dont chaque jour nous ouvre une page" roughly “the world is a book where every day opens a page for us”. It felt so comforting then, when we sat there and the boat had sunk, to think that each of the days in life provides experiences to learn from and marvel at, and that you never know what awaits when the next page is turned… We still have that little capsule with us and now it has a given place in Anastacia II.

Oatenec has now left the marina and is now on its way to Vanuatu. We believe that we will also soon be ready to set off and do some test sailings in the Fijian archipelago before we also sail on to Vanuatu. First, we need to rent a car again and visit some hardware stores and boat supply stores to buy things we don't have and to stock up on provisions for the sail. Maybe we'll have time to write a few lines in the blog about Fiji, which we've barely had time to explore yet.

~~~~~~~~~~~~

Det var kanadensaren Alan, på Timmies Run, som hade hört av sig till oss med erbjudande om att köpa hans båt. Båten är en Beneteau Oceanis 461 (46 fot, 14 m) från 2000. Två fot längre än Anastacia och tio år äldre. Det är samma båt som Alan och Christer tillbringade en hel dag i, för några månader sedan, för att försöka hitta felet på autopiloten som slutat fungera. Alan hade ursprungligen tänkt fortsätta till Nya Zealand tillsammans med besättningsmedlemmen Alena och sälja båten där men säljprocessen i NZ skulle bli komplicerad så han bestämde sig för att göra båten segelklar och sälja den i Fiji istället. När vi flög till Fiji den 7 juni låg båten på land i Vuda Marina och var redan bottenmålad. En Raymarine-expert hade börjat felsöka autopiloten och efter några dagar uppdagades att en liten kabel från styrenheten var problemet. När den var utbytt fungerade autopiloten som den skulle. Alan ville att motor, autopilot och all navigationsutrustning skulle fungera innan vi tog över båten och under de dryga två veckor det tog att reda ut all elektronik och serva motorn bodde vi på ett billigt hotell i staden Lautoka och hyrde en bil så vi kunde pendla till marinan och fixa med det som behövdes på båten. Vi passade även på att byta namn på båten från Timmies-Run till Anastacia II. Seglarskrock säger att ett namnbyte kan betyda otur men eftersom båten redan hade bytt namn en gång tidigare kändes det inte så farligt 😊. Timmies-Run är ett kanadensiskt slanguttryck för att hämta kaffe på Tim Hortons, en snabbmatskedja med inriktning på kaffe och tilltugg. Ett typiskt kanadensiskt uttryck men utan någon koppling till oss eller Sverige. Vi beslöt dock att behålla bilden på kaffekoppen men nu som en symbol för svenskt ”fika”.

Christer, med hjälp av ChatGPT och andra källor, gjorde ett förslag på internationellt båtkontrakt som Alan var nöjd med och Christer lyckades även charma damerna på marinaexpeditionen till att bevittna signaturerna. Vi var nu fjärde ägare till båten. Vi såg till att båten fick ett svenskt registreringsbevis från svenska kryssarklubben och Alan avregistrerade henne från Kanada. AIS-nummer och Callsign från Anastacia fördes över till Anastacia II så vi kan segla vidare med samma identitet som tidigare och Alan kunde avregistrera det som tidigare gällt för Timmies-Run. När alla viktigare reparationer var klara, sjösattes hon och ligger nu vid bryggan på marinan. Alan har rest tillbaka till Kanada. Under tiden vi arbetat med båten hade Alena tillbringat veckorna i Fiji med att förbättra sin surfteknik på en av de många surfplatserna på öns östsida. Här bildas ofta stora vågor, perfekta för vågsurfing. Dock med den nackdelen att vågorna inte bryts mot en sandstrand utan mot ett vasst korallrev. Det ger en extra spänningsdimension i surfandet, där man inte bara skall bemästra vågorna utan också se till att man landar rätt i slutet, för att inte slå sig fördärvad. Alena var ganska blåslagen och hade fått några törnar som måste ha gjort rejält ont men det hördes inget klagande, som den tuffing hon är, utan hon konstaterade bara att hon behövde förbättra sin teknik lite till. Nu befinner hon sig i Nya Zealand redo för nya äventyr. Vi hoppas att detta inte var sista gången vi träffades…

Sedan båten sjösattes har det gått ytterligare två veckor. Under tiden har vi vänt ut och in på Anastacia II och gått igenom alla utrymmen, tvättat rent, inspekterat och försökt lära känna båten. Vi har kört över 15 tvättar i marinans tvättmaskiner och gjort slut på flera liter ättika. Stundom har båten sett ut som en flytande torkställning. Innan Alan köpte båten för fem år sedan hade hon seglats i The Great Lakes i Kanada. Tidigare ägare hade kostat på henne väldigt mycket utrustning och verktyg. Alan hade inte använt allt så vi har försökt återställa vissa delar som s a s stängts av och givit bort eller slängt sådant som inte längre behövdes eller kunde användas. Vi har stött på några prylar som vi inte haft någon aning om vad de kan användas till och efter mycket gissande har vi till slut fått ta Google Lens till hjälp. Båten är byggd i USA och är därför anpassad för 12 resp. 110 V. Det innebär införskaffande av extra adaptrar och invertrar/konvertrar för att vi skall kunna använda viss utrustning och ligga i marinor i resten av världen, som använder 220V 😉.

Anastacia II har en diger utrustningslista med långt fler finesser och prylar än vår förra båt. Bl a en diselgenerator och en större watermaker, dävertar för att hänga upp dingen i aktern samt radar och annan navigationsutrustning som vi inte hade tidigare. Alan hade satt in nya förbrukningsbatterier och det är rejäla solpaneler monterade på dävertarna så strömförsörjningen till havs skall inte vara några problem.

Nackdelen med så många prylar och utrustning är dock att alla dessa saker kostar i utrymme så ena akterruffen har t ex fått ge plats åt generatorn och vi använder resterande utrymme som stuvutrymme istället. I båten ingår nämligen även en väldigt fin, hopfällbar cykel som också behöver plats. Det generösa ”sovrummet” i fören gör att vi bara har en dubbelhytt kvar i aktern vilket är betydligt mindre än i Anastacia där vi hade totalt fyra hytter. Trots längre båt så känns utrymmet alltså lite mindre än tidigare. Dock är Anastacia II mer gediget byggd i ”ett stycke” och mer riktigt trä i interiören.

För kommunikation finns både IridiumGo satellitkommunikation och Starlink för Internet. Starlinkabonnemanget aktiverar vi inte ännu eftersom vi kommer att segla till länder där det är förbjudet att använda utrustningen och vi vågar inte chansa på argumentet att vi är ”yacht in transit”. Dessutom är abonnemanget relativt dyrt och vi har klarat oss bra tidigare med IridiumGo vid längre passager och lokala SIM-kort i land. Seglen är i gott skick även om de är begagnade men vi har bara ett storsegel och en genua ombord samt en spinnaker som vi nyligen låtit reparera. Vi har inga reservsegel eller stormfock, vilket känns lite klent. Vi hade också velat sätta in ett tredje rev i storseglet men segelmakaren hade en månads väntetid så vi avvaktar med den åtgärden. Det vi dock kanske mest av allt saknar, är ett vindroder. Vi kan inte riktigt se hur det hade gått att montera ett på aktern eftersom dävertar och solpaneler är i vägen så vi kommer att vara helt beroende av autopiloten för självstyrningen. Fungerar inte den är det handstyrning som gäller!

Komforten ombrd är god. I kabyssen finns en trelågig gasspis med fantastiskt bra ugn som vi redan provbakat bröd och muffins i, en mikro, en rymlig kyl, en frys o s v. Dessutom finns möjligheter för lite underhållning i båten. En (fungerande) TV pryder väggen ovanför frysen så vi kan titta på film och Christer lyckades få igång en radio med Bluetooth så vi kan spela lite musik. Det finns både AC och värmare i båten som vi dock inte velat provköra. Utrustningen har inte varit igång på minst fem år och vi behöver gå igenom motorer, fläktar, ventilationsrör etc. innan. Det får vänta till en annan gång.

Till vår stora lycka fick vi, mitt i allt stök med båten, besök av våra franska vänner Milena och Nicolas på Oatenec. Det unga par som genomled dygnen tillsammans med oss när våra respektive båtar låg vid bojarna i Niue under ovädret. Det måste erkännas att den gemensamma upplevelsen gjorde att vi känner ett extra emotionellt band till paret. Innan de reste vidare från Niue hade de givit oss en mycket personlig gåva i form av en liten (medicin)kapsel innehållande några visdomsord skrivna på en prydligt ihoprullad papperslapp. De hade själva fått en liten burk med sådana kapslar, omsorgsfullt gjorda av föräldrarna, inför sin egen seglats. Tanken med medicinburken är att, när modet sviker, öppna en liten kapsel och läsa innehållet som tröst och uppmuntran. Nu hade vi den äran att få en av dessa kapslar och när vi öppnade den lilla lyckokakan fann vi några rader av den franske poeten, författaren och politikern(!) Alphonse de Lamartine: "Le monde est un livre dont chaque jour nous ouvre une page" ungefär ”världen är en bok där varje dag öppnar en sida för oss”. Det kändes så trösterikt då, när vi satt där och båten hade förlist, att tänka att vart och ett av dagarna i livet ger erfarenheter att lära sig av och förundras över, och att man aldrig vet vad som väntar när nästa sida bläddras fram… Den lilla kapseln har vi fortfarande med oss och får nu en given plats i Anastacia II.

Oatenec har nu lämnat marinan och nu är på väg till Vanuatu. Vi tror att vi också snart är redo för att ge oss iväg och göra några provseglingar i den Fijianska arkipelagen innan vi också seglar vidare till Vanuatu. Först behöver vi hyra en bil igen och besöka några järnhandlare och båttillbehörsbutiker för att inhandla sådant vi saknar samt proviantera inför seglatsen. Eventuellt hinner vi skriva några rader i bloggen om Fiji som vi knappt hunnit utforska ännu.

French comfort-pill

Boat name in the changing

 

Two guys are lifting heavy batteries. Notice the pulled-in bellies!

In the water. At last!

Messy, but work in progress (we promise to take more pictures when everything is done)

 

What the...?