Antigua and Barbuda

Leaving Pointe-à-Pitre, we anchored one last time at the northeastern tip of Guadeloupe at Deshaies. We took the dinghy ashore and I (Malin) locked the dinghy at the jetty (I thought...). We cleared out of the island and decided to have a beer at a nice little pub before heading back to Anastacia as it had started to rain and get windy. When we were about to head back, we stopped at the pier, puzzled. The dinghy was gone! No trace of it anywhere around the small harbor. The first thing we thought was that it was stolen. Then we realized that it would have been difficult to steal it unnoticed because we had locked it with a chain and the place was full of people. What if I hadn't locked it properly? The dinghy could easily have been swept away by the wind. What a disaster! We started looking further out where other sailboats were anchored and to our surprise we saw a German catamaran with TWO dinghies, which is a bit unusual. Soon we saw that one of them looked very familiar! What a relief. We started shouting at the crew who came ashore immediately and took us to their boat S/Y Tunix. The nice German family had seen our dinghy being swept away and decided not only to save it but also reported it to the local police. Now they contacted the police again that they had found the owners of the dinghy and we were so incredibly grateful! After handing them a bottle of sparkling wine, we drove back to our boat.

The sailing to Antigua went, for once, really well. In the past we have tried to sail all the way between the islands as we slowly made our way north in the Caribbean, resulting in that we often got a tight tack and ended up too far west as the wind kept pushing from the northeast. Then we had to unfurl the sails, steer east and motor against the wind to the destination island... Now instead we obeyed the advice we received from the Viking Explorer organizers and motor-sailed on the west side of the island we were on, until we reached its northern tip, then it was so much easier to sail on the right course to the next island. We were now doing a good 7 knots towards Antigua despite two reefs on the mainsail! Why can't we just follow advices straight away!? 😊

We anchored outside the Jolly Harbor marina and cleared into the country. The clearance went well as we had used the digital systems that many of the non-French islands use. However, it still took about 40 minutes when we visited the authorities in order: health authority, customs, immigration and finally the port authority. All the offices were, luckily, in the same small building. After completing all the documents and paying all the fees, we received our permission to stay in the country and sail in its waters for a limited time. Shortly afterwards we met the crew of Alba and Kwilena and talked about the further travel plans for each boat.

In Antigua, left-hand traffic prevails, English or a variant of Creole is spoken, and Caribbean dollars are used as payment, although some prices are in US dollars, which can lead to some confusion... The island is known for its countless beautiful beaches and many tourists come here, including from the USA, which is also reflected in the prices at restaurants, for car rental, etc. We chose not to rent a car to explore the island, but went by bus, which was incredibly affordable and definitely an experience in itself. The buses are reminiscent of the buses on several other Caribbean islands we visited such as St. Vincent and Grenada and the same system prevails with waving the bus in - regardless of whether there is a bus-stop right there or not. In fact, in Antigua there were some Bus-stops where there were no buses passing at all because tours (and roads) were rerouted! In the buses here, there are no "cashiers" and the drivers drive much more carefully than what we have experienced on other islands. The speakers do not play reggae or hip-hop at high volume either, but usually the radio with some Christian channel is heard. On one occasion when we were sitting on a bus together with three slightly older ladies from the capital St. John, a teenage schoolboy got on. He barely sat down before the ladies asked: why aren't you at school? He looked down and mumbled something barely audible in his defense. Then followed some comments from the ladies that we didn't really understand and then the driver joined the conversation and demanded payment in advance from the guy, which resulted in even more discussions. On another occasion, a stylish lady complained loudly about the bad smell when a slightly scarred woman got on the bus. A rastafarian guy sitting next to us quickly responded: Pretend it's your friend, it makes it easier... We understood that even here the social control is omnipresent 😊

On the island of Antigua, we found lots of nice snorkeling spots and we got to see many beautiful reef fishes, small squid (Caribbean reef squid) and a stingray that lay completely still on the sandy bottom. Unfortunately, our GoPro camera is no longer working so we couldn't take underwater pictures. We also booked a trip to Stingray City where you have the opportunity to swim and snorkel among wild stingrays. By continuously feeding stingrays at a small sandbar on the east side of Antigua, the rays have become accustomed to humans. A fantastic experience to see and be able to touch them as they came swimming towards us. However, it gave mixed feelings. Partly because the stingrays have probably changed their natural behavior by staying so close to humans and partly because they are constantly being fed squid, which should really be gourmet food for them as they usually eat crabs and mussels/shells. Also, they are nocturnal animals and should really be resting instead of mingling with tourists... But they live completely free and we got to learn more about these amazing ancient creatures and how they live. We combined Stingray City with a short trip to a small island called Laviscount Island where there is a turtle reserve with, among other things, the Aldabra giant tortoise. Many of the turtles had been impared, right from birth, due to the eggs being crushed for various reasons. As they had not survived in the wild, they were taken care of here. Originally, these large land turtles come from islands in the Pacific where they were quite successfully reintroduced after being highly endangered. The turtles came up to us to be scratched and get some carrot bits. We discovered that they particularly enjoyed having their necks rubbed. If you started to scratch them, they stiffened and stretched out their necks to give us good access. One turtle was particularly interested in Christer's toes, much to our delight. They probably looked like carrots... 😊On Laviscount Island, they also raise Red-footed tortoises, which is a native species. The guide told us that, unfortunately, they had a problem with rats killing the baby turtles, so now they had put out rat traps and tried to arrange better protection for the little turtles... On the guided tour, we got in touch with a German couple from the former East Berlin who were also sailors and it turned out that we had our boats anchored at the same port. The couple had rented a car and offered us a ride back. They talked about how they experienced the aftermath of the fall of the Berlin Wall and what happened, the mix of good and bad, after the reunification of Germany. The average wages in the former East Germany, for example, are still lower than in the rest of the country!

In the evening, I managed to bite off a piece of a tooth. Again. What a great end to such an experience-filled day! -Not! 😒 It's been almost a year since the same thing happened to me when we just had started our sailing trip and hadn't gotten further than Farsund in Norway. We quickly realized that we just had to grasp the nettle and visit a dentist this time too, to get it fixed as soon as possible. Early the next morning I took the bus into St. John to find a dental clinic to book an appointment. The bus driver must have thought that we passengers needed something for the soul this morning because on the radio he had chosen a channel that was broadcasting a sermon “by the grace of God” The Pastor, who almost shouted his message, sounded really angry. It was hard to hear what he said, but clearly it was a great pity for the non-believers, given all the horrors that would befall them... Once in St. John, I took a chance on going to the dentist closest to the bus stop. It was a rougher neighborhood I wandered through and I found myself walking at a slightly faster pace than usual, but when I arrived at reception it was like having arrived in heaven(!). At least that's how it felt after the sermon from the bus trip was still ringing in my ears. The dentist who spoke Spanish and English had an appointment right away and her clinic was one of the most modern and well equipped I have ever seen! It was quickly established that it was an old dental-repair that had cracked and therefore had to be redone. After half an hour, the dentist and her assistant were done. I paid 400 Caribbean dollars for the treatment and was super happy!

A day or so later we felt it was time to sail on - even though there were still things to discover in Antigua, we wanted to make time for a visit to the sister island, Barbuda. About 30 nautical miles later we arrived at what we both experienced as a mixture of paradise and the apocalypse. We anchored at the most beautiful and longest beach we've seen so far, but with clear traces of Hurricane Irma that hit the island in 2017. Among other things, you can still see the remains of the main building of the Lighthouse Bay luxury resort on the beach. The building is half demolished towards the sea, but inside several parts were more or less intact. Even restaurant bills are left on the counter from the last guests. It was as if time had stopped here while nature took over more and more.

Barbuda is a small island consisting mostly of beaches and a large lagoon. Here there is a bird reserve with Barbuda Forest warblers, Frigatebirds, etc. Shortly after Hurricane Irma hit, all of the island's 1,500 inhabitants were evacuated to Antigua as it was feared that another hurricane (Jose) was headed for the island. Fortunately, the hurricane diverted to another route, but it took a long time before the residents were allowed to return. By then buildings had been further destroyed and dogs, cats, goats, donkeys and other domestic animals were running loose. Since then, an infected, low-intensity battle has been fought between the residents and the government of Antigua and Barbuda over land use on the island. Since the abolition of slavery, large parts of the land on the island have belonged to the inhabitants collectively through a law: the Barbuda Land Acts. This communal ownership of land makes it possible for each resident to possess a small area of land for living, cultivation, etc. but without owning it, and decisions on larger land projects are made collectively through a council. The law is considered one of the few egalitarian systems still in existence. The government believes that this law makes development and exploitation on the island impossible and wants the land to be privatized, and thus more easily mortgaged or sold to outside investors. After the devastation of Hurricane Irma where over 90% of all houses were destroyed and a large part of a long beach was washed away, the Prime Minister proposed that residents would be allowed to buy "their" share of land for USD 1 so that they could more easily borrow money to refurbish their houses. The residents believe that it would only mean handing over ownership to the banks and that this was a way of enabling so-called land grabbing. The question is infected and the last word has not been said yet.

As we walked through Codrington, the only central town on the island, it felt like we were walking through a Wild West town with animals running loose and empty streets. Several lots were deserted, but there were also several nice simple but well-maintained houses. Although there was a lot of litter on most of the islands we have visited in the Caribbean, this island was probably the most littered we have seen. The beaches are unusually clean, but there is rubbish (mainly plastic bottles) everywhere in the built-up areas. We understand that waste management is a big problem on the islands as so many goods have to be imported but the waste is more difficult to get rid of. So incredibly sad to see because you get the impression that people have given up and resigned to living with that view.

Now we are leaving again for more islands where you can pay with EURO and where there is right-hand traffic 😊 and, maybe we will have time to stop at a former Swedish colony...

~~~~~~~~~~~~~~~~

När vi lämnade Pointe-à-Pitre ankrade vi en sista gång vid Guadeloupes nordöstra ände vid Deshaies. Vi tog jollen vid land och jag (Malin) låste jollen vid bryggan (trodde jag...). Vi klarerade ut från ön och bestämde oss för att ta en öl på en trevlig liten pub innan vi åkte tillbaka till Anastacia eftersom det hade börjat regna och blåsa. När vi skulle bege oss tillbaka stannade vi förbryllat vid bryggan. Jollen var borta! Inga spår av den någonstans runt den lilla hamnen. Det första vi tänkte var att den var stulen. Sedan insåg vi att det skulle ha varit svårt att stjäla den obemärkt eftersom vi hade låst den med kedja och det var fullt med folk på platsen. Tänk om jag inte hade låst den ordentligt? Jollen hade lätt kunnat svepas bort av vinden. Vilken katastrof! Vi började titta längre ut där andra segelbåtar låg för ankrade och till vår förvåning såg vi en tysk katamaran med TVÅ jollar, vilket är lite ovanligt. Snart såg vi att en av dem såg väldigt bekant ut! Vilken lättnad. Vi började hojta på besättningen som kom iland direkt och förde oss till deras båt S/Y Tunix. Den trevliga tyska familjen hade sett vår jolle svepas bort och beslutade sig inte bara för att rädda den utan anmälde det också för den lokala polisen. Nu kontaktade de polisen igen om att de hittat ägarna till jollen och vi var så oerhört tacksamma! Efter att ha överlämnat en flaska mousserande vin till dem, körde vi tillbaka till vår båt.

Seglatsen till Antigua gick, för en gångs skull, riktigt bra. Tidigare har vi försökt segla hela vägen mellan öarna när vi sakta tagit oss norrut i Karibien med resultatet att vi ofta fick en snäv kryss och hamnade alltför långt västerut då vinden hela tiden tryckte på från nordost. Sedan har vi behövt reva seglen, styra österut och gå på motor i motvind till destinationsön… Nu lydde vi istället det råd vi fått från Viking Explorer arrangörerna och motorselade på västsidan av ön vi befann oss på, tills vi nådde dess norra spets, därefter var det så mycket lättare att segla med rätt kurs till nästa ö. Vi gjorde nu styva 7 knop mot Antigua trots två rev på storseglet! Varför kan man bara inte följa råd direkt!? 😊 Vi ankrade utanför marinan Jolly Harbor och klarerade in i landet. Inklareringen gick bra då vi hade använt oss av de digitala system som många av de icke franska öarna använder. Dock tog det ändå sina dryga 40 minuter då vi besökte myndigheterna i ordningen: hälsomyndighet, tull, immigration och sist hamnmyndigheten. Alla kontoren låg, som tur var, i samma lilla byggnad. Efter att ha fyllt i alla dokument och betalat alla avgifter fick vi vårt tillstånd att vistas i landet och segla i dess vatten en begränsad tid. Vi träffade strax därefter besättningen på Alba och Kwilena och pratade om de fortsatta resplanerna för respektive båt.

På Antigua råder vänstertrafik, man pratar engelska eller en variant av kreolska och det är Karibiska dollar som gäller som betalmedel, även om en del priser står i US-dollar vilket kan leda till viss förvirring… Ön är känd för sina otaliga vackra stränder och hit kommer många turister, bl a från USA vilket också speglas i priserna på restauranger, för biluthyrning etc.. Vi valde att inte hyra bil för att utforska ön utan åkte buss vilket var otroligt prisvärt och absolut en upplevelse i sig. Bussarna påminner om de bussar som finns på flera andra karibiska öar vi besökt som St. Vincent och Grenada och samma system råder med att man helt sonika vinkar in bussen -oavsett om det finns en hållplats just där eller ej. Faktum är att på Antigua stod vissa hållplatser vid vägar där det inte gick några bussar alls eftersom turer (och vägar) lagts om! I bussarna här finns inga ”inkastare” och chaufförerna kör mycket varsammare än det vi upplevt tidigare. I högtalarna spelas inte heller reggae eller hiphop på hög volym utan oftast är det radion med någon kristen kanal som hörs.  Vid ett tillfälle när vi satt på en buss tillsammans med tre lite äldre damer från huvudstaden St. John, steg en skolpojke i tonåren på. Han hann knappt sätta sig förrän damerna frågade: varför är du inte i skolan? Han tittade ner och mumlade något knappt hörbart till sitt försvar. Sedan följde en del kommentarer från damerna som vi inte riktigt förstod och sedan lade sig chauffören i samtalet och begärde betalt i förskott av killen, vilket resulterade i ännu fler diskussioner. Vid ett annat tillfälle klagade en parant dam högt över att det minsann luktade illa när en lite mer sargad kvinna stigit på bussen. En rastakille som satt intill replikerade då snabbt: Låtsas att det är din vän, så blir det lättare… Vi förstod att även här är den sociala kontrollen är allestädes närvarande 😊

Vid ön Antigua finna massor av fina snorklingsställen och vi fick se många vackra revfiskar, små bläckfiskar (Caribbean reef squid) och en stingrocka som låg helt stilla på sandbotten. Tyvärr fungerar inte vår GoPro-kamera längre så vi kunde inte ta undervattensbilder. Vi bokade också en tur till Stingray City där man har möjlighet att simma och snorkla bland vilda stingrockor. Genom att kontinuerligt mata stingrockor vid ett litet sandrev på östsidan av Antigua har rockorna vant sig vid människor. En fantastisk upplevelse att se och kunna röra vid dem då de kom simmande emot oss. Det gav dock blandade känslor. Dels för att stingrockorna troligtvis ändrat sitt naturliga beteende genom att vistas så nära människor och dels därför att de hela tiden matas med bläckfiskar vilket egentligen borde vara gourmet-mat för dem då de vanligen äter krabbor och musslor/snäckor. Dessutom är det nattaktiva djur och borde egentligen vila istället för att mingla med turister… Men, de lever helt fritt och vi fick lära oss mer om dessa fantastiska uråldriga varelser och hur de lever. Vi kombinerade Stingray City med en kort tur till en liten ö som heter Laviscount Island där det finns ett sköldpaddsreservat med bl a Aldabrasköldpadda (Aldabra giant tortoise). Många av sköldpaddorna hade fått skador, redan från födseln, beroende på att äggen kommit i kläm av olika orsaker. Eftersom de inte hade klarat sig i vilt tillstånd tog man hand om dem här. Ursprungligen kommer dessa stora landsköldpaddor från öar i Stilla havet där de ganska framgångsrikt reintroducerats efter att ha varit starkt hotade. Sköldpaddorna kom fram till oss för att bli kliade och få lite morotsbitar. Vi upptäckte att de tyckte särskilt om att bli kliade i nacken. Började man klia dem, stelnade de till och sträckte ut halsen så att vi riktigt skulle komma åt överallt. En sköldpadda var särskilt intresserad av Christers tår, till allas vår förtjusning. De såg nog ut som morötter… 😊På Laviscount Island föder man även upp rödfotad skogssköldpadda (Red footed tortoise) som är en inhemsk art. Guiden berättade att de tyvärr haft problem med råttor som dödar de små sköldpaddsungarna så nu hade de satt ut råttfällor och försökt ordna med bättre skydd åt de små sköldpaddorna… På den guidade turen kom vi i samspråk med ett tyskt par från fd Östberlin som också var seglare och de visade sig att vi hade våra båtar ankrade vid samma hamn. Paret hade hyrt bil och erbjöd oss skjuts tillbaka. De berättade om hur de upplevde murens fall och vad som hänt, på gott och ont, efter Tysklands enande. Fortfarande är t ex genomsnittslönerna i f d Östtyskland lägre än i övriga landet!

På kvällen lyckades jag återigen bita av en bit av en tand. Vilken toppenavslutning på en så upplevelserik dag! -Not! Det är nästan ett år sedan samma sak hände mig när vi precis påbörjat vår seglats och inte kommit längre än till Farsund i Norge. Vi konstaterade snabbt att det bara var att ta tjuren vid hornen och besöka en tandläkare denna gången också, för att få det fixat så snart som möjligt. Tidigt nästa morgon tog jag bussen in till St. John för att leta upp en tandläkarmottagning för att boka tid. Busschauffören tyckte nog att vi passagerare behövde något för själen denna morgon för på radion hade han rattat in en kanal som sände en predikan av Guds nåde! Pastorn, som nästan skrek fram sitt budskap lät riktigt arg. Det var svårt att höra vad han sa men helt klart var det mycket synd om de icke troende, givet alla hemskheter som skulle drabba dem… Väl framme i St. John chansade jag på att gå till den tandläkare som låg närmast busshållplatsen. Det var lite ruffigare kvarter jag vandrade igenom och jag kom på mig själv att jag gå i lite snabbare takt än vanligt, men när jag kom fram till mottagningen var det som att ha kommit till himlen(!). Så kändes det i alla fall efter att predikan från bussturen fortfarande ringde i öronen. Tandläkaren som talade spanska och engelska hade tid direkt och hennes mottagning var något av det modernaste och välutrustade jag sett nnågonsin! Det konstaterades snabbt att det var en gammal lagning som spruckit och därför måste göras om. Efter en halvtimme var hon och tandsköterskan färdiga. Jag betalade 400 karibiska dollar för behandlingen och var supernöjd!

Någon dag senare kände vi att det var dags att segla vidare -även om det fanns saker kvar att upptäcka på Antigua ville vi gärna hinna med ett besök på systerön Barbuda. Ca 30 sjömil senare var vi framme till vad vi båda upplevde som en blandning av paradiset och apokalypsen. Vi ankrade vid den hittills vackraste och längsta strand vi sett men med tydliga spår av orkanen Irma som drog fram på ön 2017. Bl a kan man fortfarande se resterna av huvudbyggnaden till lyxresorten Lighthouse Bay vid stranden. Byggnaden ligger halvt nedrasad mot havet men inuti var flera delar mer eller mindre intakta. T o m restaurangnotor ligger kvar på disken från de sista gästerna. Det var som tiden stannat här samtidigt som naturen tar över mer och mer.

Barbuda är en liten ö som mest består av stränder och en stor lagun. Här finns fågelreservat med barbudaskogssångare, fregattfåglar m fl. Strax efter att orkanen Irma dragit fram evakuerades öns samtliga 1500 invånare till Antigua då man befarade att ytterligare en orkan (Jose) var på väg mot ön. Lyckligtvis tog den en annan väg men det tog lång tid innan invånarna fick återvända och då hade byggnader förstörts ytterligare och hundar, katter, getter, åsnor och andra husdjur sprang lösa. Sedan dess har en infekterad, lågintensiv strid utkämpats mellan invånarna och Antigua och Barbudas regering rörande markanvändningen på ön. Sedan avskaffandet av slaveriet har nämligen stora delar av marken på ön tillhört invånarna kollektivt genom en lag: Barbuda Land Acts. Det innebär att varje invånare har besittningsrätt för ett litet markområde för boende, odling etc men ingen äganderätt och beslut om större markprojekt tas kollektivt genom ett råd. Lagen anses vara ett av de få egalitära system som fortfarande existerar. Regeringen anser att denna lag omöjliggör utveckling och exploatering på ön och vill att marken skall privatiseras, och därmed lättare belånas eller kunna säljas till utomstående investerare. Efter Orkanen Irmas ödeläggelse där över 90% av alla hus förstörts och en stor del av den långa stranden spolats bort, lade premiärministern fram förslaget att invånarna skulle få köpa ”sin” markandel för 1 USD så att de lättare kunde låna pengar för upprustning av sina hus. Invånarna menar att det bara skulle innebära att man överlät ägandet till bankerna och att detta var ett sätt att möjliggöra s k ”landgrabbing”. Frågan är infekterad och sista ordet är inte sagt än.

När vi gick genom Codrington, den enda centralorten på ön kändes det som att vi vandrade genom en Vilda västernstad med lösspringande djur och tomma gator. Flera tomter låg öde men detfanns också flera fina enkla men välskötta hus. Även om nedskräpningen varit stor på de flesta öar vi besökt så var nog denna ö den mest nerskräpade vi sett. Stränderna är ovanligt rena men vid bebyggelsen ligger det skräp (främst plastflaskor) precis överallt. Vi förstår att sophanteringen är ett stort problem på öarna då så många varor måste importeras men avfallet är svårare att bli av med. Så oerhört trist att se eftersom man får intrycket att man givit upp och förlikat sig med att leva med den bilden. Nu ger vi oss av igen mot fler öar där man kan betala med EURO och det råder högertrafik 😊 och kanske hinner vi med ett stopp på en tidigare svensk koloni…

Antigua and St John

 

 

Singray City

 

Laviscount Island, Aldabra giant Tortoise

   

 

Barbuda beaches

 

Remainings of Lighthouse Bay resort

 

 

Codrington