Northern Ireland

Just after we left Islay we experienced, for the first time in our lives, those wonderful 2-3 m high but slow, long waves where the boat sails upwards and then down again. You get the impression the ocean is breathing. This was a hunch of how the Atlantic waves might be and we just loved it.

We have now sailed through the east coast of Northern Ireland Most nights have been spent anchoring. Since we mostly had a light breeze but a strong tide, we decided to just go with the tide and adjust our sailing accordingly. We have seen a lot of the beautiful Irish countryside. The green island really lives up to the name! Here, the golf courses also share the space together with the large farms with grazing animals and old castles. Every village with a modicum of self-respect seems to have an old castle to show off!

Once we set anchor near a beach. We saw a family with two children coming down to the water, all wearing bathing suits. To our surprise, they started swimming. Christer checked the thermometer and noted that it was 12 degrees (Celsius) in the water and as many (few) degrees in the air. There we sat in the boat, fully dressed with several layers of sweaters and sailing gear, slightly embarrassed that we considered it a cold day. You might wonder who the real Vikings are here.
Later in the afternoon we went ashore with our dinghy. We walked along the road that went straight through a farm. Suddenly the old farmer appeared and asked who we were and then said "we don't usually like trespassers!" We apologized and introduced ourselves, he then asked if we were together as a family and if we had children. After a short conversation about our children and what they were up to, he softened. We got the strange feeling of being "approved". He then told a little about his childhood, his many siblings and that he was born and raised on the farm that he and his brother now run. Afterwards he explained that it was nice to meet us even though we will likely never meet again. He then moved on and continued with his chores...

On the last day in Northern Ireland, we needed to bunker some food and water. We sailed into Ardglass marina with good facilities and we took the opportunity to take a much-needed shower. Further away in the harbor we also noticed the big tide difference. At low tide several boats (double-keeled) were on land, but at high tide they floated. We made a pub visit in the evening and looked at the ruins of an old castle (of course!). We also had a conversation with an Irish couple who were in the harbor and who, when they understood that we came from Sweden, proudly told us that the Vikings had indeed never succeeded in overtaking Ardglass. Sometime in the 9th century, the Irish had lured the arriving Vikings towards some sharp rocks at the entrance to the current harbor where the Vikings were then shipwrecked. However, after a bit of discussion, we came to the conclusion that these surely must have been Norwegian Vikings 😊

Now we have reached the Irish coast. The British courtesy flag on the boat has been replaced by the Irish one and Ireland welcomes us with a beautiful sunset. It is time to go to bed.

Strax efter att vi lämnat Islay upplevde vi, för första gången i vårt liv, de där underbara 2-3 m höga men långsamma, långa vågorna där båten seglar uppåt och sedan ner igen. Man får intrycket att havet andas. Detta gav en hint om hur Atlantvågorna kan vara - och vi bara älskade det.

Vi har nu seglat genom Nordirlands östkust. De flesta nätter har vi ankrat. Eftersom vi oftast hade lätt vind men stark tidvattenström, bestämde vi oss för att följa tidvattnet och anpassa vår segling därefter. Vi har sett mycket av den vackra irländska landsbygden. Den gröna ön lever verkligen upp till namnet! Här samsas golfbanorna också om utrymmet tillsammans med de stora gårdarna med betande djur och gamla borgar. Varje by med lite självaktning verkar ha en gammal borg att visa upp.

Vid ett tillfälle låg vi på ankar nära en strand. Där fick vi se en familj med två barn komma ner till vattnat iklädda badkläder. Till vår förvåning började de bada. Christer tog fram termometern och konstaterade att det var 12 grader i vattnet och lika många (få) grader i luften. Där satt vi, i båten fullt påklädda med flera lager tröjor och seglarställ, lätt skamsna över att vi tyckte det var kallt. Man kan ju undra vilka som är de egentliga vikingarna här. Senare på eftermiddagen gick vi iland med vår jolle. Vi gick längs vägen som gick rakt igenom en gård. Plötsligt dök den gamle bonden upp och frågade vilka vi var och sa sedan "vi brukar inte gilla inkräktare!" Vi bad om ursäkt och presenterade oss, han frågade därefter om vi var tillsammans som familj och om vi hade barn. Efter ett kort samtal om våra barn och vad de sysslade med mjuknade han. Vi fick den märkliga känslan av att vara "godkända". Han berättade sedan lite om sin barndom, sina många syskon och att han är född och uppvuxen på gården som han och hans bror nu driver. Efteråt förklarade han att det var trevligt att träffa oss även om vi sannolikt aldrig kommer att träffas igen. Därefter gick han vidare och fortsatte med sina sysslor…

Sista dygnet i Nordirland behövde vi bunkra lite mat och vatten. Vi seglade in till Ardglass marina med bra faciliteter och vi passade på att ta en välbehövlig dusch. Längre bort i hamnen blev vi också varse den stora tidvattenskillnaden. Vid lågvatten stod flera båtar (tvåkölade) på land, men vid högvatten så flöt de som vanligt. Vi hann med ett pubbesök på kvällen och kikade på ruinerna efter en gammal borg (såklart!). Vi kom i samspråk med ett irländskt par som också låg i hamnen och som, när de förstod att vi kom från Sverige, stolt berättade att Vikingarna minsann aldrig lyckats inta Ardglass. Någon gång på 800-talet hade irländarna lurat in de anländande vikingarna mot några vassa klippor vid inloppet till nuvarande hamn där vikingarna då förliste. Efter lite dividerande kom vi dock fram till att detta måste varit norska vikingar 😊

Nu har vi nått irländska kusten. Den brittiska gästflaggan på båten har bytts ut mot den irländska och Irland välkomnar oss med en vacker solnedgång. Det är dags att krypa i säng.