Dublin and the East coast of Ireland

The first place in Ireland that we arrived to was the island of Lambay where we anchored for the night. It had been a calm sailing in light winds during the day so we were looking forward to an equally calm night at anchor. Alas, how we were deceived! If it's windy in Ireland, you can't escape anywhere! The windspeed increased in the evening and even though we moored on the leeward side of the island, the wind howled in the mast, and the waves together with the tidal currents did their best to make the boat tap-dance (Anastacia has unexpected talents). We didn't get many hours of sleep that night 🫤
Ireland's east coast has almost no archipelagos, so the sailing we are used to from the Swedish west coast, where you can always find shelter behind a small island, cannot really be applied here.

The next day we sailed into Dublin early. We called the marina in advance and booked a berth. Once at the entrance to the harbor channel in Dublin, we were brusquely called via VHF by VTS (Vessel Traffic Service): "Swedish sailing yacht Anatstacia. What are your intentions?” We realized that we must have missed something... We politely replied that we were going to the marina further into the harbor but then realized that Dublin has a huge port with lots of traffic and the boats have to queue to enter the canal. We were ordered to wait outside the canal until there was room for our boat to enter. Then we saw a giant cargo ship and an equally large cruise ship meet each other in the canal at the city-entrance. We definitely wouldn't have been able to fit in there! We consulted Reed's Nautical Almanac, which is the boaters' port-bible of over 1000 pages. Here are tide tables and everything you need to know about ports, anchorages for the coasts of Europe, right down to Gibraltar. As we suspected. Here we could read exactly what we needed to do to sail into Dublin without trouble... We promised each other to always check in that "Naughty almanac" from now on for our future destinations.
Well. We finally got permission to go through the entrance to the town and to really do everything right we called up the harbor master of the marina to announce our arrival. We tried all the VHF channels for the marina that were in the "Naughty almanac" but no answer... When we arrived, we moored at the berth we had been promised by phone and then went to the harbor office. No one had time to listen to the VHF at the harbor office and the harbor master himself had gone home for his afternoon tea...

We knew very little about Dublin so we decided to stay an extra day so we could look around. The city has Ireland's largest port for freight traffic with ferries and cargo boats plying the port around the clock. The marina we had chosen was centrally located but also close to the harbor area itself with the unfortunately really dirty, polluted water it entailed. The river Liffey flows through Dublin and empties into the harbor. The river is used, among other things, by the rowing clubs to train their teams in the traditional wooden rowing boats (East coast Skiff?) which we thought were very beautiful.

We took a guided bus tour around the capital and learned about Ireland's violent history. From the ravages of the Vikings to the British takeover, the Great Famine period and finally independence in 1922. The road to independent statehood has been long and at times bloody and is still emotionally significant for many Irish people. Gaelic (Irish) once again has status as an official language alongside English and all the street signs and information boards we saw were in both languages. The Catholic Church also still has a great influence on people's lives, even if the younger people we met had a more distant view on religion. Those we spoke to seemed proud of their culture with famous authors and musical artists. Also, to be part of the EU and that Ireland's economy is recovering, although there are still large economic and social differences in society. In Dublin we could also see how new construction is being built in many places. Large office buildings stand side by side with old stone houses. The big tech giants have their headquarters here as well as many big financial companies. In the streets you could hear all kinds of languages being spoken which gave the feeling of a mini-London.
In addition to sightseeing and museum visits, we managed to see a Gaelic football match played in one of the many parks. The sport seems to be a mix of football and handball with rugby goals(!) We finished with the obligatory Guinness in a pub. Then we felt we were done with the city. We had longed to meet people and got our fix in Dublin 😊.

On June 1, we left the city after a telephone interview by the local radio in Sweden, who wanted to do a short follow-up to their report about our trip. We have been out for a month on our sailing... Now we are at the south-west corner of Ireland and are about to cross to Wales.

Första platsen på Irland som kom till var ön Lambay island där vi ankrade för natten. Det hade varit en lugn segling i svag vind under dagen så vi såg fram emot en lika lugn natt på svaj. Ack vad vi bedrog oss! Blåser det på Irland så kommer man inte undan någonstans! Det blåste upp på kvällen och trots att vi lagt oss på läsidan av ön så tjöt vinden i masten, och vågorna tillsammans med tidvattenströmmarna gjorde sitt bästa för att få båten att börja steppa (Anastacia har oanade talanger). Det var inte många timmars sömn vi fick den natten 🫤
Irlands östkust saknar nästan arkipelag så den segling vi är vana vid från svenska västkusten där man alltid kan finna lä bakom någon liten ö, går inte riktigt att tillämpa här.

Nästa dag seglade vi tidigt in till Dublin. Vi ringde marinan i förväg och bokade plats. Väl framme vid inloppet till hamnkanalen i Dublin blev vi bryskt anropade via VHF av VTS (Vessel Traffic Service): ”Swedish sailing yacht Anatstacia. What are your intentions?” Vi insåg att vi måste ha missat något…Vi svarade artigt att vi skulle in till marinan längre in i hamnen men förstod sedan att det naturligtvis var så att Dublin har en jättehamn med massor av trafik och båtarna får köa för att komma in i kanalen till staden. Vi blev beordrade att vänta utanför kanalen tills det fanns plats för oss att komma in. Precis då såg vi också ett gigantiskt lastfartyg och ett lika stort kryssningsfartyg möta varandra vid inloppet. Där hade vi definitivt inte fått plats! Vi konsulterade Reeds Nautical Almanack som är båtfolkets hamnbibel på över 1000 sidor. Här finns tidvattentabeller och allt man behöver veta om hamnar, ankringsplatser för Europas kuster, ända ner till Gibraltar. Mycket riktigt. Här stod exakt det vi hade behövt göra för att smärtfritt segla in till Dublin… Vi lovade varandra att hädanefter alltid kolla upp i den där ”Naughty almanack” vad som gäller på våra framtida destinationer.
Nåväl. Vi fick tillslut tillstånd att gå igenom inloppet till staden och för att verkligen göra allt rätt ropade vi upp hamnkaptenen för marinan för att anmäla vår ankomst. Vi prövade alla VHF-kanaler för marinan som stod i ”Naughty almanack” men inget svar… Väl framme lade vi till på den plats vi blivit lovade per telefon och gick sedan till hamnkontoret. Att lyssna av VHF:en på hamnkontoret var det ingen som hade tid med och hamnkaptenen själv hade åkt hem för sitt middags-te…

Dublin visste vi väldigt lite om så vi beslöt att stanna en extra dag för att hinna se oss omkring. Staden har Irlands största hamn för godstrafik med färjor och lastbåtar som trafikerar hamnen dygnet runt. Marinan vi hade valt låg centralt men också nära själva hamnområdet med det tyvärr riktigt smutsiga, förorenade vatten det innebar. Genom Dublin flyter floden Liffey som mynnar ut i hamnen. Floden används bland annat av roddklubbarna för att träna sina lag i de traditionella roddbåtarna av trä (East coast Skiff?) som vi tyckte var väldigt vackra.

Vi tog en guidad busstur runt huvudstaden och fick ta del av Irlands våldsamma historia. Från vikingarnas härjningar till britternas övertagande, den stora svältperioden och slutligen självständigheten 1922. Vägen till självständig stat har varit lång och tidvis blodig och är fortfarande känslomässigt betydelsefull för många irländare. Gaeliskan (iriskan) har åter status som officiellt språk tillsammans med engelskan och alla gatuskyltar och informationstavlor vi såg, var på båda språken. Katolska kyrkan har också fortfarande stor påverkan över människors liv även om de yngre vi mötte hade en mer distanserad syn på religionen. Dem vi pratade med verkade vara stolta över sin kultur med kända författare och msikartister, att tillhöra EU och att Irlands ekonomi repar sig även om det fortfarande finns stora samhällsklyftor. I Dublin kunde vi också se hur det byggs nytt på många ställen. Stora kontorsbyggnader står sida vid sida med gamla stenhus. De stora teknikjättarna har sina huvudkontor här liksom många stora finansbolag. På gatorna kunde man höra alla möjliga språk talas som gav känslan av ett mini-London.
Förutom sightseeing och museibesök hann vi se en match med Gaelisk fotboll spelas i en av de många parkerna. Sporten verkar vara en blandning av fotboll och handboll med rugbymål(!) Vi avslutade med obligatorisk Guinness på en pub. Sedan kände vi oss färdiga med staden. Vi hade längtat efter att få träffa människor och fått vår dos i Dublin 😊.

1 juni lämnade vi staden efter en telefonintervju av lokalradion i Sverige som ville göra en kort uppföljning av sitt reportage om vår resa. Vi har varit ute en månad på vår seglats… Nu ligger vi vid Irlands sydvästra hörn och skall ta oss över till Wales.