Caledonian Canal

The Caledonian Canal shows it’s rough beauty. At this time the common gorse is blooming and these bright yellow bushes are seen everywhere. The scenery is beautiful with old castles and boathouses near the lakes. We are now at the west-coast of Scotland and have passed through 29 locks 10 bridges and 3 lakes. But, what has impressed us the most is the friendliness of people we have met. Always a “good morning” or “good afternoon” when meeting someone. Both locals and tourists have been ready to lend a hand. As when a complete stranger from Canada helped us with four locks at Port Augustus when we were short-handed as the lock-keepers where short of staff.
It seems that Scots are real dog-lovers? Dogs seems to be allowed in most shops and pubs and we saw them everywhere. All calm and well behaving, as their owners…
At the 17:th of May we met two Norwegian sailboats in the canal with cheering and joyful crew. Waving at us and smiling… after a while we realized it was Norway's national day, the day when Norway became independent from Sweden. No wonder they were cheering… 😊
The whole boat-trip through the canal went smoothly. The canal is familiar to us as we did the same route (around Scotland) in summer 2022 with Christer’s mom Åse as a crew-member. Although she stayed at home in Sweden this time, we think we did OK except for one incident that could really have been catastrophic. Just before entering a lock, the bow thruster hooked up in full speed and the boat was turning around quite violently just about to ram the sluice gate. Thankfully, Christer managed to switch off the main-power to the thruster and the boat just merely touched the concrete wall of the lock and fortunately there were no other boats near the gate.
We have visited a boat-pub along the canal with cheerful staff and, of course pub dogs(!?) where a three-legged German Shepherd was happily interacting with the pub-visitors. The pub-owner told us that the dog probably was hit by a car when she was a puppy. They had recently adopted her and now she seemed totally unaware of her disability.
Neptune’s Staircase with 8 locks and 2 bridges at Banavie was no match for us, this time. Last year the bridge at the end of the last lock got stuck and we had to go backwards through all the 8 locks, and down again the next morning when the bridge finally was repaired. The lock-keepers from last year recognized us and laughed about the remarkable event from last year and sent their greetings to Åse whom they remembered very well
Now we are at the newly opened Corpach Marina. Ready to go south.

Caledonian Canal visar sin råa skönhet. Vid denna tidpunkt blommar ärttörnen och dessa ljusgula buskar kan ses överallt. Landskapet är vackert med gamla slott och båthus vid sjöarna. Vi är nu på Skottlands västkust och har passerat genom 29 slussar, 10 broar och 3 sjöar. Men det som har imponerat mest på oss är vänligheten hos människor vi har träffat. Alltid en "god morgon" eller "god eftermiddag" när man träffar någon. Både lokalbefolkningen och turister har varit redo att hjälpa till. Som när en helt främmande man från Kanada hjälpte oss med fyra slussar vid Port Augustus när vi behövde hjälp och slussvaktarna hade ont om personal.
Det verkar som att skottarna är riktiga hundälskare? Hundar verkar vara tillåtna i de flesta butiker och pubar och vi såg dem överallt. Alla lugna och väluppfostrade, precis som sina ägare...
Den 17 maj mötte vi två norska segelbåtar i kanalen med jublande och glada besättningar. De vinkade åt oss och log... efter ett tag insåg vi att det var Norges nationaldag, dagen då Norge blev självständigt från Sverige. Inte konstigt att de jublade... 😊
Hela kanalfärden gick smidigt. Kaledoniska kanalen är bekant för oss då vi åkte samma rutt (runt Skottland) sommaren 2022 med Christers mamma Åse som besättningsmedlem. Även om hon stannade hemma i Sverige den här gången tycker vi att vi klarade oss bra förutom en incident som verkligen kunde ha varit katastrofal. Strax innan vi gick in i en sluss hakade bogpropellern upp sig i full fart och båten höll på att svänga våldsamt och vi höll på att ramma slussporten. Tack och lov lyckades Christer stänga av huvudströmbrytaren till bogpropellern och båten rörde bara vid slussens betongvägg och lyckligtvis fanns det inga andra båtar i närheten.
Vi har besökt en båt-pub längs kanalen med glad personal och så klart kroghundar(!?) där en trebent schäfer gärna umgicks med krogbesökarna. Krogägaren berättade att hunden förmodligen blev påkörd av en bil när hon var valp. De hade nyligen adopterat henne och nu verkade hon helt omedveten om sitt handikapp.
Neptune's Staircase med 8 slussar och 2 broar vid Banavie var ingen match för oss, denna gång. Förra året fastnade bron när vi befann oss vid slutet av sista slussen och vi fick backa genom alla 8 slussar, och ner igen nästa morgon när bron äntligen var lagad. Slussvakterna från förra året kände igen oss och skrattade åt den märkliga händelsen från förra året och hälsade till Åse som de mindes väl.
Nu är vi på nyöppnade Corpach Marina. Redo att åka söderut.