Panamarina and Panama City

Panamarina is a really nice marina run by a French couple. There are good opportunities here to fix your boat on land with do-it-yourself workshops and tools for hire. If you want help, there are several craftsmen you can hire. However, our budget did not allow for anything other than doing the work ourselves. The marina also has a small but well-stocked ships chandlery with reasonable prices where you can write down what you take and pay at the end of your stay. Very smart by the owners and handy for us sailors who don't plan everything from the start but suddenly realize that a brush, scraper or epoxy may be needed. The restaurant serves good food and drinks at reasonable sailor’s prices. The marina is located by a mangrove swamp and well protected from the wind, so all boat owners are tyrannized by the colossal number of gnats that run rampant there! We had our fair share, even inside the boat as they managed to get through our mosquito nets.

If you want to get to the nearest town, Linton, you just have to take the dinghy through the so-called tunnel of love, a small shortcut through the mangrove swamp. Then you have to zig-zag your way through the underwater reef to the village. In Linton there is another marina and many boats moored outside. Unfortunately, there are also an unusually large number of sailboat wrecks that have been lying here for various reasons. The authorities have difficulty regulating the dumping and scrapping of boats and the wrecks are now there in the bay, for various reasons. Some owners have died, others have been shipwrecked and complications with the insurance mean that the boats cannot be moved. A few more are dumped as the owners do not want to pay for salvage and scrapping. Sad to see but unfortunately not unusual ☹ A little further out in the bay are also some strange creations. They are floating, ultra-modern houses, so-called Seapods with all possible smart technology and use of the "internet of things", almost self-sufficient in electricity and water and... immensely expensive. Cool to look at though 😊

After two days and a cheerful Halloween celebration in Panamarina with decorations, costumes and not least live music with a drum-playing owner, we set off to the modern capital of Panama City for a short tour and a visit to the Miraflores Visitor's Center. Miraflores is located right at the canal locks to the Pacific Ocean. Here we learned more about the canal, which already in the 16th century germinated as an idea with the Spaniards who wanted to be able to easily get to the western part of South America. Only at the end of the 19th century did the French make a first, less successful attempt to build the canal. They had intended to dig the canal by an existing river but the project had to be abandoned as it proved too difficult to carry out. Slaves had been used for the construction and thousands succumbed to mosquito-borne diseases and large landslides. The United States later offered Panama independence from Colombia in exchange for canal rights in the country. They managed to overcome the diseases that ravaged the canal could be completed in 1914. Instead of just digging through the canal stretch, they had chosen to also dam high-lying areas and create artificial lakes and thus be able to complete the water passage more easily. Despite this, even then, many people died due to accidents and in total it is estimated that 27,500 workers succumbed, during the long period when the canal was being built. On December 31, 1999, the United States handed the canal over to Panama.

The highest point of the canal is 26 m above sea level and there are a total of 6 locks to pass through on the 77 km long stretch. As a curiosity, it can be mentioned that the locks were built with 8 m long and 910 kg heavy screws that were manufactured in Trollhättan  in Sweden by Trollhättan's Mekaniska Verkstad (later NOHAB). The large lathe machine that was used to manufacture the screws is said to have been called the "Panamas lathe " and was located in building No. 60 in the Nohab area. During our visit to the Miraflores Locks, we got to see a large catamaran pass through the locks followed by a giant freighter that made the 60-foot catamaran look like a dinghy in comparison.

After a two-week stay in Sweden, we were able to continue our work with scraping, washing and hull-painting Anastacia in the boatyard at the marina. With the help of the crew of our boat neighbor, we installed the wind rudder and have sealed all the small damages the boat received during the storm in Colombia. Anchor box, anchor and chain got a "makeover" and since the spray markings we made on the chain every 10 meters were completely worn away, we now try instead to mark the lengths with pieces of red cotton tape (to avoid plastic). It will be interesting to see how long it lasts. We will get a little Christmas feeling as a bonus, every time we anchor 😊. Bimini, sprayhood and lazybag (bag for the mainsail) are cleaned and fixed but the fabric is starting to become brittle from all the sunlight. Where zippers have come loose, we have sewn on reinforcements and we hope that it will last until Polynesia or hopefully even longer... Speaking of sunlight, we also noticed that it, in combination with the heat, it causes plastic to shrink. My (Malin's) newly purchased black flip-flops had shrunk at least two sizes (!) during the time they were lying on deck in the sunlight, when we were away from the boat. New ones had to be bought in. The old ones will hopefully suit some younger kid... Digital as well as physical charts for the Pacific and Indian Oceans have been acquired. Christer also mounted an extra GPS antenna which he plugged in to our plotter to get better signal with more satellites and thus better positioning precision.

During our time working on the boat, we made many friends at the marina and would often meet in the restaurant for a beer or two and discuss the various boat projects going on. French, Spanish and English was heard everywhere! Among other things, a complete renovation of a German-built catamaran is underway with a group of enthusiastic young people from different countries who work with the boat in various ways and realize the dream of being able to go out to sea one day. The renovation has been going on for a year and they are (only) halfway there but there is nothing wrong with their enthusiasm and the young captain aka the owner, is constantly chasing new money to be able to keep the project alive.

On November 29th we were able to launch Anastacia and after refueling in Linton we motored to the mouth of the Panama Canal outside Shelter Bay where we are now at anchor. We had an extra pleasant first Advent (pre-Christmas period) surprise when we opened the secret gift we had received from Christer's brother Lennart, and his wife Tinne. Many thanks! 🙏 We celebrated with some Advent coffee in the evening together with our friends Jodi and Magnus from sailboat Lulu.

We are booked for canal-transfer on Saturday 7th December and are doing our best to prepare ourselves for the crossing. Lulu's crew will be linehandlers on Anastacia together with me and another sailor who also volunteered. We have received information about when and where ropes and fenders are to be picked up, as well as how the procedure is done with the Advisor from the canal authority who will accompany us and pilot Christer, the Captain, through the canal transit. Either we will get to go through the entire canal in one day, which means starting at four in the morning and ending late that evening or, we will get an afternoon time with two half-day passages with an overnight stay in the artificial Gatún lake. We are now preparing the boat for overnight guests and try to figure out what meals we will serve our guests and crew. But, more about the Canal in the next blog post!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Panamarina är en riktigt trevlig marina som drivs av ett franskt par. Här finns bra möjligheter för att fixa med sin båt på land med gör-det-själv-verkstäder och verktyg att hyra. Vill man ha hjälp finns flera hantverkare man kan anlita. Vår budget tillät dock inte något annat än att göra jobbet själva. Marinan har också en liten men välsorterad båttillbehörsbutik med rimliga priser där man kan skriva upp det man hämtar och betala i slutet av vistelsen. Väldigt smart av ägarna och behändigt för oss seglare som inte planerar allt från början utan plötsligt kommer på att en pensel, skrapa eller epoxy kan behövas. Restaurangen serverar god mat och dryck till rimliga seglarpriser. Marinan ligger vid ett mangroveträsk och väl skyddat för vinden så alla båtägare tyranniseras av den kolossala mängd knott som härjar där! Vi fick vår beskärda del, även inne i båten då de lyckades ta sig igenom våra myggnät.

Vill man ta sig till närmaste ort, Linton, är det bara att ta dingen genom kärlekstunneln, en liten genväg genom mangroveträsket. Sedan får man sick-sacka sig genom undervattensreven fram till byn. I Linton finns ytterligare en marina och många båtar som ligger för ankar utanför. Tyvärr även ovanligt många segelbåtsvrak som av olika anledningar blivit liggande här. Myndigheterna har svårt att reglera dumpningen och skrotningen av båtar och vraken ligger nu där i viken, av olika anledningar. Vissa ägare har dött, andra har förlist och krångel med försäkringen gör att båtarna inte kan hämtas. Ytterligare några ligger dumpade för att ägarna inte längre vill kännas vid dem då de inte vill betala för bärgning och skrotning. Tråkigt att se men tyvärr inte ovanligt ☹. Lite längre ut i viken ligger också några märkliga skapelser. Det är flytande, supermoderna hus, s.k. Seapods med all tänkbar smart teknik och nyttjande av ”sakernas internet”, nästintill självförsörjande på el och vatten och… snordyra. Dock coola att titta på 😊

Efter två dagar och ett glatt halloweenfirande i Panamarina med pynt, utklädnader och inte minst livemusik med trumspelande ägare, gav vi oss iväg till den moderna huvudstaden Panama City för en kort rundtur samt besök på Miraflores Visitor's Center. Miraflores ligger precis vid kanalslussarna mot Stilla havet. Här fick vi lära oss mer om kanalen som redan på 1500-talet grodde som en idé hos spanjorerna som ville kunna ta sig till västra delen av Sydamerika på ett enkelt sätt. Först i slutet av 1800-talet gjorde fransmännen ett första, mindre lyckat försök att bygga kanalen. De hade föresatt sig att gräva kanalen vid en befintlig flod men projektet fick överges då det visade sig för svårt att genomföra. Slavar hade använts för bygget och tusentals dukade under av myggburna sjukdomar och stora jordskred. USA erbjöd senare Panama självständighet från Colombia i utbyte mot att få kanalrättigheterna i landet. Sjukdomarna som härjat lyckades man få bukt med och kanalen kunde färdigställas 1914. Istället för att bara gräva sig igenom kanalsträckan hade man valt att också dämma upp höglänta områden och skapa konstgjorda sjöar och på så sätt enklare kunna färdigställa vattenpassagen. Trots detta dog även då många människor på grund av olyckor och totalt räknar man med att 27 500 arbetare dukade under, under den långa period kanalbyggandet pågick. Den 31 december 1999 överlämnade USA kanalen till Panama.

Kanalens högsta punkt ligger 26 m över havsnivån och det är totalt 6 slussar att passera på den 77 km långa sträckan. Som kuriosa kan nämnas att slussarna bl a byggdes med 8 m långa och 910 kg tunga skruvar som tillverkades i Trollhättan av Trollhättans Mekaniska Verkstad (senare NOHAB). Den stora svarven som användes för att tillverka skruvarna lär ha kallats ”Panamasvarven” och fanns i byggnad 60 på Nohabområdet.

Under vårt besök vid Mirafloresslusarna fick vi se en stor katamaran passera i slussarna följd av ett gigantiskt fraktfartyg som fick den 60 fot långa katamaranen att se ut som en jolle i jämförelse.

Efter två veckors vistelse i Sverige kunde vi fortsätta vårt arbete med att skrapa, tvätta och bottenmåla Anastacia på båtgården i marinan. Vi fick med båtgrannens hjälp monterat vindrodret och har tätat alla små skador som båten fick under stormen i Colombia. Ankarbox, ankare och kätting fick sig en ”makeover” och eftersom de spraymarkeringar vi gjort på kättingen var 10:e meter nötts bort helt, provar vi nu istället att markera längderna med bitar av röda bomullsband (för att undvika plast). Det blir spännande att se hur länge det håller. Lite julkänsla kommer vi att få på köpet, varje gång vi ankrar 😊. Bimini, sparayhood och lazybag (säck till storseglet) är rengjorda och fixade men tyget börjar bli skört av allt solljus. Där dragkedjor lossnat har vi sytt på förstärkningar och vi hoppas att det skall hålla fram till Polynesien eller förhoppningsvis ännu längre… Apropå solljus så märkte vi också att den, i kombination med värmen, får plast att krympa. Mina (Malins) nyinköpta svarta Flip-flops hade blivit minst två storlekar mindre (!) under tiden de legat på däck i solljuset, när vi varit borta från båten. Nya fick köpas in. De gamla passar förhoppningsvis någon yngre förmåga… Sjökort för Stilla havet och Indiska oceanen har införskaffats i digital och fysisk form. Christer monterade en extra GPS-antenn som han kopplade in för att få bättre mottagning med fler satelliter och därmed bättre precision för positioneringen för vår plotter.

Under tiden vi arbetade med båten fick vi många vänner på marinan och träffades ofta i restaurangen för en öl eller två och diskuterade de olika båtprojekten som pågick. Franskan, spanskan och engelskan flödade! Bl a pågår en helrenovering av en tyskbyggd katamaran med ett gäng entusiastiska ungdomar från olika länder som på olika sätt arbetar med båten och när drömmen att en vacker dag kunna ge sig ut på havet. Renoveringen har pågått i ett år och de har (bara) kommit halvvägs men entusiasmen är det inget fel på och den unge kaptenen tillika ägaren jagar hela tiden nya pengar för att kunna hålla projektet vid liv.

Den 29:e november kunde vi sjösätta Anastacia och efter tankning i Linton körde vi henne till Panamakanalens mynning utanför Shelter Bay där vi nu ligger för ankar. Extra trevlig första adventsöverraskning fick vi, när vi öppnade den hemliga present vi fått med oss från Christers bror, Lennart med fru Tinne. Tusen tack! 🙏Vi firade med lite adventsfika på kvällen tillsammans våra båtvänner Jodi och Magnus från båten Lulu.

Vi är bokade för kanalöverfart lördagen den 7:e december och håller som bäst på att förbereda oss inför överfarten. Lulu’s besättning ställer upp som ”linehandlers” på Anastacia tillsammans med mig och en annan seglare som också ställer upp. Vi har fått besked om när och var linor och fendrar skall hämtas upp liksom hur kanalmyndigheten gör med den kanalanställde rådgivare (Advisor) som skall följa med oss och lotsa kapen Christer genom kanalfärden. Antingen kommer vi att få gå igenom hela kanalen på en dag, vilket innebär start vid fyratiden på morgonen och slut sent samma kväll eller, så får vi en eftermiddagstid med två halvdagars passage med övernattning i den konstgjorda Gatúnsjön. Vi förbereder båten för övernattande gäster och besättning och funderar som bäst på vilken mat som vi skall servera. Men, mer om kanalen i nästa blogginlägg!

Panamarina, Halloween and boatwork

Linton bay

Panama City and Miraflores locks

Screws for the Panama Canal locks at NOHAB in 1912. 8m long and 910kg each, photo from Innovatum's image archive.