Sailing to Malaysia and Singapore

The blog post is in English and thereafter in Swedish. Pictures and videos at the end
Blogginlägget är på engelska och därefter på svenska. Bilder och videor på slutet

We really had little wind during the days we had to get to our destination. We sailed in the shallow sea between Sumatra and Borneo into the Batam archipelago towards Singapore. The area is called Sunda Shelf, which during the last ice age was one large land area and made it possible for different species, including humans, to migrate between what are now islands. The area was really special to sail through, where it rarely got deeper than 50 meters. We managed to sail for about an couple of hours a day with very light winds that pushed us forward at 2-3 knots. Luckily, we had the current in our favor for most of the crossing, which helped a lot. We soon realized that we would have problems with the fuel to last, so we tried to motorsail as much as possible and save fuel by keeping the engine at a reasonable rpm. Every day we used up around 50 liters of fuel and the stock of jerrycans was limited. Unfortunately, we had a time slot reserved to pick up Christer's passport in Singapore so we couldn't sail too slowly either...

We had been worried about all the fishing boats and fishing gear that were said to be in the area and we came across many different types, especially at night, which we had to avoid. However, all were well lit up and we started to learn all the light combinations that occur for different types of fishing boats and fishing methods used in the area. The only thing we really needed to worry about at night was possible floating nets that could not be seen. What we had not considered, however, was all the garbage and other objects that came floating with the currents. Twice we heard loud bangs from the hull and realized that we had hit wooden logs. However, we could not detect any damage to the boat.

However, we also had some fantastic nights with thunderstorms that stayed at a reasonable distance but offered spectacular scenes. We were also visited by a smaller species of dolphin several times. Unfortunately, we were unable to determine what species it was, but they appeared in small groups and played around the boat. An extra cool experience when they appeared in the dark with bioluminescence in the sea that revealed how they swam.

We also made our second equator crossing, this time towards the northern hemisphere. The first time it happened was when we approached the Galapagos and sailed from the northern to the southern hemisphere. Now we would do it again and, in order not to repeat the failure from the last time, I had, several days in advance, marked on the chart plotter where the equator line went with a clear line. Christer had noted this - in silence. When it was time, I asked cautiously if we were going to perform any ceremony? Should we give Poseidon/Neptune something this time? We needed wind! Christer thought for a while and suggested some gin. We had some nice gin left in a bottle in the fridge. I thought it perhaps was a waste for such a nice gin and suggested the 95% medical spirit we had bought at the pharmacy not so long ago. I thought that if it's just about alcohol, it should be more effective. Just think how diluted it gets in the sea! Would the God of the seas really appreciate gin? Christer looked hesitant about my suggestion. It should probably be some fine alcohol, he said. So, it had to be! We made an exception to the rule of not drinking alcohol while sailing and mixed a small GT for both of us and the God had a big splash while we asked for wind. You never know...

The next day we approached the Batam archipelago and began to get seriously worried about the diesel consumption. All our jerrycans were now empty and the gauge showed half a tank, which corresponded to about 90 liters. We expected at least another 1.5 days of sailing until we arrived at the marina, we had booked. The diesel should be enough, but it was barely and nowhere on the small islands we passed did we see any gas stations or opportunities to fill up on diesel. We were still in Indonesian waters but had cleared out of the country so we didn’t really have the right to go ashore here. We tried to contact a marina on the Indonesian side which was right on the border with Singapore and asked if they had around 50 l of diesel we could buy. The answer was in the affirmative but with the counter-question “Have you already cleared out of the country?”. We had to admit that we had done so in Kumai and then found out that we could stop and refuel at the marina but with the condition of doing a shortened version of an entry and exit clearance + that we would pay for a night in the marina. With the administrative costs and marina fees the diesel would have become unreasonably expensive for us so we had to politely decline the offer.

Suddenly the weather changed and out of the corner of the eye Christer saw something strange moving in the sky. In a few seconds a tornado had formed just outside the islands we were at and seemed to be sucking in water from the sea in the area where we had previously seen several small local fishing canoes lying and bobbing. The water was thrown out again on the sides of the tornado. Now we were in a hurry. The sails were hastily taken down, We closed all the hatches and with the help of the engine we moved away from the storm as quickly as we could and hoped that the fishing boats would get away. The weather had now completely changed. There were strong gusts of wind and the rain poured down and the canoes came in towards land, one by one. As quickly as the tornado had appeared, it then disappeared again but a little wind remained and I wondered silently if Poseidon, after all, was happy with our gin. A little more hopeful we calculated our remaining distance and concluded that if we stopped at an anchorage overnight further ahead, before we passed the Singapore Strait, we would be able to complete the passage during the daytime, have the current with us when we were going to enter the channel that separates Singapore from Malaysia and still make it on time. The diesel would certainly be enough now that we had some wind and could motor sail. Lovely! 😊

The anchoring went well and we lay down to get a few hours of sleep. We soon woke up, however, to the fact that it had started to rain! In our joy at being able to sleep a whole night, we had forgotten to close the hatches and had just been hit by a small so-called Sumatra squall with 35 knots of wind, thunder and torrential rain. All we had to do was start drying up all the water and wait out the storm. In order not to get completely depressed, we tried to be happy that at least we weren't dragging(!). In the morning, we left the anchorage and started sailing towards the Singapore Strait. The wind was coming straight ahead so we had to tack along with tightly sheeted sails. Suddenly there was a bang and the foresail fluttered loose. We didn't understand what had happened but managed to furl it back in. The ring in the cleat where the sheeting lines are attached on the sail had come loose and without it, we couldn't use the sail. Too bad! We had previously seen that it was worn out but couldn't sew it up as we didn't have needles that could get through the several layers of thick sail cloth. We had hoped it would last until we got to Thailand when we would give Anastacia II all the maintenance she needed. Now we could only sail with the mainsail, which delayed us a bit.

When we finally got to the position where we were going to cross the strait, we discovered that local fishermen had set their surface nets just outside the traffic separation zones (TSS) in the strait where the large ships passed. We were going to cross these TSSs but couldn’t find a way out of all the nets that were in front of us. Time passed and we moved around helplessly for a while trying to find a way out. Then we saw a fast ferry that just drove over all the nets. Now we realized that it would probably be possible to get through these long nets and drove carefully between the buoys that were 15m apart. With the gear out, we slid over several nets and looked nervously after the boat to make sure nothing was dragging behind us. By now it had gotten dark and it was time to punch a gap between the freighters to cross the strait. After a bit of waiting and no response to our calls on the VHF, we still managed to make it all the way through both “lanes” and found ourselves in calmer waters in the small Johor Strait between Malaysia and Singapore. The current was still at our favor and we glided silently through the night towards the marina a few nautical miles away. In order not to get too close to other anchored boats, fishing buoys etc. we stayed in the middle of the strait right on the border between Singaporean and Malaysian waters. We shouldn’t have done that! Suddenly a police boat approaches at high speed and orders us through a megaphone to respond to channel 14. While Christer steered, I spoke to the police via the radio who asked a lot of questions about who we were, where we had been, where we were going and our plans for the future. Apparently, we had come a few meters into Singaporean waters and that was not allowed. I promised dearly that it wouldn’t happen again and so they escorted us a bit into Malaysian waters again. Then they followed us a bit more before turning back. We then discovered that there were police boats deployed at regular intervals along the entire stretch of the strait between the countries, so the surveillance was rigorous!

At the Marina the next day we received all the help we needed with international clearance in Malaysia and instructions on how we could most easily get to Singapore by bus with changes on the bridge where we would get off at two different “checkpoints” for customs clearance and customs clearance in each country. In addition, we were able to get a delivery of 300 liters of diesel within a few days and contact details for a sailmaker who could repair our foresail. Rested and full of confidence, we set off the next day towards the bus stop to get on the bus that would take us to Singapore. Christer had been given an appointment at the embassy at 4 pm that same day to collect his new passport. After half an hour of waiting at the stop, we started to get bored and had the brilliant idea of taking a Grab taxi to the first checkpoint on the bridge where the bus would have taken us. The driver appeared and happily drove us across the bridge to the location. There he was suddenly stopped by police who refused to let him - and us - in. After some loud discussions between the border police and the driver (which we didn't understand a word of), the driver apologetically explained to us that you weren't allowed to enter this way via car. Only buses were allowed for passengers like us. He didn't know about this rule himself, even though he had crossed the border several times himself. Now he had to drive us all the way back to another bus stop on the Malaysian side and drop us off there. Luckily, the bus soon appeared and we were able to get back across the bridge, get off at the checkpoint we had just been at, pass the security check, get on a transit bus to the next checkpoint on the Singapore side and then take another bus into the city and the Swedish embassy. Now we were very grateful that Christer had booked a late appointment in the afternoon. Time had really flown by that day!

At 3pm we arrived at the location where the embassy would be located. We got off the bus and started walking towards the address, which was in a business district with tall office and bank buildings everywhere. The strange thing was that no matter which direction we took, we couldn't get there! Google Maps was acting strangely and couldn't determine which direction we were going or where we were. We found ourselves at a gigantic shopping mall with several floors and several buildings. It was surrounded by skyscrapers and closed areas. We had started walking in circles and had to stop. Obviously, all the tall buildings were blocking our mobile signals. We started using Google Maps as a paper map instead and tried to understand where we were via street names, shops and house numbers. Once we had oriented ourselves, we discovered that we had stood at the building where the embassy was located, several times without knowing it. Not a single sign revealed what was inside this skyscraper. We found the entrance and were met by a receptionist who quickly helped us with our business and sent us by elevator to the 14th floor. Five minutes before the booked time we arrived at the reception at the embassy and Christer was able to collect his passport!

Now we had not really had time to explore Singapore in our eagerness to get to the embassy, so we walked for a while to look at all the skyscrapers and try to “get a feel” for the city. It was clear that this was a hypermodern city and, in the district, where the skyscrapers replaced each other. Where we stod, we were only met by stressed, well-dressed people. We could have been standing in any city with a population of millions in Europe. Compared to Jakarta, which is even bigger and messier, we still experienced Jakarta as friendlier. People could still smile at us and say hello. Of course, there was much more to see and do in this shiny city, but we couldn't bear more excursions at that time and chose to read about its history instead. 😊

The country of Singapore today has 5.8 million inhabitants and basically consists of just one city. The place has long been a trading post due to its strategic location. The earliest sources are from around 300 AD and it is believed that the place was inhabited by descendants of Indian conquerors and it is known that Mongols (Chinese) also lived in the place. The city's first founder is said to be the prince Sang Nila Utama (also called Sri Tri Buana) who came from present-day Sumatra. Other conquests followed and in the early 16th century the Portuguese came to Singapore and took over the area. Later the Dutch came and then the British gradually took over. In 1819 the Briton Stamford Raffles negotiated a treaty where the British could establish a trading port on the island, which ultimately led to the crown colony of Singapore in 1867. Raffles is known for having laid the foundation for how the city would be planned as well as having enacted tough laws that, among other things, banned slavery, restricted the carrying of weapons and the use of intoxicants and other drugs. All to bring order to an area inhabited by many different ethnic groups. During World War II, Singapore was occupied by the Japanese for a few years. When the latter surrendered, Singapore returned to British control, but with increasing levels of self-government, resulting in Singapore merging with the Federation of Malaya to form Malaysia in 1963. Social and political tensions between Singapore and Malaysia ended with Singapore becoming an independent republic on 9 August 1965. The city now has the highest gross domestic product per capita in Asia and is still developing rapidly.

Back at the port of Johor, we received a repaired sail delivered to the boat, as well as diesel in large cans, and we began transferring the fuel to the tank and our own jerrycans. We then learned from another sailor, a smarter way to siphon fuel from a can. Previously, we had tried filling the hose (or sucking the fuel into the hose) from the can and then letting the diesel drain into the tank. He showed us that by plugging the opening in the can where the hose protrudes and leaving only a small opening, instead blowing some air into the can. Then the fuel is forced into the hose directly. No spillage and no diesel taste in the mouth! Why haven’t we figure this out sooner!

From the young couple Mel and Chris on the sailboat Someday Isle, who are also sailing around the world and were at the same marina as us, we found out that they had the same problem we had with a torn cleat. They had chosen the brutal way and drilled small holes in the sail to be able to sew in it and strengthen the cleat. They had lost a few needles in the process but managed to sew it all together well enough to be able to continue sailing. A valuable piece of knowledge that we took with us.

After a few days we set off further west towards the Strait of Malacca. The next stop will be somewhere around Port Dickson in Malaysia.

~~~~~~~~~~~~

Vi hade verkligen lite vind under de dygn vi behövde för att ta oss till destinationen. Vi seglade i det grunda havet mellan Sumatra och Borneo in i Batam-arkipelagen mot Singapore. Området kallas Sundaland (Sunda Shelf) som under senaste istiden varit ett enda stort landområde och möjliggjort att olika arter, inklusive människor, kunna vandra mellan det som idag utgör öar. Området var verkligen speciellt att segla igenom där det sällan blev djupare än 50 meter. Vi klarade att segla någon timme per dygn med mycket svaga vindar som puttade oss framåt i 2-3 knops fart. Som tur var hade vi strömmen med oss under större delen av överfarten vilket hjälpte en del. Vi insåg snart att vi skulle få problem med bränslet så vi försökte motorsegla så långt det gick och spara bränsle med lagom varvtal på motorn. Varje dag förbrukade vi runt 50 liter bränsle och lagret av reservdunkar var begränsat. Tyvärr hade vi en tid att passa för att hämta Christers pass i Singapore så vi kunde inte segla för långsamt heller…

Vi hade varit oroliga för alla fiskebåtar och fiskeredskap som sägs finnas i området och vi stötte på många olika varianter, särskilt på nätterna, som vi var tvungna att väja för. Alla var dock väl upplysta och vi började lära oss alla ljuskombinationer som förekommer för olika typer av fiskebåtar och fiskemetoder som används i området. Det enda vi verkligen behövde vara oroliga för nattetid var ev flytande nät som inte gick att se. Det vi dock inte hade räknat med var allt skräp och andra föremål som kom flytande med strömmarna. Två gånger hörde vi rejäla smällar från skrovet och konstaterade att vi kört på trästockar. Några skador kunde vi dock inte upptäcka på båten.

Vi fick dock också några fantastiska nätter med åskväder som höll sig på behörigt avstånd men som bjöd på spektakulära scener. Vi fick också besök av en mindre art av delfiner ett flertal gånger. Tyvärr lyckades vi inte avgöra vilken art det rörde sig om men de dök upp i mindre grupper och lekte runt båten. Extra häftig upplevelse när de dök upp i mörkret med mareld i vattnet som avslöjade hur de simmade.

Vi gjorde också vår andra ekvatorpassage, nu mot norra halvklotet. Första gången det skedde var när vi närmade oss Galapagos och seglade från norra till södra halvklotet. Nu var det dags igen och för att inte upprepa fadäsen från förra gången hade jag, flera dagar i förväg, markerat på plottern var ekvatorlinjen gick med en tydlig linje. Christer hade noterat detta -i tystnad. När det började närma sig frågade jag försiktigt om vi skulle genomföra någon ceremoni. Skulle vi ge Poseidon/Neptun något denna gången? Vi behövde ju vind! Christer funderade en stund och föreslog lite gin. Vi hade lite fin gin kvar i en flaska i kylen. Jag tyckte kanske att det var synd på så fin gin och föreslog den 95% sjukhusspriten vi köpt på apoteket för inte så längesedan. Jag menade att om det bara handlar om alkohol så borde ju den vara mer effektiv. Tänk bara på hur utspätt det blir i havet! Skulle verkligen havets kung uppskatta gin? Christer såg tveksam ut till mitt förslag. Det bör nog vara fin-alkohol menade han. Så fick det bli! Vi gjorde ett undantag från regeln att inte dricka alkohol under segling och blandade till en liten GT till oss båda och Kungen fick en rejäl skvätt samtidigt som vi bad om vind. Man vet ju aldrig…
Dagen efter närmade vi oss Batam arkipelagen och började bli allvarligt oroade över dieselförbrukningen. Alla våra reservdunkar var nu tomma och mätaren visade halv tank vilket motsvarade ca 90 liter. Vi räknade med ytterligare minst 1,5 dagars segling tills vi var framme vid marinan vi bokat plats på. Dieseln borde räcka men det var knappt och ingenstans på de små öarna vi passerade såg vi att det fanns bensinstationer eller möjligheter att tanka diesel. Vi befann oss fortfarande i indonesiska vatten men hade klarerat ut ur landet så vi hade egentligen inte rätt att gå i land här. Vi försökte kontakta en marina på indonesiska sidan som låg precis på gränsen till Singapore och frågade om de hade runt 50 l diesel vi kunde få köpa. Svaret blev jakande men med motfrågan ”Har ni redan klarerat ut ur landet?”. Vi fick medge att vi gjort det i Kumai och fick då reda på att vi kunde stanna och tanka på marinan men med villkoret att göra en förkortad variant av en in- och utklarering + att vi skulle betala för en natt i marinan. Med de administrativa kostnaderna och marinaavgift skulle dieseln blivit orimligt dyr för oss så vi fick artigt tacka nej till erbjudandet.

Plötsligt slog vädret om och i ögonvrån såg Christer något konstigt röra sig på himlen. På några sekunder hade en tromb bildats strax utanför öarna vi befann oss vid och såg ut att suga in vatten från havet i området där vi tidigare sett flera små lokala fiskekanoter ligga och guppa. På sidorna av tromben slungades vattnet ut igen. Nu fick vi bråttom. Seglen revades i all hast. Vi stängde alla luckor och med motorns hjälp rörde vi oss från ovädret så snabbt vi kunde och hoppades att fiskebåtarna skulle hinna undan. Vädret hade nu slagit om helt. Det kom starka vindbyar och regnet öste ner och kanoterna kom in mot land, en efter en. Lika snabbt som tromben dykt upp, lika snabbt försvann den sedan igen men lite vind fanns kvar och jag undrade stilla om Poseidon, trots allt, var nöjd med vår gin. Lite mer hoppfulla räknade vi på vår resterande sträcka och konstaterade att om vi stannade, vid en ankringsplats över natten längre fram, innan vi passerade Singapore-sundet, skulle vi både kunna genomföra passagen dagtid, få strömmen med oss när vi skulle in i den kanal som skiljer Singapore från Malaysia och ändå hinna fram i tid. Dieseln skulle med all säkerhet räcka nu när vi fått lite vind och kunde motorsegla. Härligt! 😊

Ankringen gick fint och vi lade oss för att få sova några timmar. Snart vaknade vi dock av att det börjat regna in! I vår glädje över att kunna få sova en hel natt hade vi glömt att stänga luckorna och hade just drabbats av en liten s k Sumatra-squall med 35 knops vind, åska och ösregn. Det var bara att börja torka upp allt vatten och vänta ut ovädret. För att inte deppa ihop helt försökte vi glädjas åt att vi åtminstone inte draggade(!). På morgon lämnade vi ankringsplatsen och påbörjade seglingen mot Singapore sundet. Vinden kom rakt framifrån så vi fick kryssa oss fram med hårt skotade segel. Plötsligt hördes en smäll och förseglet fladdrade löst. Vi förstod inte vad som hänt men lyckades rulla in det igen. Ringen i skothornet där skotlinorna sitter på seglet hade lossnat och utan den kunde vi inte använda seglet. Surt, tycket vi. Vi hade tidigare sett att det var slitet men inte kunnat sy det då vi inte hade nålar som kunde ta sig igenom de flera lager tjocka segeltyget. Vi hade hoppats att det skulle hålla tills vi kom till Thailand då vi skulle ge Anastacia II allt underhåll hon behövde. Nu kunde vi bara segla med storseglet vilket försenade oss en del.

När vi väl kom till den position är vi skulle passera sundet upptäckte vi att lokala fiskare lagt sina ytnät just utanför trafiksepareringszonerna (TSS) i sundet där de stora fartygen passerade. Vi skulle korsa dessa TSS:er men kunde inte hitta en väg ut ur alla nät som låg framför oss. Tiden gick och vi irrade rådlösa en stund för att hitta en väg ut. Då fick vi syn på en snabbfärja som helt sonika bara körde över alla nät. Nu insåg vi att det förmodligen skulle gå att ta sig igenom dessa långa nät och körde försiktigt mellan bojarna som låg med 15m avstånd från varandra. Med växeln ur gled vi över flera nät och tittade nervöst efter båten så att inget släpade efter oss. Nu hade det hunnit bli mörkt och det var dags att pricka in en lucka mellan fraktfartygen för att korsa sundet. Efter lite väntande och ingen respons på våra anrop på VHF:en lyckades vi ändå ta oss hela vägen igenom båda ”körfälten” och befann oss i lugnare vatten i det lilla Johor-sundet mellan Malaysia och Singapore. Strömmen var fortfarande med oss och vi gled tyst genom natten mot marinan några sjömil bort. För att inte komma för nära andra ankrade båtar, fiskebojar m m höll vi oss i mitten av sundet precis på gränsen mellan Singapores och Malaysias vatten. Det skulle vi inte ha gjort! Plötsligt närmar sig en polisbåt i hög fart och i megafon beordrar oss att svara på kanal 14. Medan Christer styrde så pratade jag med polisen via radion som frågade en massa frågor om vilka vi var, var vi varit, vart vi skulle och våra planer framöver. Vi hade tydligen kommit någon meter in på Singapores vatten och det var inte tillåtet. Jag lovade dyrt och heligt att det inte skulle upprepas och så eskorterade de oss en bit in på Malaysiskt vatten igen. Sedan följde de oss en bit till innan de vände tillbaka. Vi upptäckte då att det fanns polisbåtar utplacerade med jämna mellanrum på hela sträckan i sundet mellan länderna så bevakningen var rigorös!

På Marinan fick vi nästa dag all hjälp vi behövde med inklarering i Malaysia och anvisningar om hur vi enklast kunde ta oss till Singapore med buss med byten på bron där vi skulle stiga av vid två olika ”checkpoints” för ut- respektive inklarering i respektive land. Dessutom kunde vi få en leverans på 300 liter diesel inom några dagar och kontaktuppgifter till en segelmakare som kunde laga vårt försegel. Utvilade och fulla av tillförsikt gav vi oss av nästa dag mot busshållplatsen för att stiga på bussen som skulle ta oss till Singapore. Christer hade fått tid på ambassaden kl 16 samma dag för att hämta ut sitt nya pass. Efter en halvtimmes väntan vid hållplatsen började vi tröttna och fick den briljanta idén att ta en Grab-taxi till första checkpointen på bron dit bussen skulle ha tagit oss. Chauffören dök upp och körde oss glatt över bron till platsen. Där blev han plötsligt stoppad av polis som vägrade släppa in honom -och oss. Efter en del högljudda diskussioner mellan gränspolisen och chauffören (som vi inte förstod ett ord av) förklarade chauffören ursäktande för oss att man inte fick komma in på detta sätt via bil. Bara bussar var tillåtna för passagerare som oss. Han visste inte själv om denna regel trots att han själv passerat gränsen flera gånger. Nu fick han köra oss tillbaka hela vägen till en annan busshållplats på Malaysiasidan och släppa av oss där. Turligt nog dök bussen snart upp och vi kunde åter ta oss över bron, hoppa av vid checkpointen vi nyss varit vid, passera säkerhetskontrollen, hoppa på en transitbuss till nästa checkpoint på Singaporesidan och därefter ta en annan buss in mot staden och svenska ambassaden. Nu var vi väldigt tacksamma över att Christer fått en sen tid på eftermiddagen. Tiden hade verkligen rusat iväg den här dagen!

Vid 15-tiden var vi framme vid den plats där ambassaden skulle ligga. Vi steg av bussen och började gå mot adressen som låg i ett affärsdistrikt med höga kontors- och bankbyggnader överallt. Det konstiga var att vilken riktning vi än tog kom vi inte fram! Google Maps betedde sig konstigt och kunde inte avgöra vilken riktning vi gick eller var vi var. Vi befann oss vid ett gigantiskt köpcenter med flera våningar och flera byggnader stort. Det var omgivet av skyskrapor och avstängda områden. Vi hade börjat gå i cirklar och fick stanna upp. Uppenbarligen skymde alla höga hus våra mobilsignaler. Vi började använda Google Maps som en papperskarta istället och via gatunamn, affärer och husnummer försöka förstå var vi var. När vi väl orienterat oss upptäckte vi att vi stått vid byggnaden där ambassaden låg, flera gånger utan att veta om det. Inte en enda skylt avslöjade vad som fans innanför denna skyskrapa. Vi hittade till ingången och möttes av en receptionist som snabbt hjälpte oss med vårt ärende och skickade oss med hissen till våning 14. Fem minuter före bokad tid var vi framme vid receptionen på ambassaden och Christer kunde hämta ut passet!

Nu hade vi inte riktigt hunnit utforska Singapore i vår iver att hinna till ambassaden så vi promenerade en stund för att titta på alla skyskrapor och försöka ”känna in” staden. Klart var att detta var en hypermodern stad och i den stadsdel där skyskraporna avlöste varandra. Där vi befann oss möttes vi bara av stressade välklädda människor. Vi kunde ha stått vid vilken miljonstad som helst i Europa. Jämfört med Jakarta som är ännu större och rörigare så upplevde vi ändå Jakarta som vänligare. Där kunde människor fortfarande le mot oss och hälsa. Självklart fanns mycket mer att se och göra i denna glänsande stad men vi orkade inte med fler utflykter just då utan valde att läsa på om dess historia istället. 😊
Landet Singapore har idag 5,8 miljoner invånare och består i princip bara av en stad. Platsen har sedan lång tid varit en handelsplats på grund av sitt strategiska läge. De tidigaste källorna är från runt år 300 e kr och man tror då att platsen beboddes av ättlingar från Indiska erövrare och man vet att även mongoler (kineser) bott på platsen. Stadens första grundare sägs vara prinsen Sang Nila Utama (kallades även Sri Tri Buana) som kom från nuvarande Sumatra. Andra erövringar följde och i början av 1500-talet kom Portugiser till Singapore och tog över området. Senare kom holländare och därefter tog britter så småningom över området. År 1819 förhandlade britten Stamford Raffles fram ett fördrag där britterna kunde etablera en handelshamn på ön, vilket slutligen ledde till kronkolonin Singapore 1867. Raffles är känd för att ha lagt grunden för hur staden skulle planeras liksom stiftat tuffa lagar som bl a förbjöd slaveri, begränsade bärandet av vapen och användandet av rusdrycker och andra droger. Allt för att bringa ordning i ett område som beboddes av många olika etniska grupper. Under andra världskriget ockuperades Singapore av japanerna under ett fåtal år. När de senare kapitulerade återgick Singapore till brittisk kontroll, men med ökande nivåer av självstyre, vilket resulterade i att Singapore gick samman med Federationen Malaya för att bilda Malaysia 1963. Sociala och politiska spänningar mellan Singapores och Malaysia slutade i att Singapore blev en självständig republik den 9 augusti 1965. Staden har nu den högsta bruttonationalprodukten per capita i Asien och utvecklas fortfarande i snabb takt.

Väl tillbaka till hamnen i Johor fick vi ett lagat segel levererat till båten samt dieseln i stora dunkar och vi började föra över bränslet till tanken och våra egna dunkar. Då lärde vi oss av en annan seglare, ett smartare sätt att med hävert tanka över bränsle från en dunk. Tidigare har vi försökt fylla slangen (eller suga upp bränslet i slangen) från dunken och sedan låta det rinna ner i tanken. Han visade oss att genom att täppa till öppningen i dunken där slangen sticker ut och bara lämna en liten öppning istället blåsa in lite luft i dunken. Då tvingas bränslet in i slangen direkt. Inget sölande och ingen dieselsmak i munnen! Att vi inte kommit på det tidigare!

Av det unga paret Mel och Chris på segelbåten Someday Isle som också seglar jorden runt och som låg på samma marina som vi, fick vi reda på att de fått samma problem som vi fått med avslitet skothorn. De hade valt den brutala vägen och borrat små hål i seglet för att kunna sy i det och stärka upp skotringen. De hade blivit av med några nålar i processen men lyckats sy ihop det hela tillräckligt bra för att kunna fortsätta segla. En värdefull kunskap som vi tog med oss.

Efter några dagar gav vi oss av vidare västerut mot Malackasundet. Nästa stopp blir någonstans runt Port Dickson i Malaysia.

Equator Crossing

 

Crossing the Singapore Strait and Singapore lights by night

  

Johor and the Marina

 

 

Singapore.Almost impossible to take good pictures